Så var det dags att lämna Cascais. Här har varit riktigt mysigt, och vi får passa på att tacka Pauline för resetipset. Baden har varit svala, men det har behövts i värmen.
Kosan styr vi nu mot Coimbra som är landets äldsta universitetsstad och tidigare huvudstad. Man tar tåget i drygt en timme norrut från Lissabon för att komma dit. Vi tog som ett par gånger tidigare lokaltåget in till Lissabon. Tåget från Cascais stannar inte på samma station som tågen till resten av landet, så vi fick gå från Alcantara-Mar till Alcantara-Terra för att ta lokaltåget vidare till Gare do Oriente. Alcantara-Terra var dock stängd eftersom det är helg, så vi fick leta upp en buss för att komma rätt. Den visade sig gå från Alcantara-Mar. Det gjorde inga underverk för moralen, men vi kom fram till Gare do Oriente till slut.
Gare do Oriente.
Det andra bakslaget var att tåget som vi ville ta var fullt. Man kan inte boka platsbiljetter med interrailkort i särskilt många länder. E-biljetter är inte heller något som de europeiska tågbolagen infört, det är fysiska biljetter som gäller. Mycket hade blivit enklare om man kunnat fixa de här grejerna framför en dator istället, men det kan man som sagt inte. Platser fick vi till slut på ett tåg som skulle gå två timmar senare.
Klockan slog lunch och vi delade på lite nudel-wook. I stationens källare hade man slått upp en skivmarknad som på 80-talet skulle kunna mäta sig med vilken skivaffär som helst. Här fanns både vinylskivor och CD-skivor i långa rader. För fullständighetens skull så fanns det dessutom kassettband och t-shirts. Vi gav nog stället lite mer tid än det förtjänade, men det var länge sedan man stod och bläddrade bland Dire Straits- och Mike Oldfield-skivor.
Rad efter rad med LP-skivor.
Tåget till Coimbra var ett som stannade på ganska många ställen, så det tog strax under två timmar att komma fram. I Coimbra gick vi in på stationen och försökte boka biljetter vidare till Paris. Det satt tre äldre män i luckorna som alla skakade på huvudet när vi frågade om de pratade engelska. Vi visade tågnamn och datum för TGV-tåget som vi ville boka, men då skakade de bara ännu med på sina huvuden och sa "not possible”. Man undrar varför, och det fick vi till en början inget svar på. Då dök det upp en man till som kunde lite engelska. Han meddelade att systemet inte funkade idag, ni kan prova igen imorgon om ni vill.
Lite nedslagna gick vi ut från stationen och beslöt oss för att ta en taxi till hotellet - nu var vi ganska trötta. Taxichauffören var dock på gott humör och pekade runt på lite ”bra att veta”-saker under resans gång. Han levererade oss med bravur dit vi skulle.
Trötta barn i Coimbra.
Efter incheckningen drog Andreas ner till stadens andra station för att förhöra sig om de där biljetterna igen. Här fick han samma svar - "not possible". Efter en stund framkom det att luckan bredvid, där man kan köpa internationella biljetter, var stängd och öppnar inte förrän imorgon kvart i elva. Nähä, då går vi väl hem igen.
Resetrötta som vi var så passade vi på att utnyttja hotellets restaurang till middagen. Imorgon ska vi upp tidigt och kolla in staden.