Östra Balkan

Sista biten hem till Sverige är lite segare än den borde. Det är inte mycket mer än 30 mil från Hamburg till Köpenhamn, men det tar nästan fem timmar att ta sig häremellan. Om man kommer från Hamburg så är det först tåg till Puttgarden. Där kör tåget på färjan till Rödby och överfarten tar tre kvart. Det är skönt att sträcka på benen och ta en fika, men det går inte så fort. Tåget från Rödby till Köpenhamn är ersatt av bussar just nu och en passkontroll tar också lite extra tid. Bussresan i sig går på knappa två timmar.

Tåget till Köpenhamn på Hamburgs station.

Vi tajmade Öresundståget över bron ganska bra. Även sexans buss ut till Johanneslust var i tid, så vi var hemma innan klockan hann bli allt för mycket. På Dalbygatan väntade Ingrid och Göran med äggakaka och stekt bacon, så var den resan slut.

På färjan i Rödby hamn.

Lärdomen från denna resa är väl att tågresande på Balkan är ganska krävande. Tågen går ganska sällan, i alla fall om man ska ta sig mellan olika länder. Det finns ingen service ombord och skicket på tågen är sämre än genomsnittet i Europa. Men i övrigt är det roligt att resa i östra Europa. Priserna är lägre och turisttrycket är inte som i västra Europa. Man känner sig välkommen utan att bli påhoppad av försäljare. Om man ska resa här ska man ha tiden för sig och inte stressa.

Bled med omgivning har mycket att erbjuda för den aktivitetslystne. Naturen är vacker och listan på saker att göra är lika lång som platsen är vacker. Malin hade sett ut en ravin som man kunde ta sig till med lokalbuss på en kvart. Den yngsta i familjen gick ut i en liten strejk och meddelade att det inte skulle gås nästan två kilometer i någon ravin när man istället kunde ta en båt ut till ön med kyrkan istället.

Kyrkan i Bled.

Det blev en tur till ön med en av båtarna som lägger till nedanför vårt värdshus. Det får plats tjugo personer i båtarna, och det är armstarka roddare som tar turisterna i skytteltrafik till och från ön som ligger ungefär en kilometer från fastlandet. Det finns i princip inga motordrivna båtar i sjön, så det är väldigt lugnt och stilla här. Om man själv vill ta sig runt vattenvägen så kan man hyra sup, roddbåt eller kajak - alla lika tysta.

Trappan upp till kyrkan.

Kyrkan ligger uppe på en kulle på ön dit man kommer via en trappa med 99 steg. Om man får för sig att gifta sig här så är det tradition att brudgummen bär sin brud hela vägen upp. Allt är väl anpassat för besökare, men stället är inte så stort. Runt ön nere vid vattnet går en liten stig som inte är mycket mer än hundra meter lång.

Badlycka.

När vi vandrat runt i knappt en timme så for vi tillbaka med samma båt och traskade in till samhället Bled. Det är tio minuters promenad från där vi bor och just idag börjar den årliga Bledfestivalen. Det var som en stadsfestival i allmänhet med en scen och ett antal matstånd. Vi stannade inte där så länge och gjorde därefter ett nytt försök att komma till Malins ravin. Även denna gång gick vi på pumpen - det blev bad och slappande vid sjön under eftermiddagen också. Det är inte alltid som det blir som man planerat.

På väg hemåt har vi tänkt oss att stanna tre nätter vid en av Sloveniens pärlor, Bledsjön. På vägen har vi korsat Sebien från öst till väst, medan vi på förra tågluffen korsade landet från söder till norr.

Belgrad har tre olika stationer som kan vara aktuella när man reser till eller från staden. Namnen ger ingen direkt ledning om var i staden man hittar dem. Beograd Centar ligger en bit utanför stadens centrum och är alldeles ny. Novi Beograd är gammal och skraltig och ligger hyfsat centralt. Topcider är en liten station som ligger i stadsdelen med samma namn, tjugo minuter med spårvagn från centrum. Det var till Topcider vi kom igår, men idag åker vi från Novi Beograd.

Novi Beograd.

Hotellet rådde oss att ta spårvagnen till stationen. Det skulle vara sex hållplatser med valfri linje om vi hoppade på precis utanför vårt hotell. När vi steg av såg vi inte en skymt av stationen. När vi frågade runt visste folk inte säkert, men efter en stunds letande så hittade vi den.

Den var i storlek med Hjärups station och hade inga skyltar om ankommande eller avgående tåg. I en byggbod i viadukten under spåret satt en kvinna som på knagglig engelska kunde verifiera att tåget till Zagreb skulle stanna här, så vi knallade upp till spåren.

Här pågick renovering som var bekostad av kinesiska staten. Arbetare från det stora landet i öst fixade med konstruktionen. Det var hål i plattformarna och några var avstängda. Vi kom att prata med en man från staden som beklagade röran - nästa år så kommer det nog att vara lite trevligare här.

Tåget kom i tid och var i bättre skick än det igår. Det fanns ingen restaurangvagn eller annan försäljning ombord på det här tåget heller, så vi hade bunkrat upp med mat och dricka för det halva dygn det skulle ta att komma till Slovenien. 

Vi hade hunnit lämna Serbien och komma en bit in i Kroatien när tåget stannade vid en station och inte ville köra längre. Det var fel på bromsarna så det kunde inte köra vidare. Ett nytt lok var rekvirerat och skulle komma om en till två timmar.

Ett trasigt lok i norra Kroatien.

Vi var ute i ingenstans, men enligt tidtabellerna skulle det komma ett lokaltåg tio minuter senare med slutdestination Zagreb. Bättre än att sitta och vänta på ett trasigt tåg tyckte vi, så vi packade ihop våra saker och lämnade tåget.

Passagerare som är på väg att byta tåg.

Lokaltåget tog en timme längre på sig att komma till Zagreb. Vi ställde in oss på att komma så långt som möjligt mot Bled utan att stupa, så Ljubljana fick bli målet för dagen. Komiskt nog kom vårt trasiga tåg ikapp oss i Zagreb, två timmar försenat. Vi hoppade på det igen och var i Ljubljana närmre midnatt. En vimsig nattportier checkade in oss i två dubbelrum och vi somnade i staden som är beskyddad av drakar.

På vägen från Veliko Tarnovo till Nikiti hade vi passerat Sofia för att hämta upp en hyrbil. Då var det kokande hett i staden och vi stannade inte längre än nödvändigt. Idag skulle vi lämna tillbaka hyrbilen och ta in på hotell för att kunna ta tåg norrut dagen efter. Sofia skulle med andra ord få en chans att visa vad hon går för.

Dimitris favoritbageri.

På morgonen svängde vi förbi Dimitris favoritbageri för att baksätet skulle få lite sötsaker att smaska på under bilresan. Hela resan flöt på som tänkt och vi lämnade vår bil på hotell Ramada klockan två som överenskommet. Hotellet som vi skulle bo på låg bara ett stenkast därifrån och snart hade vi brett ut oss i familjerummet för en stunds slappande.

En av de risiga sidogatorna i närheten av Sofias station.

Vi snörade på oss skorna när eftermiddagen började bli sen. Utanför centrum är Sofia ganska ruffigt. Tiden bakom järnridån syns fortfarande i husens skick och arkitektur. Neråt stadens mitt finns en gågata med affärer och matställen. I kvarteren närmast har man rustat upp husen och det råder lite hipsterkänsla med designbutiker och modern streetfood. Man skulle lika gärna ha kunnat vara i Berlin när man går förbi vackra väggmålningar och libanesiska restauranger.

Konst på en fasad i centrala Sofia.

Bland stadens klassiska sevärdheter finns en pampig ortodox kyrka med förgyllda kupoler. Den gick vi förbi på vägen hem från stan utan att riktigt känna att vi inte hade kunnat vara den förutan. Här är hur som helst billigt att vara turist, och om man ger staden lite mer tid så skulle man säkert kunna sniffa upp några små guldkorn.

Mataffär i närheten av vårt hotell.

Imorgon ska vi ta ett rejält kliv i riktning hemåt med tåget till Belgrad. Det ska bunkras upp med en rejäl matsäck eftersom man inte kan få tag i något ätbart på själva tåget.

Vi fick en stående frukostinbjudan av våra vänner vilket vi inte var sena att utnyttja. Dimitris svänger förbi bageriet på morgonen och plockar upp bougatsa med antingen fetaost eller vaniljkräm. Det är varmt och sött, precis som det ska vara till en grekisk frukost. Till yoghurten har man honung.

Monica och Malin.

Sixten har suktat efter havets läckerheter sedan vi kom till Medelhavet. Man ska passa på när man är nära havet är hans motto. Efter en förmiddag på stranden blev det med svenska mått mätt en sen lunch på en trevlig fiskrestaurang. Mattiderna är ett par timmar senare än hemma, så när svensken tar sin eftermiddagsfika så står lunchen på bordet i Grekland. Dimitris bestälde in ett gäng rätter som vi alla delade på. Bläckfisk, sardiner, musslor och annat gott. Sixten fick sina matlustar stillade.

Bad med Halkidikis berg i bakgrunden.

På eftermiddagen badades det likaså. Det är varmt och behagligt i vattnet. Finsmakaren tycker inte att vattnet är lika fint här som på Halkidiki, men vi svenskar tycker att det minst sagt är gott nog här i Paralia Ofriniou.

Astrid och Nike på stranden.

Till lunch äter man i Grekland det stora målet mat och på kvällen kompletterar man med lite mindre rätter. Vi kom hem vid midnatt efter att smakat grekisk plockmat på en av de äldre restaurangerna i byn. Barnen hade roat sig i en spelhall i närheten och somnade fort.

Spelhallen.