Kärt återseende
Så var vi tillbaka på ruta ett, Hanoi. Vi bodde på samma hotell som vi gjorde när vi kom till Vietnam för sex veckor sedan, och det kändes lite hemvant. Det blev till och med samma rum som då.
Gatorna i Hanoi surrade av trafik, och vi fick kryssa mellan fordonen när vi jagade runt efter souvenirer. Tjejen i receptionen hade tipsat oss om vart vi skulle gå för att få tag i det vi sökte. På seneftermiddagen packade vi ihop tandborstarna en sista gång och drog till flygplatsen. Planet lyfte en halvtimme innan midnatt. Fyra trötta Åbergare somnade efter en lyckad rundresa i Indokina.
Hejdå Laos
Efter en sista natt på Villa Ban Lakkham var det dags att sno ihop pinalerna igen. Det blev lunch och spring på byn innan vi tog taxi ut till flygplatsen.
Vi var i god tid och incheckningen öppnade en stund efter att vi kommit dit. Vi checkade in våra väskor, men det blev strul när vi inte hade något visum till Vietnam i våra pass. "Nä, vi har svenska pass. Då behöver man inte visum om man inte ska stanna mer än två veckor."
Chef hämtas - "Men ni behöver visum för Vietnam…”. Det slutade med att det ringdes till ambassaden, och där berättade de att vi hade rätt. Vi fick fylla i ett formulär som friskrev flygbolaget från allt ansvar. Sen var det bara att kliva på flyget.
Det var en kort flygtur till Hanoi, och vi blev hämtade av hotellet som utlovat.
Sista kvällen i Laos
Efter en sista natt på Hillside packade vi ihop våra pinaler igen. Astrid tog ett tårfyllt farväl av hotellkatten, och vi fick skjuts av Holger till Luang Prabang på de knaggliga grusvägarna.
Vi installerade oss på ett hotell som vi bott på tidigare och gav oss ut på stan. Ett av fiken på huvudgatan har blivit en favorit, och vi tog en eftermiddagskaffe där. Efter en kort runda i de södra delarna av centrum så provade vi bambubron över Nam Kham-floden. Vattnet står lågt nu så man kan promenera runt på en av sandbankarna som under regnperioden är flodbotten. Ja, hela bron ligger under vatten och får byggas upp på nytt varje år.
Vi hann med en tur på nattmarknaden innan vi drog oss tillbaka.
Gömda dalen
Den svåraste av vandringsrundorna hade vi sparat till idag. Målet för den är en liten samling hus en bit upp på den östra sluttningen i dalen där vi bor. Här bor det en grupp människor som försörjer sig på odling, och de har valt att bosätta sig mellan två kullar som bildar början på en ny dal lite högre upp än vår.
Sam, som är managern på hotellet, har gjort en karta med tillhörande beskrivning. Sixten och Andreas gav sig av efter frukost. Första kilometrarna går på grusväg fram till byn Ban Houay Thong, där vi varit förut. Man tar höger vid huset med den blå dörren och vidare över risfälten och in i bland träden. Det bar snart brant uppåt på en upptrampad stig genom en tät djungel. Efter ett par minuters traskande mötte vi två kvinnor på väg neråt, men sen var det bara vi och kartan tills vi klättrat oss upp 500 meter högre över havet. När vi kom in i dalen där Ban Bouakmou skulle ligga så glesnade vegetationen och utsikten blottade sig. Vi kunde se Luang Prabang och Mekongfloden på avstånd.
Efter nästan två timmars vandrande dök det första huset upp. Inga människor syntes till när vi kom in i byn. I husen låg det lite filtar på golvet, och man fick en känsla av att stället hade övergivits. Det brukar tydligen finnas lite husdjur här, men det gjorde det inte nu. Efter en stund vände vi på kosan och gick några hundra meter tillbaka på stigen för att äta vår medhavda matsäck. Det var pannkakor som vi fått med oss från hotellet.
Vägen ner gick lättare, och vi var tillbaka mitt på eftermiddagen.
Astrid fyller fem
Det är andra gången som barnen fyller år på en resa. Förra gången fyllde Astrid tre i Managua, och då bodde vi på ett ganska skabbigt hotell. ”Best value” stod det i Lonely Planet, och det kan man kanske hålla med om - dyrt var det i alla fall inte. Fyra sängar på tio kvadratmeter. Idag fyller hon fem.
Den här gången bor vi ett par snäpp bättre, och personalen hade köpt med sig en tårta från stan. Vi hade beslutat oss för att ha en hemmadag efter två dagars promenerande. Vädret var klart när vi vaknade och det var varmt i luften innan lunch. Barnen tog ett dopp i poolen och lekte på ganska bra under förmiddagen. Efter lunch spelade vi spel, volleyboll, lekte med Lego och åt tårta.
En lugn och mysig dag alltså utan stress. På kvällen blev det ångbastu igen. Grattis på födelsedagen Astrid!
Ännu mer trekking
Ännu en kall morgon mötte oss. Det tar emot lite att lämna sängen, men upp kom vi till slut. Barnen beställde pannkakor till frukost. En brukar inte räcka, men idag fick de varsin rekordstor. Det blev till och med över till oss vuxna.
Med självförtroende från gårdagens lyckade runda bestämde vi oss för att ta en tur idag också. Lodgen hade stakat ut en trevlig runda som är lite kortare än gårdagens och går mer genom odlingslandskap och byar. Efter lunch gav vi oss iväg.
Första delen av rundan gick på grusväg, fram till en liten by. Här blev det fikapaus hos en av de små handlarna. Lite rismjölssnacks och en läsk senare traskade vi vidare via ett kort gästspel på en karaokefest och ut på byns odlingar. Här växte citrusträd och ananas i prydliga rader, och innan vi var hemma igen så hade vi skrämt upp ett gäng vattenbufflar från deras gyttjebad.
Dagen avslutades med bastu för hela familjen. Imorgon får vi nog ta det lite lugnt.
Trekking
Det var en kylig och frisk morgon vi vaknade till. Under småtimmarna föll ett stilla regn, och när vi gick de femton metrarna till huvudbyggnaden för att äta frukost så låg det dimma här i dalen. Både huskatten och vi var lite frusna, så Astrid fick lite spinnande värmetillskott när hon tuggade i sig sin morgonmacka.
Runt lodgen finns ett par vandringsrundor som man kan gå utan guide. En av dem är 8 km och leder till några vattenfall i granndalen. Det är ganska kuperat, men vi beslöt oss för att ge den en chans.
Precis som igår gjorde hunden oss sällskap. Första två kilometrarna till en liten by gick på en grusväg. Här var det mycket Sabaidee - hej på lao. Vi lämnade grusvägen, gick förbi risfälten och in i djungeln. Här fanns en stenlagd stig som bildade en slinga ner i dalen via ett vattenfall och upp igen via ett annat.
Eftersom det inte har regnat på några veckor så var vattenfallen inte särskilt imponerande. Längst ner i dalen fanns ett litet matställe där vi fyllde på med lite energi. På vägen upp från dalen så stannade vi till vid ett av vattenfallen så att barnen kunde ta sig ett dopp.
När vi kom tillbaka var ångbastun igång, så Astrid, Malin och Sixten passade på att tvaga sig ordentligt.
Ut på landet
Vårt sista längre stopp är på en lodge strax utanför staden. Vi blev hämtade på hotellet halv elva, och en halvtimme senare var vi ute på landet. Grannarna i området ägnar sig åt odling av exempelvis jordgubbar, papaya, bananer och ananas.
Vi blev mottagna och runtvisade av den franske managern. Innan lunch blev det brädspel, och efteråt badade barnen i poolen en stund innan vi tog en promenad till utsiktsplatsen bakom hotellet.
Vi hann med lite plusplus och yoga innan kvällsmaten.
Att odla ris
Så var det dags att prova på risodling. Vi hade bokat en halvdagsutflykt till ett odlingsställe strax utanför staden. Barnen drogs upp lite tidigare än vanligt, men den spännande utflykten fick dem ändå på fötter.
Vi var sammanlagt åtta turister i vår grupp, och vi fick börja odlingsdagen med att se hur man valde ut utsädet. Bra frön sjunker i salt vatten, och dåliga flyter. Fröna sås sen i fuktig lera och får gro i tre-fyra veckor för att producera sticklingar.
Innan man planterar sticklingarna i vattnet så vänder man jorden med en plog. Sixten provade den buffeldragna varianten med lera upp till knäna. Sticklingarna trycks sedan ner i leran under någon centimeters vatten. Plantorna står sedan ömsom i vatten ömsom torrt i minst tre månader.
Risplantorna skärs sedan av och torkas innan riskornen slås av och skalas. Både Sixten och Astrid var väldigt delaktiga i processen och provade gärna så mycket de fick. Innan vi lämnade risodlingarna fick vi prova på lite bambuhantverk och smide samt en liten buffé av risrätter.
I guideboken hade vi läst om en lekplats som skulle ligga i staden. Den var en del av en förskola som drevs av en europeisk man och hans fru. For en mindre summa pengar fick man komma dit och leka, vilket vi gjorde. Efter en stund hade båda barnen kommit igång med lekandet med de övriga barnen.
Mekong
Vi har korsat Mekongfloden ett antal gånger redan men aldrig gett oss ut på den. Det skulle det bli ändring på idag. Vi hade bokat en lunchkryssning med stopp i en liten by och ett grottempel.
Malin vaknade till granntemplets väckarklocka. Vid fyrasnåret hörs en stor trumma och några gonggongar, och det är dags för munkarna att vakna. Hon gick upp och ut för att titta på när de samlar in sina allmosor från folket. Det är dagens mat som läggs i skålar som de bär i en rem över axeln.
När solen gått upp vaknade resten av familjen. Efter att ha ätit frukost på det skandinaviska bageriet gick vi bort till researrangören för skjuts vidare till flodbåtens angöringsplats. Det var gott om plats på båten och vi hade ett bord för oss själva.
Det tog en timme att komma uppströms till vårt första stopp, en liten by med mycket vävda alster i bomull och siden. Det fanns även lite udda handelsvaror som opiumpipor och sprit med ormar eller björnfötter i. Det blev inte så mycket shoppat här.
En stund senare hade vi tagit oss till ett grottempel. Man stiger av båten vid foten av en klippa och får sedan gå en bit i trappor upp till sevärdheten. Båda barnen är riktigt spänstiga i klättrandet. I grottornas dunkel finns massor av Buddhastatyer.
På vägen tillbaka var det lunch med lokala rätter. Barnen är bra på att smaka och blev båda mätta.