Vi har fått höra att Kavourotripes en knapp timmes bilfärd från Nikiti är ett bra ställe att snorkla på. Därför packade vi efter frukost ihop handdukar, masker och fenor för att kolla in Halkidiki under ytan.
Kavourotripes.
Under bilresan söderut längs kusten så övergick bebyggelse och brukad jord snart i pinjeskog. Här börjar ett naturskyddat område och det enda sättet att stanna här över natten är att ta in på någon av områdets campingar. Pinjeträden luktar lite parfymerat på ett skogigt sätt och cikadornas sång överröstar oss nästan när vi plockar dykbagen ur bagaget och lunkar ner mot stranden.
Malin, Astrid och Sixten.
Det är gott om folk här idag. Den lilla strandremsan är full till sista plats så vi drar oss upp i skuggan under träden. Stranden ligger i en liten vik, men vi hoppar i plurret där viken slutar. Här är klipporna ganska vassa och sträva. Man får se upp för sjöborrarna när man tar de första stegen. Sedan är det bara att njuta av undervattensscenerna.
Astrid och Sixten.
Det är inte så många andra som snorklar här så vi behöver inte samsas med någon annan än några stim av småfiskar.
På vägen hem stannade vi och åt en sen lunch i Vourvourou. På kvällen efter att ha sköljt våra dykgrejor lagade vi middag hemma i huset.