Så var det dags att uppfylla Sixtens önskemål, nämligen att besöka Venedig. Vi gick upp tidigt för att hinna med 06:45-bussen till Trieste. Bussen tar en och en halv timme med en hel del stopp i byarna längs kusten. En trevlig men snirlkig tur.
Packning och bärare.
I Trieste han vi med att äta vår medhavda frukost och dricka en kopp kaffe innan tåget vidare till Venedig skulle gå. Man åker längs havet en stund innan spåret viker av inåt land, och efter knappt två timmar ser man Venedig genom rutorna. Tågstationen Santa Lucia ligger alldeles vid Canal Grande, och när man kliver ut från stationen möts man av gondoler och vattentaxibåtar. Precis vad man väntat sig.
Tidig morgon och vaggande tåg.
Canal Grande är den drygt tre kilometer långa livsnerven som slingrar som en orm genom gamla Venedig. Till den ansluter de smala kanalerna som rinner in mellan husen. Det finns endast en handfull broar över Canal grande, men desto fler över småkanalerna. Husen ligger tätt med smala gränder emellan, här och var öppnar staden upp sig med små torg.
Broar och kanaler i Venedig.
Om man vill komma till Markusplatsen så kan man hoppa på en båt vid stationen och tuffa ner för hela Canal Grande. När kanalen vidgar sig och ansluter till havet så hoppar man av. Nu har man hamnat i turistepicentrum och här är det tätt mellan sevärdheterna. Suckarnas bro, Sankt Markus-platsen (torget med de långa galleriorna) och Sankt Markus-basilikan.
En av broarna vid vårt hotell.
Vi hade bokat ett hotell på promenadavstånd från stationen. Det var bara att knalla över Canal Grande vid stationen, genom gränderna och över två små broar så var vi framme - tio minuters promenad. Det är ett litet hotell med 14 rum. Vi hade bokat ett familjerum, vilket visade sig vara hotellets svit.
Markusplatsen.
Nu ville vi ju se det där som alla andra också ville se. Runt vårt hotell är det väldigt lugnt, men när man tar sig ner mot Markusplatsen så blir det trängre och trängre. Efter att ha haft gränderna ganska mycket för oss själva så var det snart marknadsstämning. När vi promenerat i en kvart så kom vi till den stora Markusplatsen. Här blev det alldeles för mycket sol för Astrid, så hon fick vila i skuggan när Sixten gick en runda med en vuxen. Det är ett imponerande myller av människor och kommers. Efter en ganska kort stund blir man mätt på intryck. Vi hoppade på en båtbuss och åkte hem till hotellets lugna kvarter.
Taxibåt.
Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringade vi runt hotellet. Här kan man spatsera ganska ostört i de smala gränderna och över några av stadens hundratals broar och insupa riktig Venedigstämning. Det blev pasta och pilgrimsmusslor till kvällsmat; imorgon ska vi börja dra oss hemåt till Sverige igen.
Utsist över Canal Grande.