Att ta sig till Dominica är inte helt enkelt. Eftersom flygplatserna på ön är små så går det inga stora långväga flyg hit, man får byta till mindre flygplan på någon av de mer vältrafikerade öarna i området. Vi var tvungna att mellanlanda på Barbados.
LIAT är ett av de större flygbolagen i denna delen av Västindien. De har ett uselt rykte när det gäller att passa tider, vilket vi redan har fått erfara. Punktlighet när det gäller kollektivt resande generellt är ingen dygd i den här delen av världen.
Färjan från Bequia gick en halvtimme efter utsatt tid och var skumpigare än väntat. Vi ågte ju samma båt ut till ön, men då var det medvind som gällde. Många som seglar här hämtar ut båten i norr och lämnar av den längre söderut. Då får man en behagligare resa och får i princip konstant medvind.
Kingstown har inte rykte om sig att vara någon av Karibiens pärlor precis, men eftersom vi har några timmar att slå ihjäl här så anlitade vi en taxi till att köra oss en runda.
Utsikt från Fort Charlotte.
Fort Charlotte ligger på en klippa högt över staden. Härifrån kunde staden försvara sig mot sjörövare och andra fientligheter. Vägen upp hit är slingrig, men utsikten när man kommer upp är pampig. En klar dag kan man se hela vägen till Grenadas nordligaste öar. Det är läskigt att tänka på hur det kan ha sett ut här för några hundra år sedan med kolonialtidens alla fasor.
Vi hann också med en guidad tur i stadens botaniska trädgård innan vi drog till flyget. För att göra en lång historia kort så var det precis att vi hann med bytet i Barbados. Det skulle till och med kunna vara så att det var tack vare att flygvärdinnan på första flighten också skulle vidare till Dominica som allt gick väl.
En mogen muskotnöt i botaniska trädgården.
Att flyga över Barbados var som att flyga över en europeisk storstad. Här är det tättbebyggt och upplyst. När vi landade på Dominica var det mörkt utanför fönstren fram till att vi landade. Flygplatsen var liten och det var bara två passkontrollanter som tog emot det lilla gänget som trillade in med dagens sista flyg. Utanför huvudbyggnaden stod det en handfull taxichaufförer, men vi hade förbeställt en hyrbil. ”Jaha, det är du som är Andreas - Kevin står där borta med nycklarna till er bil”. Kevin och vi fixade en stund med pappersarbetet innan vi kom iväg. Vi trodde att vi landat på flygplatsen precis invid Roseau, huvudstaden, men så var inte fallet. Landets stora flygplats ligger nämligen på andra sidan ön ganska långt norrut.
Vi tog rygg på Kevin till Roseau. Färden gick upp bland de mörka, branta, regnskogsbeklädda bergen. Molnen drog in i de djupa ravinerna och fullmånen gjorde stämningen nästan overklig, det kändes som om man for genom ett fantasilandskap. Vägen var i gott skick, men väldigt snirklig på sina ställen.
I Roseau stannade vi vid en vägkrog och köpte med oss lite kvällsmat, och lite längre ner längs vägen släppte Kevin oss lösa på landets branta vägar. Sista biten upp till vårt boende fick vi klara själva. Det var några kilometers färd innan vi rullade in bland stugorna på Exotica Cottages fyra hundra meter över havet. Vi blev väl mottagna av vår värd. Eftersom vi var så sena hade de sett till att det fanns frukost i stugan till oss inför imorgon.