Staden Veliko Tarnovo ligger i norra Bulgarien där floden Jantra gör en krumbukt. Vattnet har slingrande skurit sig genom berget och där de äldsta delarna av staden ligger har det bildats en landtunga nästan helt omgiven av floden med sina branta bankar. Det är inte så konstigt att man under romartiden befäste staden som ligger strategiskt väl placerad utmed handelslederna mellan orienten och centrala Europa.
Vindlande gator i gamla staden.
Förutom att staden har en intressant historia så är den också väldigt vacker. Husen i de gamla delarna av staden klamrar sig fast utmed branterna och gatunätet är oregelbundet och tidvis lutar det rejält. Till vårt hotell kan man till exempel inte ta taxi. Den sista biten upp hit är det så brant och knaggligt att bara de djärvaste bilförarna kan tänka sig att försöka.
Utsikt från hotellet.
Utsikten är å andra sidan inte att klaga på. Från vårt fönster ser man den gamla ringmuren som omgav den historiska delen av staden som nu är ett friluftsmuseum. Efter frukost gav vi oss av neråt stan för att haka på en guidad tur genom stan. Man möts upp utanför turistinformationen klockan elva och går sedan till fots tillsammans. När vi kom fram till mötesplatsen möttes vi snopet nog av en lapp där det stod att den dagliga turen var inställd just idag. Inget att göra åt det, vi gick en runda på egen hand istället.
Stadsbild.
Det blev en skön blandning av rätvinklig östblocksromantik och vindlande gränder. I början av promenaden gick vi över en av broarna och ut till Asenevtsimonumentet. Det ska hedra fyra av landets gamla kungar. Man har placerat dem på var sin häst och mitt i monumentet reser sig vad som liknar gigantiska svärdsklingor flera tiotals meter upp mot himlen. Varför man 1986 under landets tid bakom järnridån valt att hedra fyra kungar från elva- och tolvhundratalet framgår inte.
Paus i skuggan av forna kungar.
Invid floden en liten bit därifrån ligger enligt vissa Europas fulaste hotell. Tveklöst en rest från tiden då landet hade nära relationer med Sovjet. Man ser inga hammare eller skäror, men arkitekturen är inte att ta miste på. Det är stort och helt i betong. Delar av det används fortfarande som hotell.
Interhotel.
Med det intressanta byggnadsverket i ryggen gick vi på de smala gatorna utmed floden. Här ligger restauranger och värdshus tätt med romantiskt vacker utsikt över floden. Det finns passager med trappor om man vill ta sig till en högre belägen gata i stället för att serpentina sig upp.
Utsikt från den gamla ringmuren.
På eftermiddagen gick några i familjen ut till borgen och friluftsmuséet. Man har grävt ut här och försökt återställa murarna efter att de delvis förstörts under det osmanska rikets härjningar i området. Väggar efter de gamla husen inanför murarna sticker upp här och var. På högsta punkten står det idag en kyrka.
Middag.
När solen närmade sig horisonten drog vi ner till en av stadens finare restauranger. Den ligger tillsammans med ett hotell några hundra meter från där vi bor. Här har det varit värdshus sedan 1800-talet och vi lät oss väl smaka.