Det kommer att bli en lång dag idag. Flyget följer solen över Atlanten, och den sex timmar stora tidsskilnaden gör dagen lika mycket längre. När vi landar strax efter sju på kvällen lokal tid så har klockorna i Sverige passerat midnatt.
Vi vaknade på vanlig måndagstid, vid sjusnåret. Både barn och vuxna hade lite svårt att komma till ro igår. Malin satt uppe till sent och fixade med några sista jobbgrejor innan hon släckte.
Packningen låg i en hög på vardagsrumsgolvet och resekläderna i fyra prydliga högar brevid när vi kom ner för att äta frukost. Barnen var med på noterna, drog i sig frukost och klädde sig i ett huj. Ingrid och Göran trillade in en stund innan vi skulle åka.
Spända resenärer.
Det blev taxi till Kastrup. Man får en härlig känsla i kroppen att ge sig av, lugnet lägger sig och nervositeten ger vika. Äntligen på väg… Barnen kvittrar i baksätet och trycker sig tätt tillsammans när dom är som finast mot varandra. Tankarna snurrar i huvudet på de vuxna när det funderas på varifrån den gnagande känslan av att ha glömt något kommer.
Rutten till Havanna går via Frankfurt. Till Frankfurt kom vi på en och en halv timme med ett av Lufthansas flyg. Båda våra tidigare vinterresor har gått via denna flygplats, och vi har både glada och mindre glada minnen av denna plats. För nästan exakt fyra år sedan så fick vi sova över i korridorerna här när flygplatsen snöade igen. Vårt flyg hann inte bli avisat innan midnatt, och senare än så får flygen inte lyfta härifrån. Men idag flöt allt på som det skulle här på en av Europas största flyghubbar. Efter lite promenerande och en snabb lunch så var vi vid gaten varifrån resans nästa ben utgår.
Middag med film.
Flyget över Atlanten till Kuba tar över elva timmar. Tiden fördrevs med filmer, måltider, pyssel, spel och tupplurar.
Väl på Kuba gick det snabbt genom passkontrollen. Alla blev fotograferade och det stämplades lite på våra visum. Bagageutlämningen däremot tog sin lilla tid. Allt bagage röntgades innan det hamnade på bandet, och vi var bland de sista som gick ut till ankomsthallen.
I väntan på skjuts från flyget. Klockan två på natten svensk tid.
Här stod en man med en skylt och hälsade oss välkomna. Han hade skrivit Malin stort och tydligt - det var vår skjuts in till stan. Med nervevade rutor susade vi genom förorterna in mot Havannas centrum. De nya lukterna och synintrycken sköljde över familjen, och nu kände vi verkligen att vi var ute på luffen igen.
I gamla stadens gränder irrade taxin runt en stund innan vi kom fram till Plaza Vieja. Här tog värden vid och visade oss till vår lägenhet. Efter lite formalia så fick vi nycklarna och kunde krypa till kojs.