Första morgonbussen från Johanneslust
Vi var sent ute med bokningar i år, så vårt tåg från Köpenhamn till Hamburg gick redan halv sju. Om allt skulle klaffa var vi tvugna att ta den första morgonbussen strax efter klockan fem på morgonen från Johanneslust.
Halvsex-tåget till Köpenhamn i pyjamasbyxor.
Alla kom upp i tid och pysslade undan det sista innan vi låste ytterdörren och bussen in till triangeln var punktlig. När vi kom till Köpenhamns station var luffarkänslan högst närvarande.
Det är nog alltid rusningstid på Hamburgs huvudstation.
Tåget ner till Hamburg var i princip fullt. På platserna bredvid oss satt två män i 20-årsåldern som började skruva på sig när tåget började bli försenat. Deras bokningar till Paris skulle brinna inne och antalet resdagar skulle ta slut. Det är det ständiga brottandet mellan att detaljboka sin resa och att ta det som det kommer. Resor med tåg i Europa är lynniga och man får ofta vara beredd på att tänka om.
I väntan på tåg från Hamburg.
Vi kom till Hamburg vid lunchtid och tog några timmars stopp här. Sen gick turen vidare ner till Köln i ett av Deutsche Bahns ICE-tåg.
Utsikt från hotellrummet i Köln.
Det blev en lång resdag och som tur var låg hotellet bara fem minuter från stationen i ett asiatiskt kvarter i närheten av den gigantiska katedralen.
Kvällsljus i Köln.
Astrid tog det lugnt på rummet när vi andra tog en promenad längs Rehn, de gamla kvarteren och Kölnerdomen.
Luxembourg
Vårt mål med resan är att ta oss ut till den franska nordkusten, men det gör man inte på en dag. På vägen dit tänkte vi därför passa på att besökan Luxembourg och dess huvudstad med samma namn.
Lämnar Köln.
Efter en rask promenad och en dusch käkade vi frukost och kom iväg till stationen. På avgångstavlan fick vi se att tåget var inställt. Vi knallade in på resecentrum och fick snart hjälp med en ny resplan. Den innefattade en mix av tåg och ersättningsbuss, men vi skulle komma fram samma tid. Ingen ko på isen med andra ord.
En av de pampiga byggnaderna i staden.
Barnen bunkrade upp med luch på ett av stoppen och vi kom fram till Luxembourg mitt på eftermiddagen.
Utsikt över ravinen.
I Luxembourg parkerade Astrid i en av väntsalarna på stationen medan vi andra gick en runda i stan. För att komma till gamla delarna av staden fick vi gå över en bro med utsikt över en ravin med fin grönska och ett litet vattendrag.. Vi satte oss på ett fik och gick en runda i kvarteren innan vi lunkade tillbaka till Astrid och tog tåget vidare in i Frankrike.
En varm sommarkväll i Metz.
Metz är dagens slutstation. Här har vi hyrt en lägenhet i stadens centrum och stannar två nätter. Lägenheten ligger en kvarts promenad från stationen. Innan vi kom i säng blev det mat på en Italiensk restaurang och köp av frukost inför imorgon. Vi vuxna gick en runda innan vi släckte sänglampan.
Restaurangen som vi åt på.
Metz
Metz är en liten mysig fransk stad med levande stadskärna och en pampig katedral. Efter frukost med både baguette och croissant gav vi oss ut för att se staden.
Promenad längs Mosel.
Floden Mosel rinner igenom staden i ett par olika stråk så att öar har bildats. Det finns promenadstråk nere vid vattnet och uppåt stadens centrum är gatorna bitvis branta.
En av de små öarna i Metz.
Ett stenkast från floden ligger katedralen. Den tog 300 år att bygga och blev klar på 1500-talet. Man får nästan svindel bara av att titta upp på valven i innertaket. Fönstren är rikligt utsmyckade med färgat glas.
Katedralen i Metz
Under sommaren pågår en konstfestival med ett antal installationer runt om i staden. Vi gick ut efter middagen och följde en snitslad bana mellan de olika konstverken.
Ljussfärer.
Lasershow.
Vi avlutade rundan vid katedralen där vi tittade på en imponerande ljusprojektion på ena fasaden.
Katedralens fasad.
Sen bar det av hem till lägenheten för packning inför imorgon.
Lunch och shopping i Paris
Nu ska vi vidare mot Normandie via Paris. Det går snabbtåg mellan Metz och Paris som vi bokat plats på. Även om man har Interrail-kort så kostar det 10-20€ per plats, beroende på hur tidigt ute man är. Antalet avgångar per dag är inte mer än en handfull.
Barnen väcktes i ottan och vi var på stationen i lagom tid för att köpa kaffe och snacks till tåget. Det finns även servering på tåget med ungefär samma priser som på stationen.
Avstigning på Gare du Nord.
TGV-tågen är bekväma att åka med och det går undan. Vi for fram över de nyskördade åkrarna i över 300 km/h och var framme i Paris på en och en halv timme.
Paris har ingen centralstation utan man får ofta resa inom staden för att ta sig vidare. Vi kom in på Paris Est och skulle vidare från Gare Saint-Lazare, och däremellan får man ta tunnelbana eller buss. Buss är det bökigaste, men eftersom tunnelbanan var avstängd mellan stationerna så fick det bli buss genom den intensiva trafiken. Om vi inte haft bagage så hade det förmodligen gått lika fort att gå.
Utanför en av de många not- och instrumentaffärerna utanför Gare Saint-Lazare.
Vi låste in vårt bagage vid stationen och gick ner till Champs Elysées. Astrid var på jakt efter en Paris Saint Germain-tröja, och här finns det en butik som inte säljer annat än grejor från just det laget.
Med triumfbågen i sikte.
De stora rondellerna runt Place de la Concorde tog en stund att forcera. Just nu monteras läktare och avspärrningar inför nationaldagen vilket gör det extra rörigt. Men vi kom in på paradgatan till slut, och där var det breda promenadstråk. Först genom lummiga trädalléer och sedan på breda trottoarer. Det var lite disigt i luften och dryga tjugo grader när vi kom fram till butiken. Efter lite provande gick vi till kassan och fick med oss vad vi ville ha.
En snabb lunch i närheten av triumfbågen.
Det tog sin lillla stund att komma tillbaka till stationen med tunnelbana och långa gångar under marken, så vi hann precis med tåget norrut. Det var mer än fullt den första biten, men ju längre vi kom desto glesare blev det mellan passagerarna. Efter ett tågbyte och ytterligare en och en halv timmes resande var vi framme i Caen, en stad som ligger mitt i Normandie och en mil från kusten.
Vi hittade nyckelskåpet till vår lägenhet nere vid porten. Det blev hemlagad mat till kvällsmat.
Caen
Caen ligger mitt i Normandie och har hela den kända kusten från dagen D strax norr om sig. Via en kanal kan man med båt ta sig ut till havet som ligger 10 km bort. Här finns ett av de större museerna i norra frankrike som handlar om andra världskriget och landstigningen 1944.
När vi lämnade lägenheten på förmiddagen strosade vi först norrut till stadens gamla borg. Det renoverades en hel del, men man kunde komma upp på borgmurarna och se ut över staden. Dessutom ligger det ett museum innanför murarna, men det får vi ta en annan gång.
Utsikt från borgen.
Vi tog lunch på ett hamburgerhak innan vi hoppade på lokalbussen till muséet Caen Mémorial.
Foajén på muséet.
Caen Mémorial har en rejäl utställning om upptakten till kriget, själva kriget samt efterspelet. Vi gick igenom montrar och kortfilmer på tre timmar.
Utställning i bunkern under muséet.
Under byggnaden finns en av tyskarnas bunkrar kvar med beskrivningar om vad som hände där innan landstigningen ägde rum.
De mysiga äldre delarna av Caen.
På vägen tillbaka hem åt vi på en restaurang med fransk mat.
Stränderna i Normandie
Det är inte så långt till stränderna där landstigningen på D-dagen ägde rum. Om man följer floden Orne från Caen ut till kusten så kommer man till den delen av kusten som hade kodnamnet Sword. Den ligger längst österut av de fem stränderna som användes den dagen.
Sovmorgon i lägenheten.
Man tar lokalbuss ut hit från Caen. På bussen finns planscher med en badande fransyska med en stor flytleksak och randig baddräkt. Eftersom det är söndag så var vi inte ensamma på bussen när vi kom iväg en bit in på förmiddagen.
Strandpromenaden i Ouistreham.
Vi var framme i Ouistreham när solen stod som högst på himmeln. På parkeringsplatsen invid busshållplatsen var det marknad och matfösräljning. Man packade precis ihop sina grejor efter att ha sålt bland annat paella och grillad kyckling till hungriga besökare.
Sword beach.
Det är stor skillnad mellan ebb och flod här på den långgrunda stranden. Vi gick hundra meter ut på den grovsandiga stranden för att komma till vattenbrynet. Här hade en del besökare satt upp små tält för att skyla sig mot vinden som idag blåser från land. Ingen av oss kom i vattnet, men vi stannade kvar tills vi blev hungriga nog för att traska tillbaka till bebyggelsen.
När solen var framme var det väldigt behagligt att sitta i lä och äta lunch. Stämningen nere vid havet gjorde att det kändes helt rätt att välja fish and chips, så det gjorde vi.
Bunkermuséet.
Det finns en välbevarad bunker mitt i villabebyggelsen ett kvarter in från stranden. Den byggdes av tyskarna som ett steg i att fortsätta sin invasion från Frankrike till England och är en av många längs kusten. Idag är den ett museum med inventarier från tiden då den var i bruk. Astrid satt kvar vid strandserveringen när vi andra gick för att kolla in skapelsen.
Kuriosa från andra världskriget.
Man går in i bunkern en trappa ner från markplan via entrén och souvenir-shoppen. De olika våningsplanen är inte så stora, men hela byggnaden är sex våningar hög med en utkiksplattform på taket. Vi kikade runt på utställningarna i knappt en timme och fiskade därefter upp Astris på vägen tillbaka till bussen.
Utsikt över havet.
Eftersom det är söndag så stänger mataffärer tidigare. Vi vuxna fick oss en extra promenad till och från en jouröppen matbutik borta vid stadens travbana. Vi köpte med oss pasta från Carrefour, och det föll hela familjen i smaken när middagen väl serverades. Imorgon drar vi vidare till Saint Malo.
Saint Malo
Saint Malo ligger vid kusten tjugo mil västerut från Caen. Stadens äldsta delar är omgärdade av höga murar. Nedanför murarna börjar en flera kilometer lång sandstrand utmed vilken det går en hög mur med en strandpromenad. Längs strandpromenaden ligger husen i rad med passager lite här och där till bebyggelsen bakom. Här, några hundra meter in, har vi hyrt ett hus för fem nätter.
Tåget från Caen rullade ut från stationen en stund efter utsatt tid. All information i högtalarna är på franska, och eftersom ingen av oss i gruppen inte kan det språket till någon reda så vet vi oftast inte vad som står på. Ibland kan man fråga andra resenärer, men engelskan är inte vidare spridd bland fransmän.
Tåget i Caen.
Igår kväll såg vi Rädda menige Ryan, som utspelar sig här i Normandie. Landskapet som susade förbi var detsamma som i filmen och det gav resan en speciell känsla. Här rasade striderna som var början till slutet för den tyska invasionen av västra Europa. Många städer har blivit näst intill utplånade under kriget, bland annat Caen som vi precis lämnade.
San Malos station var väldigt sömnig när vi anlände. Glassarna i den franska pressbyrån var alldeles isiga när barnen drog dem ur förpackningen. De flesta turisterna kommer förmodligen inte med tåg. På torget utanför stationen står några lokalbussar och väntar, men eftersom vi inte har koll på var linjerna går så började vi gå mot boendet.
I vårt kvarter är husen två till tre våningar höga och av gammeldags snitt. När vi kom fram så ringde vi värden, som i sin tur skickade en kvinna med nycklarna till boendet. Hon kunde inte ett ord engelska och gav oss instruktioner på franska. Hon lät sig inte hindras av att vi uppenbarligen inte förstod vad hon sa. Några minuter senare hoppade hon in i bilen och drog vidare.
Stranden i Saint Malo.
Huset är fint och alldeles lagom i storlek för oss fyra. Barnen har ett rum med två enkelsängar och vi vuxna en dubbelsäng i ett rum i andra änden av korridoren på andra våningen. Där nere är finns kök, vardagsrum och matrum. Om man vill tvätta så finns det tvättmaskin i källaren.
Efter att ha installerat oss så gick vi vuxna bort till Carrefour och handlade till middag. I kväll blir det tidig middag med pannbiffar, sås och potatis. Vi satt i tåget under lunchtid och är nu lagom hungriga för ett varmt mål mat.
Bad i vågorna.
Barnen är sugna på att komma ner till stranden. I Saint Malo är tidvattenskillnaderna mellan ebb och flod extra stora, ibland mer än tio meter. Tio meter på den långgrunda stranden här innebär att man kan behöva gå mer än en kilometer ut för att komma till vattenbrynet när vattnet står som lägst. Just nu står vattnet ganska högt och bara ett tiotal meter från trappan ner från strandpromenaden. Det blåser en del, så vågorna bryter när de rullar in. Båda barnen tumlar runt i de vita vågorna tills de fått nog. Temperaturen i vattnet var hög nog för en halvtimmes badande och luften var inte kallare än att man kunde gå hem i våta badkläder.
Vi somnade i svala sovrum med öppna fönster. Det är påfallande tysta och lugna kvarter vi bor i.
Lugnet vid havet
I Frankrike köpen man sitt bröd på Boulangerier. De har öppet från tidigt på morgonen och har som alldra minst både croissanter och baguetter. Vi vuxna tog en morgonpromenad längs havet och köpte bröd från en väldigt liten och söt boulangeria med oss hem på vägen tillbaka.
Lågvatten i Saint Malo.
Att tågluffa i Europa under högsäsong kan var ganska utmanande. Med ett par espresso som bränsle så bokade vi upp hemresan från Saint Malo till Malmö. Alla sträckar behöver inte bokas, men snabbtågen i många länder kräver att man har en egen plats att sitta på. Man kan ofta komma fram med långsammare lokaltåg, men det tar ibland flera gånger så lång tid. Från Saint Malo går de franska TGV-tågen till Paris. Från Paris går de vidare mot Belgien, men inte från samma station som de kom in på från Saint Malo. TGV-tågen bokar man plats på via en belgisk sida och alla snabbtåg mellan Holland och Tyskland är fullbokade. Det blir en mix av lokaltåg och snabbtåg när vi ska ta oss härifrån till Malmö med två övernattningar i Brugge och två i Amsterdam. Om vi skulle vilja åka så fort som möjligt hem så hade det räckt att stanna över i Amsterdam, men vi vill gärna se Brugge också. Sammanlagt blir det cirka 15 tågsträckor som vi kommer att avverka de här tre resdagarna.
Musslor och Pommes Frittes.
Efter frukosten gick vi in mot staden. Havet hade dragit sig undan nästan så mycket som det kunde och vi traskade ut på en enorma torrlagd strand som igår kväll var havsbotten. Här spatserade vi runt en stund och beundrade stadens sjösida på avstånd. När vi kom bort mot den gamla staden gick vi tillbaka uppför trapporna till strandpromenaden.
Klädaffär med rötter i Saint Malo.
Strandpromenaden slutar vid torget framför en av portarna i den tjocka stadsmuren. Innanför murarna är gatunätet oregelbundet. Det är ett myller av turister, matställen och butiker längs de stenbelagda stråken. Vi hamnade efter en stunds promenerande på en fransk restaurang med musslor och crepes på menyn.
Vågbrytare.
Regnet hängde i luften när det stod shopping på schemat. Efter en stunds turistande i de idylliska kvarteren lunkade vi hemåt igen. Barnen uppe på promenaden och vi vuxna på stranden. Eftermiddagen var rejält regnig och vi satt inne i det torra och planerade aktiviteter för resten av vistelsen här i Frankrike.
Stadens akvarie
Dagen började med mulet väder och sovmorgon. Vi äter frukost hemma när vi har eget boende, och det blir oftast bröd, yoghurt, ägg och fruktsallad. Precis som hemma kommer vi vuxna upp först och barnen väcks när vi ätit.
Astrid på akvariet.
San Malo har ett akvarium som vi sett lite reklam om sedan tidigare. Det är bara några kilometer utanför stadens centrum, så vi kan ta stadsbussen dit. Hur man får biljetter till stadsbussar varierar från ställe till ställe. Ofta finns det automater vid de större hållplatserna och ibland appar till telefonen som man kan använda. Här i San Malo kan man även betala med kontanter på bussen. Efter att ha testat med appen utan att lyckas registrera betalkortet fick vi hoppa på och betala kontant.
Sixten vid Pirayorna.
Det tog en kvart att komma ut till Grand Aquarium de Saint-Malo. Vi tog en mindre lunch med galetter och crepes i crepperian vid ingången till akvariet innan vi gick in. De första delarna av utställningen handlade om livet under vattnet längs frankrikes kuster, där mycket påminner om sveriges västkust. Senare delen var axplock från andra delar av världen, kanske med anspelning på att Frankrike haft kolonier runt om på jorden.
Rockor och hajar i de grunda akvarierna.
Efter akvariet kom man till grunda akvarier där man kunde klappa fiskarna. Här fanns plattfiskar, rockor och sköterskehajar som var sociala nog för uppdraget. Det är ju lite läskigt i början, men också intressant. Vi hängde nog här i en halvtimme. Sist på rundan var det två åkattraktioner på temat hav.
Middag i Saint Malo.
Vi tog bussen tillbaka till innerstaden för att äta middag. Precis innanför murarna låg en trevlig restaurang med fransk mat, och även denna gång beställdes det in en gryta med musslor. Efter en stadig efterrätt lunkade vi hemåt längs strandpromenaden. Astrid och Malin tog ett kvällsdopp i de vita vågorna och vi somnade till en lugn och sval sommarkväll.
Ostron
En halv mil österut från Saint Malo ligger en lite mindre ort som heter Cancale. Cancale är känt för sina ostronodlingar och kallas ibland för Britagnes ostronhuvudstad. Även hit tar man sig med lokalbuss från Saint Malo.
Nere i hamnen i Cancale.
Vi steg av bussen på slutstationen vid kyrkan och gick en tio minuters promenad ner till hamnen. Här ligger restauranger med havets frukter som specialité vägg i vägg. När vi kom så höll havet på att dra sig tillbaka och de små båtarna i bukten började få kontakt med den sandiga bottnen.
Provsmakning av ostron.
Klockan hade slagit lunch för en stund sedan, så vi satte oss på en av haken. Det är soligt och somrigt i luften med en svag svalkande bris i skuggan. Tempot är ganska lugnt och det är ganska mycket äldre människor som lunkar runt på promenaden framför restaurangen. Innan huvudrätten som provade Malin och Sixten ortens nyskördade ostron.
Ostron i olika storlekar.
Vanligtvis tar fransmännen inte semester förrän efter sin nationaldag som infaller om en vecka från nu.
Ett dopp i havet.
Efter lunchen gick vi norrut till andra sidan piren för att ta ett dopp. Under tiden som vi satt på klipporna sjönk havet undan ännu mer och ostronodlingarna som för några timmar sedan låg på flera meters djup kom nu upp i det torra. Nu blev det dags att skörda och se om sina odlingar och ett par traktorer körde ut på den torrlagda bottnen med specialbyggda amfibiesläp i aluminium.
Ostronförsäljning med odlingarna i bakgrunden.
Efter en kaffe uppe vid kyrkan hoppade vi på bussen tillbaka till Saint Malo. På kvällen blev det hemmalagat med bland annat franska ostar. Precis som tidigare kvällar så blev det ett dopp i havet.