Dykning och shopping-allt man kan önska sig
Idag var det dags för mig och pappa att dyka, jag har själv aldrig dykt utomlands, jag tog mitt cert under pandemin men pappa har ju såklart gjort det innan. Vi strosade oss ner till turisthamnen där vi provade ut utrustningen, dykcentrets ägare var nogrann med hur allting skulle vara, såklart, och begav oss ut på havet. Vi var bara fyra stycken med mig och pappa och på båten sa de att vi fick hoppas på att se barracudor. Vi gav oss ner i det varma vattnet och såg ganska direkt ett stim.
Vår divemaster var väldigt, väldigt nöjd med dyket och log på båten tillbaka. Vi kom tillbaka till hamnen och åt lunch, en smått bristfällig tonfisksallad och drog oss tillbaka till hotellet och höll oss i skuggan/poolen resten av dagen, detta för att det var en ganska bra bit över 30 grader i luften.
Jag tror aldrig jag har gjort såhär lite på en dag
Som titeln kanske antyder så gjorde vi ingenting alls i dag, det var helt enkelt för varmt för att göra något annat än att vara vid poolen/ligga på det luftkonditionerade rummet, vi tog såklart sen kvällsmat inne på stan.
Ut i havet
Nu var det alltså dags att åka vidare från Palermo och ut på en ö som heter Lipari (uttalas li-par-i och inte li-pari, detta poängterade killen i receptionen på hotellert efter att pappa uttalade det li-pari och han inte fattade). För att ta sig dit så åker man båt i typ tre och en halv timme från Palermos hamn, så vi kom fram på sen eftermiddag. Hotellet låg precis vid havet, så man kunde se det. Här i Italien öppnar inte restaurangerna förrän klockan åtta på kvällen så vi får vänja oss vid det. Innan kvällsmaten så låg vi vid hotellets pool en stund.
Pappa vid poolen (en av få bilder på honom)
Sen blev det pizza på kvällen.
Vi fick en dags vila till iallafall
Återigen är vi på ett ställe däer vi bara har två nätter, som en tupplur innan man reser vidare. Dagen började med att mamma och pappa gick ut en sväng medan vi barn fick ta igen vår sovskuld. Eftersom det var närmare 35 grader varmt så fick vi helt enkelt ta oss till stranden i Palermo. Det var inte världens finaste strand (jag tror det är den skräpigaste stranden jag har varit på) men det spelar inte så stor roll när man bara vill svalka av sig. Att pappa inte ens tog några bilder där bevisar nog min poäng, man skulle väl kunna säga att den påminde mig om Spillepengens naturområde i Malmö, en gammal soptipp helt enkelt.
Vi tog en glass på vägen tillbaka och chillade fram till kvällsmaten då pappa hade sett ut en restaurang som vi gick till. I Italien så är matkulturen lite annorlunda mot Sverige: man får ofta inte tillbehör till maten så det får man beställa bredvid. Problemet är då att de förutsätter att man vill ha det efter varandra, så man får det var för sig. Vi fick in våra sides och väntade på huvudrätten utan att börja äta, efter ett tag kom ägaren fram till oss och förklarade att det hade skett ett missförstånd och de trodde vi ville ha det separat. När huvudrätten väl kom så var det bara en av tre svärdfiskfileer som kom in. Oavsett vad så kom vi hem hyfsat mätta allihopa.
Kan man kalla det för helvetesdagen?
Som jag skrev igår så påbörjade vi vårt nattåg då. Idag vaknade vi och insåg att vi var två hela timmar sena. Det finns inte riktigt så mycket att säga om första delarna av dagen, vi fick frukost och lite fika sen satt vi mest och läste, eller kollade ut genom tågfönstret eller liknande smått och gott. Man låg helt enkelt mest och segade hela dagen. Vi kom till sist fram till en hamnstad där vi skulle ta färjan över till sicilien med tåget på. Detta blev då ett evigt sicksackande när tåget skulle delas upp i tre delar för att få plats på båten. På båten fick vi dock känna havsbris och vara nära havet för första gången den här resan.
Färjan till Sicilien
Nu var vi lite mindre sena, och det var schemalagt någon timme i stan vi kom fram till för att sätta ihop tåget igen och få nytt lok. Problemet var att vår ac var inte på så vi satt och svettades iväg inne på tåget, det var dock ganska tomt. Till sist så for vi iväg längs den sicilianska kusten och det tog nån timme till, men till sist var vi framme i Palermo. När vi kom ut ur tåget så var det typ 30 grader varmt och vi hade suttit på tåg i många timmar så vi var trötta och klibbiga så vi var lite sura. När vi sen inte kunde komma in på hotellet så blev det ännu mer sura miner och jag och pappa fick gå iväg och köpa glass till oss två.
Vi avslutade kvällen på en ganska mysig restaurang nära hotellet.
Det eviga resandet
Att inte fler reser med tåg genom Europa kan jag förstå, det känns som att det tar ganska lång tid och det är mer praktiskt att åka flyg. Detta håller jag definitivt med om, särskilt efter den här resdagen. En sak som man dock aldrig får med när man åker flyg är de vackra landskapen. Den här resdagen blev en liten blandning av båda. Vår plan var alltså att åka till Milano, komma fram där fram mot kvällen och ta nattåget till Palermo därifrån. Om du kan något alls om Italiens geografi så vet du att det är i princip i andra änden av landet från Milano sett.
På första tåget
Jaja, vi började dagen klockan sju på morgonen, vi köpte frukost på stationen och satte oss på tåg mot Stuttgart. Detta gick utan större svårigheter och vi kom fram där, köpte något litet att äta och reste vidare mot Zürich. Där hade vi en två timmars paus så vi letade upp en park och åt mammas och pappas legendariska pastasallad. Jag hoppas, varje gång vi äter den, att pastan i Italien är godare. Astrid blev också lite sur i denna vevan och bestämde sig för att hon ville ha subway. En snabb sak när det gäller Schweiz: allting är svindyrt. En macka gick helt enkelt för 170 spänn, så var redo på det om du ska resa igenom där. Utan större svårigheter så kom vi på tåget mot Milano. Varje gång man reser genom Schweiz så känns det helt magiskt i Alperna, man blir alltid starstruck på något sätt och den här gången var inget undantag.
Pappa tog bara en enda bild
Framme i Milano var det inte så mycket vi hann med där heller, vi gick på toa och väntade ut de 40 minuterna innan tåget mot Palermo gick, det skulle alltså ta runt 21 timmar innan vi var framme. Eftersom vi har åkt sovtåg innan med varierad kvalité så skulle jag nog vilja påpeka att just det här var ganska schysst. Man fick en massa saker också: rakhyvel, tandborste, tandkräm, vatten etc. Detta kanske inte skulle bli så illa trots allt.
En hel dags lugn
Idag vaknade vi i Würzburg, en liten stad, ungefär lika stor som Lund i södra Tyskland. Vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på här, utan vi ville bara ha en dags paus innan vi fortsatte ner genom Europa. Det är det som är bra med att ha interrail pass, man kan ta en dagspaus lite när man vill innan man fortsätter resa. Eftersom det blev väldigt sent kvällen innan på grund av alla förseningar så tog vi en ganska långsam morgon med frukost nere i de gemensamma ytorna. Det är där vandrarhem skiljer sig från hotell. De har ganska små och enkla rum men gemensamma ytor, vilket gör det lite billigare och enligt mig, mysigare.
Frukost på terassen
Efter frukosten så började vi helt enkelt ströva omkring i staden, jag tror att mamma och pappa hade sett ut ett ställe inne i stan: en park med tillhörande slott där nån biskop hade bort på typ 1700-talet. Oavsett vad så var det fint både på insidan ocgh utsidan.
Biskopshuset
Vi fortsatte gå på stan, tog en ordentlig och sen lunch, extremt välbehövd och med vissa svårigheter tog vi oss till en fin bro över floden men väldigt fin utsikt mot ett annat slott och gamla stan.
Gamla stan
Med glass i magen så tog vi oss hem och åt vars en döner på vandrarhemmet. Imorgon ger vi oss av mot Italien.
Försening, efter försening, efter försening
Som namnet antyder så kan man väl säga att starten på denna första utlandsresan sedan 2019 startade lite skakigt. Att vi kom iväg i ganska god tid på morgonen var dock ganska skönt då vi (jag) kan vara ganska extrema tidsoptimister ibland. Emma fick denna gången uppdraget att skjutsa oss till stationen där vi skulle ta ett öresundståg över till Danmark. När tåget i fråga kommer in på stationen så ser det helt smockfullt ut och ändå försökte fler människor tränga sig på. Detta visade sig inte vara ett problem när vi kunde få ganska bra plats på nästa tåg en kvart senare.
Årets första dagar av resan går på ett sätt väldigt nära det vi har gjort tidigare tågluffar: tåg till Köpenhamn, sen tåg till Hamburg och ner i södra Tyskland där vi övernattar för att ta oss vidare dit vi är påväg, i år råkar det vara Italien. Efter en försenad start i Malmö, så kommer vi på tåget mot Hamburg som också råkar bli försenat, någon hade blivit påkörd. När vi kom fram till Hamburg så hade vi alltså blivit runt 80 minuter sena och därmed missat tåget till Würzburg, vi tog ett senare tåg som också det blev försenat. Vi hade inte heller riktigt kunnat få i oss någon middag, som vi ville göra på tåget från Hamburg. Normalt sett så brukar det finnas en ganska bra meny med flera varmrätter men på detta tåget hade de av någon anledning bestämt sig för att bara ha en halvkass, kall wrap som man faktiskt inte blev särskilt sugen på (pappa sa såklart att han tyckte det var ganska gott, pappa har ofta fel).
Till sist kom vi fram till vandrarhemmet i Würzburg, det var ganska trångt och så, men vi tog helt enkelt en dusch och somnade efter en lång dags resande.
Vad har vi då lärt oss av denna resdagen och incidenten när vi skulle åka från Belgrad till Budapest för nåt år sedan? Man kan aldrig lita helt på restaurangvagnen på tåget.