Hemresa
Så var det dags att packa för sista gången. Det hade snöat ordentligt under natten så barnen skickades ut för att leka av sig innan långsittningen på flyget. Det blev skottat och byggt snögrottor.
Noa och Sixten framför snögrottan.
Carolina skjutsade oss genom snöandet till Denver. Vi var lagom i tid och tog en fika innan vi steg på planet. Det kändes hemvant att omges av nordbor på planet. Vi flög med Iceland Air och skulle mellanlanda på Island.
Flyget kom iväg en timme efter utsatt tid efter en långdragen avisning av planet. Eftersom vi bara hade en timme på oss att byta flyg på Island började vi ställa in oss på att missa bytet. Sixten blev lite orolig, men efter en stunds flygning meddelade flygpersonalen att det anslutande planet till Köpenhamn skulle vänta in oss.
Vi sov inte mycket under resan. Astrid toppade med åtta timmars sömn och vi andra fick cirka två. Sixten fastnade i filmerna som visades på planet och fick inte riktigt ro.
På Kastrup mötte Ingrid och Göran oss, och när vi kom hem dök även familjen Wikman upp. Det blev lite nattsudd hos grannarna innan vi lade oss för att sova första natten på länge i egna sängar.
God natt.
Trötta barn
Här i Boulder är det vårkänska i luften. Dagarna är längre än hemma och solen står högre på himlen. Det kan bli uppåt 15 grader varmt på dagarna. Man kan väl inte hoppas på samma förhållanden när vi kommer hem…?
Det har varit aktiva dagar för barnen med lekkompisar och utflykter, men vi vuxna tänkte att det kunde vara kul med en liten tur upp i bergen. Protesterna mot en vandringstur i bergen var dock inte att ta miste på. Det var gråt och gnäll tills planerna ändrades till att åka och bada. Varken Weibrings eller Åbergs barn verkar kunna få nog av detta.
Sagostund.
En tretimmars sejour gjorde dem rejält möra. Här fanns strömmande vatten, trampolin och vattenrutschkana. Ingen av barnen protesterade när vi sa att vi skulle åka och äta.
Vi åt lunch på en riktig amerikansk diner och körde sen hem med fyra trötta barn. Väl hemma blev det fri lek fram till middag.
Dinosarier
Idag skulle det bli utflykt till Denver och naturhistoriska museet. Vi kom iväg halvvägs in på förmiddagen och var framme tre kvart senare.
Museet är stort, och vi fiskade upp en karta och planerade en rundvandring. Det blev Sixtens intressen som fick dominera - dinosaurier, mumier och rymden.
Dinosaurier.
Efter lunch blev det dinosaurieskelett, och det i stora mängder. Det har gjorts en hel del fynd i västra USA, så här finns massor att ställa ut. I utställningen ingår ett litet forskarlab där paleontologer jobbar med att rengöra lämningar och samtidigt språka med besökare.
Egyptenrummet.
Utställningen med egyptentema var mindre, men även den informativ och välgjord. Innan vi gick in på IMAX-filmen fick barnen leka loss i en experimentverkstad.
Filmen handade om istiden och dess djur. Astrid fixade att sitta still alla 45 minuter och gillade 3D-effekterna. Vi passade på att besöka planetariet också innan vi avslutade rundan med rymdavdelningen.
Fika innan hemfärd.
När vi gick ut genom dörrarna var vi nöjda och belåtna, fastän vi bara sett en bråkdel av utställningarna. Barnen var trötta och lite bråkiga på vägen hem, men som tur var stod hämtmaten på bordet när vi kom hem.
NCAR
Det började snöa igår kväll och fortsatte i natt. På morgonen låg det ett vitt täcke på uppfarten, så vi fick planera om dagens utflykt. Vi hade tänkt åka till naturhistoriska museet i Denver, med det visade sig att snön stoppat upp trafiken så att det inte var någon bra idé.
Klippiga bergen.
Istället blev det en tur upp till Petters gamla arbetsplats, NCAR, som bedriver forskning om klimat och väder. Det ligger en bit upp på en kulle med utsikt upp mot bergen. Här finns utställningar och liten experimentverkstad som visualiserar väderfenomen. Astrid var lite för liten för att ta till sig informationen men uppskattade de konstgjorda virvelvindarna och molnen. Malin översatte för Sixten och de hade en hel del intressanta diskussioner.
Sixten tittar på konstgjord sandstorm.
På vägen hem somnade Astrid, så Malin smet in på friluftsbutiken REI och shoppade lite yogakläder inför kvällens träningspass.
Kärt återseende
Så var det onsdag och vardag för vår värdfamilj. Vi åt frukost utan att stressa och tog sen bilen ner till stan. 2004 var vi här utan barn, och skulle bli kul att se om vi skulle känna igen oss.
Trött utforskare.
Efter att parkerat i ett parkeringshus hittade vi snart Pearl Street, som delvis är en gågata med trevliga butiker och matställen. Här somnade Astrid och fick sova medan Sixten och Malin letade upp en favoritaffär sedan förra besöket.
Prylaffär på Perl Street.
Här finns alla möjliga prylar för både vuxna och barn. Malin var på jakt efter hoppande sushibitar av plast, men det hittade hon inte.
Emblas skolbuss.
Efter en tur till mataffären skyndade vi hem för att hämta upp Embla när hon kom hem med skolbussen. Efter lite lek och eftermiddagsfika blev det läxläsning och pyssel. Och när barnen hade somnat satte de vuxna upp tält i vardagsrummet...
Alla barn i pisten
Så var det dags att toppa gårdagens snöupplevelser. Innan vi for till skidbacken packade vi ihop våra grejor och lämnade lägenheten.
Astrid var dagens mest osäkra kort. Sixten skulle inte gå i skidskola utan prova lyckan i pisterna idag. Andreas och Carolina åkte med Astid i en flack grön backe fram tills hon ville ha något att äta. Det krävs en hel del lockande och pockande för att motivera henne, och det märks att orken sinar ganska fort för en treåring. Benen blir till spagetti efter några få åk.
Sixten åkte med Malin och de andra högre upp i backarna och slipade på plogning och vida svängar. Vid lunch möttes vi alla upp och grupperade om. Carolina tog sig an Astrid ytterligare någon timme medan vi andra fick åka på.
Embla och Sixten i liften.
Efter fikat var de två yngsta slutkörda och satt och vilade med Malin och Petter medan övriga körde hela vägen in i kaklet.
Vi var trötta när vi stuvade in skidor och pjäxor i bilen. Nu var det en tur till badhuset som stod på agendan. Det var bara några minuters bilfärd dit och när vi kom därifrån var vi frächa och redo för lite snabbmat på vägen hem till Boulder.
Skidåkning
Det är ett lotteri med barn och skidåknng. De måste både vilja och orka ta sig an utmaningen, och Astrids vilja var inte riktigt där igårkväll. En stund efter att hon somnat grät hon i sömnen "jag vill inte åka skidor". Vi var måttligt hoppfulla inför idag.
Astrid.
I morse frågade Carolina om Astrid och hon skulle åka tillsammans. Det blev ett försiktigt ja, och vi passade på att smida medan järnet var varmt. Efter en del bökande med skidprylar och kläder kom vi iväg till backen. Embla, Noa och Sixten skulle gå i skidskola, så de stack snart iväg med sina lärare. Carolina tog sig an Astrid i den flackaste backen. De for snart upp i sittliften och vi andra vuxna gav oss själva ut i backarna.
Carolina och Astrid i pisten.
Carolina och Astrid gjorde stora framsteg och Astrid tyckte det var kul att stå på skidor. De åkte fram til mitten av eftermiddagen då Astrids ork tog slut. De andra barnens skidskola slutade klockan tre, och de var trötta och nöjda efter en hel dags åkning. Sixten har inte åkt särskilt mycket skidor innan, så han lärde sig jättemycket. Han var dock inte redo att ge upp efter "bara" sex timmars skidskola, utan han övertalade Petter och Malin att åka några extra gånger innan han också kastade in handduken. Halv fem var alla tillbaks i lägenheten.
Copper Mountain
Idag var det dags att ägna sig åt lite vintersport. Efter frukost tog vi oss med bil upp till Copper Mountain som är en skidresort på 3000 meters höjd. Lunchen åt vi på vägen i Georgetown, ett kärt återseende från vårt besök här 2004.
Astrid på väg upp i backen.
Det tog sin lilla tid att fixa med boende, skidkort och sockerlåga barn. Klockan fem kom vi ut i backen, men inte på skidor. Under en timme ägnade sig hela gånget åt tubing, där man åker utför i bildäcksliknande åkdon. Det var höga hastigheter och mycket kittel i barnens magar.
Sixten med en tube.
På kvällen kröp vi till kojs i en rejält tilltagen lägenhet. Astrid velar lite när man frågar om hon vill åka skidor i morgon. Sixten är instäld på att gå i skidskola.
Boulder
Carolina kom och hämtade oss på Denvers flygplats som utlovat. Vi hann med att köpa oss var sin hamburgare innan vi hämtade bagage och satte oss i bilen. Resan till Boulder tog en knapp timme och Astrid hann somna igen innan vi var framme.
Astrid och Carolina i skidbutiken.
Hela familjen sov till halv nio och vaknade till ett Boulder med klarblå himmel och vår i luften. Efter frukost lekte Sixten och Astrid loss med Embla och Noa, och efter en stund var de ute i trädgården. Det verkade som om de hade saknat lite rejäla leksaker...
Vi hade en del ärenden i stan eftersom vi ska åka skidor imorgon. Det blev lite komplettering av varma kläder och hyra av skidor. Innan vi kom hem igen hanns det med ett besök på en lekplats för att få ut lite extra sprall ur kroppen.
Låga moln över Miami
Det blev en trevlig förmiddag på Caye Caulker. Vi vuxna hade resfeber och vaknade tidigt. Sixten fick frukost på Amor y Café på Front Street som han önskat några dagar. Det är ett populärt ställe så vi har inte fått bord där de gånger vi provat. Det blev goda mackor till barnen och fruktsallad till oss vuxna.
Astrid undersöker en Eremitkräfta.
Efter ett dopp i poolen fick vi skjuts ner till båten av hotellet. Båten var sen, så vi började bli lite nervösa. Det blev dock inte mer än en kvarts försening, så vi hade inga problem med att komma till flygplatsen i tid.
Belize Citys flygplats är liten med endast en handfull internationella flyg om dagen. Säkerhetskontroll och incheckning gick fort, men planet kom inte iväg riktigt i tid. Vi visste att vi hade två och en halv timme på oss att gå igenom tull och immigration i Miami, så vi blev lite nervösa igen.
Väl i Miami tog det ett tag innan planet kom fram till gaten. Ett trasigt plan behövde bogseras bort först så vi blev ytterligare lite sena. På väg genom flygplatsen blev vi av med Astrids snuttis och fick gå tillbaks och leta. Den hittades av en medpassagerare och vi drog vidare till immigrationspolisen.
Här var det långa köer och sur personal. Det tog sin lilla tid att komma igenom, och borta är all förtur för familjer med små barn. "There is only one line here" fick några andra resenärer veta.
Nu skulle vi hämta upp vårt bagage igen och gå genom tull och ytterligare en säkerhetskontroll. En kontrollant tyckte att vår väska såg misstänkt ut och den blev extra kollad. Nu gällde det att skynda sig till gaten, det var bara tjugo minuter till planet skulle lyfta, och vi skulle med tåget till andra änden av terminalen. Sixten var riktigt orolig och fick ta av sandalerna och springa med oss vuxna. Vi kom sist på planet och satte oss svettiga ner på våra platser.
Vi hade inte hunnit med att skaffa något att äta inför flighten, men på biljetterna stod det att man kunde köpa mat på planet. Efter att drickavagnen passerat alla passagerare frågade vi om de skulle komma med något mer. Det visade sig att de bara hade kakor och nötter, så det blev en ganska torftig kvällsvard.
Nu sitter vi på 10.000 meters höjd och uppdaterar hemsidan. Det är ju i alla fall nått. Och förhoppningsvis finns det mackor att köpa i Denver.