Astrids present
Astrid hade önskat att få se frihetsgudinnan, och det var vad hon fick i födelsedagspresent. Vi hade bokat biljetter dit sedan tidigare. Båtarna lägger till vid Battery Park på Manhattans sydspets, och dit kom vi med tunnelbana.
Frihetsgudinnan.
Statyn står på en liten ö söder om manhattan inte så långt från Ellis Island. Båtturen ut tar cirka en kvart och är även en tisdag i slutet av januari ganska välbesökt. Det var inte mycket varmare idag än igår, men solen sken och det kändes lite våraktigt i luften. De flesta satt på soldäck för att beundra vyerna över Manhattan på vägen ut.
Astrid.
Ön som vi kom till var stor nog att ta emot några båtlass turister. Här var ingen trängsel. Vi gick ett varv runt statyn som med sin piedestal är nästan hundra meter hög. Själva statyn är gjord i kopparplåt på ett stålskelett och uppfördes i slutet av 1800-talet. I sockeln, som står för halva höjden, finns det ett museum och utkiksplats. Man kan även komma upp i själva statyn, men då är det en smal spiraltrappa som gäller. För att få tillträde ända upp till toppen så måste man vara ute i väldigt god tid med att boka biljetter, och det var vi inte.
Malin och Sixten i Empire State Building.
Upp till muséet kom vi i alla fall. Amerikanska muséer är ofta väldigt pedagogiska, så även detta. Man fick såväl historien som tekniken runt byggandet. Även symbolen frihetsgudinnan diskuterades ur olika perspektiv. Från utkiksplatån kunde man även titta upp innanför det tunna skalet och se hur hon stöttades upp av en massa stålbalkar.
Utsikt från Empire State Building.
På båten tillbaka till Manhattan tog Astrid en tupplur. Väl var det, för nu var det nästa sevärdhet som väntade. Empire State Building var världens högsta hus när det byggdes 1929-31 med sina 449 meter. Efter lunch tog vi hissen upp till 80:e och sedan 86:e våningen i denna koloss. Utsikten var magnifik och man kunde se ut över havet utanför Long Island och hur staden övergår till landsbygd i fonden.
Födelsedagsfika.
Barnen hade lite svårt att hålla värmen och humöret uppe, men det blev totalt sett en trevlig upplevelse. Nu var det eftermiddag, och Malin tog med oss till en glassbar för att fira Astrids födelsedag. Det blev glass i kubik innan vi drog oss tillbaka till hotellet för att hämta ut vårt bagage och hänga lite i loungen innan det var dags att åka till JFK. På flyget hem fick vi oss några timmars sömn, och på Kastrup stod Ingrid och Göran och tog emot oss. Slutet gott, allting gott.
New York
Ja, det skulle bli ett stopp i New York på den här resan. Norwegian flyger mellan Martinique och New York några gånger i veckan till förmånliga priser. Det var en av anledningarna till att reserutten blev som den blev.
New York står ganska långt upp på listan över städer som vi gärna besöker, och vi vuxna var här för drygt tio år sen. Trots sin storlek så är den hanterbar att ta sig runt i, både till fots och kollektivt. Det finns massor att se och göra här för alla åldrar.
Lunch i New York.
Efter en tidig uppstigning med födelsedagssång för Astrid så var vi på flygplatsen och lämnade av hyrbilen. Frukosten bestod av baguetter som vi svängt ihop kvällen innan i vårt lilla pentry. Resan till USA tog lite mindre än fem timmar och barnen klarade det galant. När köpersonalen i immigrationen fick höra att Astrid fyllde år så fick vi gå i vip-kön. Ingen dålig present precis eftersom köerna var ganska långa.
Allt rullade på ganska smärtfritt, och efter att ha blivit lurade av en svarttaxi så var vi på Manhattan. Ja, det blev nog lite dyrare än det borde, men så blir det ibland när man reser på egen hand.
Times Square.
Det regnade och var kallt när vi gick ut. Barnen hade på sig så mycket de kunde, och vi vuxna likaså. Buffar upp över öronen och kapuschongen uppdragen. Värre än regn och tre plusgrader kan det väl knappast bli.
Trötta utforskare på hotellrummet.
Efter lunch på en diner så lunkade vi nedför Broadway till Empire State Building. Mannen i foajén rådde oss dock att komma tillbaka imorgon istället eftersom det var för molnigt för att se något. Men tunnelbana fick vi åka i alla fall och innan vi lade oss så såg vi ett avsnitt av På Spåret.
Öns bästa strand
På ett antal ställen har vi läst att stranden i Anse Dufour ska vara en av de mest spännande. Här kan man om man har tur snorkla runt med sköldpaddor och titta på koraller. Det lockade oss.
När vi kommit halvvägs dit så öppnade himlen sig. Det regnade på äkta tropiskt manér och vindrutetorkarna gick varma. Sedan tidigare vet vi att det sällan är dagsregn, så vi misströstade inte. Efter en kort felkörning så hade vi havet framför oss nedanför en brant smal väg. Det stod ett gäng andra bilar parkerade här, men det var bara en kort promenad ner till det lilla fiskesamhället i viken.
Byn vid Anse Dufour.
Stranden var ganska grovkornig, och längs vikens sidor var det stenigt och klippigt. Någonstans har vi läst att Martinique har 22 olika sorters sand på sina stränder. För en naturvetare så ger det nog faktiskt fler frågor än svar. Vi åt lunch på en av serveringarna innan vi drog på oss snorklingsgrejorna.
Anse Dofour.
Det var en mysig snorklingsplats. Rakt ut från stranden var det sandbotten med lite grön växtlighet. Hit kommer havssköldpaddorna för att äta. Längs sidorna var det stenbotten med koraller, sjöborrar och fisk. Sixten och Astrid var i vattnet i ett par timmar sammanlagt. Båda kan vara på djupt vatten under obegränsad tid när de har mask och fenor. Sixten dyker utan problem ner till 6-7 meter för att fotografera och Astrid hänger efter så gott hon kan.
Fridykartjejen.
Vi såg en hel del kul, men inga sköldpaddor idag. Lite vemodiga for vi hem igen med insikten att det inte kommer att bli fler tropiska bad på ett bra tag. Nu ska det packas för kallare breddgrader.
Konstrunda
Martinique har varit en fransk ö under många år. Hit har en del konstnärer sökt sig i jakten på det lite exotiska, men ändå franska. På vårt hotell låg det lite böcker om konstnärer med koppling till ön, och vi blev inspirerade till att åka på en liten konstrunda.
På nätet hittade vi ett tips om ett galleri i Sainte-Luce, på öns södra kust. Barnen var lite skeptiska men gick till slut med på planerna. Det packades lite badkläder också eftersom det även idag var badväder.
Sainte-Luce.
En halvtimme senare var vi i Sainte-Luce. Inga samhällen är vidare stora här på ön, med undantag av Fort de France. Vi snurrade runt i byns centrum ett tag och hittade sen en parkeringsplats strax utanför. Det är söndag och ganska lugnt i trafiken. Galleriet hittade vi längs huvudgatan, men på jalusiet stor det att de hade stängt. Klockan fyra skulle de dock öppna igen.
Segelbåtarna vid Sainte-Luce.
Det fick bli ett dopp i havet istället, vilket man kan göra från en smal strand strax väster om byn. Här var det seglarskola med en för oss nordbor lite annorlunda båttyp. Båten var öppen och långsmal med ett rektangulärt segel. Några av båtarna bogserades av okänd anledning in till stranden som vi badade från, och det var tidvis en hel del liv och rörelse.
Stranden var mysig med lite skuggande träd. När badsuget var mättat gick vi in till stan och galleriet igen, men det hade inte öppnat. Inte heller turistinformationen hade öppet idag, så vi fick fara tillbaka till vårt boende igen.
Innan vi kröp till kojs hann vi kortsluta rummets mikrovågsugn och fick således äta halvljummen pastagratäng. Den får väl anses vara resans kullinariska lågvattenmärke.
Bananer
Bananer är en av världens viktigaste grödor. Att vi skulle få veta så mycket om denna frukt visste vi inte när vi vaknade.
När vi kom till hotellet igår så var poolen stängd eftersom det skulle vara jazzkväll. Astrid var mycket besviken över detta, så så fort hon slog upp sina blå så hoppade hon i baddräkten. Det fick bli frukost först, men sen badade båda barnen loss. De vuxna satt och planerade aktiviteter för de kommande dagarna, inklusive vårt korta stopp i New York.
En kyrkogård i Le Marigot.
Martinique är som sagt en del av Frankrike, ett så kallat overseas territory. Även ön norr om Dominica, Guadeloupe har en sådan status. Man kan tydligt se de franska influenserna, och ön är i princip en tropisk version av den franska rivieran. Det går kor och betar på de gräsbevuxna sluttningarna, en stor del av ön är uppodlad och när man är ute och kör så passerar man då och då ett Carrefour. I mataffärerna får man lätt tag på franska ostar, baguetter och en flaska vin. Franska bilar är överrepresenterade och om man beställer en kaffe så får man en espresso.
Bananmuseet.
Men här finns även bananer och sockerrör. Bitvis dominerar bananodlingarna landskapen, men även sockerrören tar en hel del plats. Den överlägset största delen av sockerrören används för tillverkning av rom.
Bananplanta.
Efter att ha lunchat i en liten by på atlantsidans norra del så körde vi lite inåt landet. Här ligger La Musée de la Banane, ett litet trevligt ställe med en informativ utställning om bananens historia. Man kan även gå en runda i trädgården och titta på ett stort antal olika banansorter. Det finns uppskattningsvis 150 sorters söta bananer och ungefär lika många som kan användas i matlagning. Totalt lär det finnas 1000 olika varianter av bananer, men alla är alltså inte lämpade till att ätas. Besöket avslutades med en fika med bland annat banansmoothies. På vägen hem stannade vi till på ett Carrefour och köpte lite kvällsmat. Jepp, det blev franska ostar, baguette, oliver och lufttorkad skinka.
Martinique
Så var det dags att lämna Dominica, ett litet land i södra Karibien. Här bor strax under 80 000 personer på en yta stor som halva Öland. Vi har verkiligen gillat landet, och det känns lite vemodigt att åka härifrån. Men så får det bli.
Vi kom med på färjan till Martinique som planerat. Här är det passkontroll, avreseskatt och tull eftersom vi ska byta land. På båten var det ganska glest mellan raderna, och överfarten var avklarad på två timmar.
Båten till Martinique.
Nu har vi kommit till europeiska unionen, och vi seglade lätt in med våra svenska pass. Martinique är en del av Frankrike, och det märks. Här bor en halv miljon människor och Fort de France är en stad med fler invånare än hela Dominica. Det går flerfiliga motorvägar genom ön, och kontrasten till vårt förra resmål kunde inte varit större. Och de flesta pratar bara franska.
Biblioteket i Fort au France.
Vår plan var att käka lunch och hitta en hyrbil. Hyrbil var inte det lättaste att fixa eftersom de flesta biluthyrare bara finns på flygplatsen. Det finns några kontor i stan, men alla var igenbommade. Det slutade med att en kille i turistinformationen ringde en kompis som jobbade på Holiday Cars. Hon skulle kunna fixa ett åk vid halv sex ute vid en av kryssningsbåtarnas terminal, och så blev det. Taxichauffören som körde oss dit var skeptisk, men allt ordnade sig till slut.
Motorväg på Martinique.
En stund efter mörkrets inbrott så rullade vi in på hotellets parkering. Det var Jazzkväll vid poolen idag, vilket verkar vara en populär tillställning.
En lugn dag i Karibien
Det finns mycket mer att se och göra på Dominica. Vi kom aldrig iväg på något på förmiddagen men fick gjort lite läxor och bloggande istället. Efter lunch stack vi ner på stan och tog en läskande juice på ett av cafeerna nere i hamnen. Vi har aldrig smakat så goda juicer som här på Dominica. Förutom de rena juicerna så kan man även få drycker kryddader med till exempel muskot, ingefära och kanel.
Roseau centrum.
Med lite ny energi i kroppen tog vi oss an museet. Det är inte stort men går igenom landets historia från dess vulkaniska skapande till idag. Ön befolkades först av människor som kom till ön några tusen år före vår tideräkning. Dessa trängdes till stor del undan när eruopéerna dök upp, men de finns delvis kvar bland annat här på Dominica. Slavtiden gicks också igenom med alla dess fasor.
Roseau museum.
Sen blev det vykortsskrivande och ännu mer juice innan vi drog hem för att laga kvällsmat och packa inför morgondagens båtfärd till Martinique.
Champagne reef
Ett av måstena på Dominica är tydligen Champagne reef. Strax utanför land bubblar det från havsbotten på grund av vulkanisk aktivitet. Vattnet är varmare och fisklivet lite extra livligt. Hit skulle vi idag.
Först drog vi in till Roseau för att fixa båtbiljetter till Martinique. Tydligen så finns det ett svenskt konsulat i samma byggnad, men det var bara skylten som var på plats idag. Efter lite knappande och skrivande så lämnade vi stället med resehandlingar till vår resas sista karibiska ö.
Det är fullt tryck i staden idag och svårt att komma fram. Man har stängt av i hamnen eftersom det ligger ett kryssningsfartyg för ankar strax utanför. Många av kryssningsresenärerna skjutsas vidare till öns sevärdheter i minibussar, medan andra strosar runt i stan. Staden i sig vinner inga skönhetspriser. Här varvas stora betongbyggnader med skraltiga skjul. Den är minst sagt brokig, men trots allt ganska charmigt i allt kaos.
Champagne reef.
På eftermiddagen kom vi ner till dykcentret vid Champagne reef. Vi vuxna fick hyra fenor, annars hade vi det mesta vi behövde. Det tas inträde för att komma ut till stranden. Gångvägen ner till platsen där man går i är väl underhållen, och vi var snart i vattnet.
Sixten.
Det var varmt i vattnet av de vulkaniska aktiviteterna, och bubblorna påminde faktiskt om bubblande champagne. Här fanns en hel del fisk och korallerna var väldigt fina. Vi snorklade runt i drygt en timme innan vi fått nog. När vi skulle lämna tillbaka fenorna höll dykcentret på att stänga, det verkar som om det är kryssningsfartygens hamntider som styr aktiviteternas öppettider. Det stora flytande hotellet hade precis lämnat land när vi körde hemåt från ännu en lyckad utflykt.
Indian river
Många av scenerna i Pirates of the Caribbean-filmerna har spelats in på Dominica. Tia Dalmas hus i Död mans kista ligger i mangroveskogarna en liten bit uppför Indian river. Från utloppet vid Portsmouth kan man åka roddbåt till bland annat den mytiska inspelningsplatsen. Floden är så grund att man inte kan ta sig fram på annat sätt.
Sixten och Astrid.
Det är en dryg timmes bilfärd från vår stuga till Portsmouth. Vägarna är krokiga och titt som tätt får man svänga av för att korsa en av floderna på en temporär bro en liten bit inåt land.
Indian river.
Efter lunch hoppade vi ner i en eka som roddes av Spesh, en väldigt kunnig och informativ guide. Han pekade ut både det ena och det andra längs flodbankerna, växter, djur och spår efter orkanen Erika. Som så många andra ställen på ön så finns här lämningar från plantager, och floden var gränsen mellan två av dessa egendomar. Uppför en liten biflod var stämningen extra trolsk. Det är här som Captain Sparrow träffade häxan Tia Dalma.
Fort Charlotte.
Innan vi for tillbaka till Roseau passade vi på att besöka fort Charlotte strax utanför staden. Det byggdes på 1800-talet för att försvara Portsmouth, som på den tiden var öns huvudort. Man behövde aldrig gå i strid mot anfallare, men ett uppror mot kolonialmakten ägde rum här. Fortet har restaurerats under de senaste åren och är nu väldigt trevligt att strosa runt i. På det lilla torget mitt i angäggningen står ett pampigt mangoträd.
Varma källor och vattenfall.
Dominica är en vulkanisk regnskogsö. Det sägs att landet har lika många floder som det är dagar på ett år, och det kan säkert vara sant, åtminstone om man är generös med vad man räknar som en flod. Berg i kombination med floder ger en hel del vattenfall. En del av dem ligger långt in i skogen dit man får vandra, men några kan man ta sig till ganska enkelt. Trafalgar falls är ett vattenfall som ligger nära där vi bor, så hit ska vi ta oss idag.
Vulkanisk aktivitet.
Vägarna runtom på ön är fortfarande märkta av orkanen Erica som drog in över landet 2015. I samband med orkanen kom det extremt mycket regn under en kort tid, och då sköljdes ett antal broar bort, framför allt utmed kustvägarna. På många ställen har man satt upp provisoriska broar i väntan på att man ska hinna bygga nya permanenta.
Trafalgar falls.
Upp till Trafalgar falls kom vi via en omväg. Den vanliga vägen var bortspolad, och man höll för fullt på att fixa till den. Efter att ha stannat till vid några varma källor så kom vi till det så vackert belägna fallet. Sixten tog sig ett dopp i en liten vattensamling strax nedanför innan vi traskade tillbaka till bilen.
Varma bad.
Den vulkaniska aktiviteten ger uppgov till varma källor, och efter lunch så tog vi oss ett dopp i en av dem. Det var badkarsvarmt i bassängen där man samlat det svavelhaltiga vattnet. Här hängde vi en bra stund och varvade det varma med lite mer svalkande vatten från bäcken brevid. Omgivningarna var nästan kitschigt vackra med vattenfall och tropisk regnskog.