Vi beslöt oss för att hoppa över frukosten och ta oss till färjan direkt efter att vi vaknat. Det föll ett fint regn över staden när vi drog ifrån gardinerna och vi fick rota fram regnjackorna för första gången på resan. Det har regnat någon enstaka gång tidigare på resan, men nu var vi ju tvungna att ge oss ut.
Hamnkvarteren i Kingstown en regnig tisdagsmorgon.
Ett par kvarter senare var vi framme vid färjeläget och regnet hade upphört. Biljetterna köper man på båten, och överfarten var lugn. Den tar en timme, och båten som vi åkte med hade tidigare trafikerat vattnen runt Bergen i Norge. Många av skyltarna var på norska.
Vårt hus på Bequia.
Bequia är ett stycke bergig ö med gröna skogar och vita stränder. Den har en fin skyddad hamn som lockar till sig segelbåtar i alla storlekar. Just nu ligger det ett femtiotal båtar för ankar här i Princess Margret Bay. Orten där färjan lägger till heter Port Elisabeth, och vi bor fem minuters promenad från bryggan. Från verandan har vi utsikt över båtarna i bukten.
På väg ner till byn.
Vi tog en frukost på ett av caféerna nere vid havet. Eftersom vi har tillgång till kök här så gick vi och handlade råvaror till några frukostar, luncher och middagar. Efter lunch så blev det strand för hela slanten. Fastän vi kommit till en av Grenadinernas pärlor så får vi fortfarande en känsla av lågsäsong. Syltorna har överlägset fler lediga bord än upptagna, dykcentren har alltid plats på utfärderna och vi såg bara en handfull andra turister på båten ut hit. De som reser till Karibien i vinter hamnar inte här.
Jack’s.
Sixtens lärare Elin hade varmt rekommenderat en svenskägd restaurang som heter Jack’s, och här blev det grillbufé när mörkret fallit. Det blev en ganska lång promenad hem genom skogen, men fullmånen lyste upp vår väg.