Det var varmt i sovvagnen, lite orimligt varmt eftersom det var svalt ute när vi steg av tåget. Vi hade stigit av på stationen Lissabon Oriente som ritats av Santiago Calatrava, samme man som ritat Turning Torso. Klockan var halv åtta, och vi köpte frukost på ett kaffehak mitt i strömmen av jobbpendlare.
Vi skulle nu vidare till badorten Cascais som ligger utanför Lissabon en halv timmes tågresa längs kusten. Hit kommer man med pendeltåg. Tåglinjen följer kusten nästan så långt västerut man kan komma i Portugal. Sista stationen är Cascais.
Lägenheten som vi skulle bo i hyrs ut av en agentur med kontor mitt i staden. Kontoret var väl gömt i en gränd bakom en restaurang. En trappa upp tar de emot. Klockan elva klampade vi in och fick reda på att lägenheten skulle vara redo för oss en timme senare. Vi var redan sugna på lunch eftersom frukosten var både tidig och lite mager.
Vi plockade fram Lonely Planet och fick tips om en vegetarisk restaurang i närheten. Bara några kvarter bort drev en holländsk kvinna en typisk Lonely Planet-restaurang. Ett mysigt ställe där man vet hur backpackers vill ha det. Ett ställe där man gärna hänger - soft musik, mjuka kuddar, god mat och laid back. Flera av de anställda hade anknytning till Sverige, och nordiska artighetsfraser utbyttes.
Efter att ha fyllt på reserverna fick vi nycklarna till lägenheten. Vi var alla ganska trötta, så det blev en siesta innan vi drog ner till stranden. Vattnet var som väntat iskallt, men barnen och Malin lät sig inte hindras. Andreas avvek och gick för att fylla på kylskåpet från ett snabbköp bakom stationen.
På eftermiddagen tog vi tåget in till Lissabon och båten över floden Tejo för att träffa Malins gamla kursare Sofia. Sofia är från Portugal och läste på miljöinstitutet samtidigt som Malin. Hon ville visa oss de gamla industrilokalerna längs flodens södra strand och vyn över de gamla delarna av Lissabon. Vi gick en promenad längs floden fram till en gammal angöringsplats där båtar från upptäcksresartiden brukade bunkra upp. Det finns inte så mycket kvar, men det är en kittlande tanke att man härifrån gav sig ut på vinst eller förlust för att kartlägga världen.
Kvällen avslutades på en restaurang i området men fisk på menyn. Sardiner är en specialitet, och vi lät oss väl smaka.