Som längst hemifrån kommer vi att vara i Nikiti på Halkidiki i norra Grekland. Dit skulle vi ta oss denna dag.
Stationen i Gorna Orkachovitsa.
Klockan ringde tjugo över sex och vi var nere i hotellets lilla foajé en halvtimme senare. Här satt kvinnan som tillsammans med sin son driver hotellet. Vi hade kommit överens om att hon skulle ringa efter taxi åt oss, men hon följde oss istället ner till hotell Yantra där det finns en taxiruta. Hon var väldigt mån om att allt skulle gå rätt till och att chauffören inte skulle skinna oss. Alla vet ju vid det här laget att taxichaufförer passar på när de kan.
Det var slingriga vägar genom skog och över kullar som på en kvart tog oss till Gorna Oryahovitsa. Vi hann med att handla lite ostbullar från ett stånd utanför stationen innan vi hoppade på tåget till Sofia. Det hade tidigare på morgonen lämnat Varna vid Svarta havet. Vi delade kupé med två trötta bulgarer som under resans första del satt och slumrade på fönsterplatserna.
De pampiga bergen i Kunino.
Landskapet vi for igenom i norra Bulgarien är bitvis ganska dramatiskt. Vita bergssidor får det att se ut som om marken skjutits upp från underjorden. På andra ställen vajar gula solrosfält på liknande sätt som rapsfälten hemma. Solrosorna tittar alltid åt samma håll och följer solen under dagens lopp.
På stationen i Sofia.
Vi rullade in på Sofias station på utsatt tid. Det var ingen vidare kommers uppe i väntsalen, kanske för att det var söndag. Särskilt många matställen fanns det inte att välja mellan heller, så det fick bli pizzaslices till lunch.
Resan hade så här långt tagit fyra timmar. Den sista biten till Grekland skulle vi ta oss med bil. Tåg söderut från Sofia verkar inte möjligt. Vi hämtade upp bilen på ett hotell några hundra meter från stationen och betade av de sista ganska många milen till badorten Nikiti. Temperaturen utanför bilen var uppe och studsade på 40 grader, tur att vi ska till havet.