Blog
Hem till Sverige
Vi har diskuterat hemresealternativen en hel del. Man skulle kunna ta nattåget från Venedig till Paris. Ganska lockande eftersom det blir en rejäl natts sömn till klockan nio på morgonen då man kommer fram till Paris. Man skulle kunna tänka sig att ta flyget hem, men tågresandet har gått väldigt smidigt för hela familjen. Vi beslöt oss för att korsa Alperna för att komma in i södra Tyskland.
Tyvärr var nattåget från Munchen till Hamburg fullt, så vi hade fixat ett litet rum vid Munchens centralstation. Efter en väldigt vacker resa hit så somnade vi snabbt och vaknade pigga och glada. Packningen snodde vi ihop på någon minut och frukosten köpte vid med oss till tåget.
Nu skulle vi åka snabbtåg, ICE, hela vägen till Köpenhamn. Första biten norr om Munchen gick inte särskillt snabbt, men sen lossnade det. På skärmarna i vagnen visas hastigheten som toppar på 250 km/h. Tiden rullade på och vi var i Hamburg mitt på eftermiddagen.
Efter tågbyte så gick resan vidare via Puttgarden och Rödby till Köpenhamn. Till Malmö kom vi med gamla goda Öresundståget.
Venedig
Så var det dags att uppfylla Sixtens önskemål, nämligen att besöka Venedig. Vi gick upp tidigt för att hinna med 06:45-bussen till Trieste. Bussen tar en och en halv timme med en hel del stopp i byarna längs kusten. En trevlig men snirlkig tur.
Packning och bärare.
I Trieste han vi med att äta vår medhavda frukost och dricka en kopp kaffe innan tåget vidare till Venedig skulle gå. Man åker längs havet en stund innan spåret viker av inåt land, och efter knappt två timmar ser man Venedig genom rutorna. Tågstationen Santa Lucia ligger alldeles vid Canal Grande, och när man kliver ut från stationen möts man av gondoler och vattentaxibåtar. Precis vad man väntat sig.
Tidig morgon och vaggande tåg.
Canal Grande är den drygt tre kilometer långa livsnerven som slingrar som en orm genom gamla Venedig. Till den ansluter de smala kanalerna som rinner in mellan husen. Det finns endast en handfull broar över Canal grande, men desto fler över småkanalerna. Husen ligger tätt med smala gränder emellan, här och var öppnar staden upp sig med små torg.
Broar och kanaler i Venedig.
Om man vill komma till Markusplatsen så kan man hoppa på en båt vid stationen och tuffa ner för hela Canal Grande. När kanalen vidgar sig och ansluter till havet så hoppar man av. Nu har man hamnat i turistepicentrum och här är det tätt mellan sevärdheterna. Suckarnas bro, Sankt Markus-platsen (torget med de långa galleriorna) och Sankt Markus-basilikan.
En av broarna vid vårt hotell.
Vi hade bokat ett hotell på promenadavstånd från stationen. Det var bara att knalla över Canal Grande vid stationen, genom gränderna och över två små broar så var vi framme - tio minuters promenad. Det är ett litet hotell med 14 rum. Vi hade bokat ett familjerum, vilket visade sig vara hotellets svit.
Markusplatsen.
Nu ville vi ju se det där som alla andra också ville se. Runt vårt hotell är det väldigt lugnt, men när man tar sig ner mot Markusplatsen så blir det trängre och trängre. Efter att ha haft gränderna ganska mycket för oss själva så var det snart marknadsstämning. När vi promenerat i en kvart så kom vi till den stora Markusplatsen. Här blev det alldeles för mycket sol för Astrid, så hon fick vila i skuggan när Sixten gick en runda med en vuxen. Det är ett imponerande myller av människor och kommers. Efter en ganska kort stund blir man mätt på intryck. Vi hoppade på en båtbuss och åkte hem till hotellets lugna kvarter.
Taxibåt.
Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringade vi runt hotellet. Här kan man spatsera ganska ostört i de smala gränderna och över några av stadens hundratals broar och insupa riktig Venedigstämning. Det blev pasta och pilgrimsmusslor till kvällsmat; imorgon ska vi börja dra oss hemåt till Sverige igen.
Utsist över Canal Grande.
Lata dagar
När vi gick och lade oss igår så började det dra in lite moln från väst. Under natten regnade det ganska rejält, och på morgonen var det lite svalare i luften och molnigt.
Det finns en försvarsmur i utkanten av gamla staden. Hit begav vi oss efter frukost. Man går via några av stadens gränder från torget uppåt ett tag tills man kommer till ett av tornen. Här betalar man en slant för att komma igenom snurrgrinden och upp på muren. Det är ingen jättemur, kanske några hundra meter lång och knappa tio meter hög. Utsikten är nog den största behållningen.
Utsikt över Piran.
Astrid var lite morgontrött men fick ny energi av att valla hästen Malin upp för backarna. Från muren kunde man se hela Sloveniens kust och en bit in i både Kroatioen och Italien. Efter murklättringen strosade vi ner till staden och vattnet igen.
Det blev bad resten av dagen. Molnen skingrade sig på eftermiddagen och barnen blev inte torra förrän till kvällen. På kvällen packades det inför resan vidare till Italien.
Sol och bad
Piran ligger på en spetsig halvö. Ett fyrtorn vilandes på en bastant grund hälsar dem som kommer sjövägen till denna anrika bosättning, här har funnits människor sedan långt innan vår tidräkning. Husen är mellan tre och fyra våningar höga med endast smala snirklande gränder som skiljer dem åt. Några hundra meter inåt land från spetsen ligger ett rejält torg i anslutning till hamnen. Vi bor på andra våningen i ett hus som ligger ett stenkast från fyren med utsikt norrut över havet.
Gränderna i Piran.
Malin och Sixten kände för lite träning innan frukost. De stack ut på en löprunda längs standpromenaden, och fick med sig frukostfrallor hem.
Utsikt från lägenheten.
Sen var det svårt att hejda barnen från att springa ner till havet, och vi packade strandgrejorna så fort frukosten var över. Det blev bad i stort sett hela dagen.
Lunchen fördrev vi på restaurang Neptun. Här var det precis att vi fick bord - det är ett ganska litet ställe och hyfsat populärt. Fisk är ett vanligt restaurangtema, så även här. Sixten åt sig mätt på bläckfisk, och vi andra åt vanlig fisk.
Hotel Piran.
På kvällen lagade vi mat hemma och det blev naturligtvis även ett kvällsdopp innan solen gick ner.
Piran
Ljubljana har inte gjort oss besvikna. Det är ett riktigt mysigt ställe, ett Wien eller Prag i miniatyr. Turismen verkar inte ha tagit fart riktigt, men här finns allt man kan önska sig som besökare. Stadskärnan är otroligt vacker och lättillgänglig med sina gågator. Vi har varit här mitt i semestertider utan att behöva armbågas med särskilt många andra.
I dag ska vi ta oss ner till den lilla byn vid havet - Piran. Hit kommer man lättast via Koper som är Sloveniens enda stora hamn. Landets kustremsa är inte särskilt lång, ungefär som Skånes sydkust. Längs kusten ligger förutom Koper bara en handfull mindre orter, och Piran ligger längst ut på en spetsig halvö.
Marinan i Piran.
Boendet var bokat via Airbnb, och vi fick nycklarna till lägenheten av ägarens svärmor på stationen i Ljubljana. Innan bussen gick hann vi även få en enkel vägbeskrivning.
Från Ljubljana till Koper tar det mindre än en timme att resa med buss. Landskapet förändrades gradvis när vi lämnade bergen och tog oss ner till det lite kargare kustlandskapet. Olivlundar och cypresser dök upp längs vägen, och vädret klarnade upp. När vi steg av bussen var det varmt och soligt.
För att komma sista biten till Piran så hoppade vi på en lokalbuss med en chaufför som inte fullt ut behärskade engelska. Efter lite pekande och namedroppende så förstod vi varandra i alla fall. Trekvart senare släppte han av oss vid resans mål.
Nu var vi hungriga, och en av byns finare restauranger vid det centrala torget fick mätta våra magar.
Dopp i havet utanför Hotel Piran
Lägenheten ligger fem minuters vandring från centrum och vi frågade oss fram. Det pekades åt lite olika håll men fram kom vi till slut. På andra våningen med utsikt över medelhavet ska vi tillbringa en halv vecka.
Efter att ha stuvat in packningen drog vi ner till havet. I Piran badar man från trappor och pirer, lite som på Bo01 i Malmö. Vattnet var uppskattningsvis 25 grader varmt och alldeles lagom svalkande. Mask och snorkel till barnen gör upplevelsen fulländad.
På kvällen köpte vi hem lite mat från ett av Pirans snabbköp, det blev Slovensk korv med Ajvar och bröd - gott, tyckte hela familjen.