Vi skulle bli hämtade till utflykt klockan åtta på hotellet som ligger två minuters promenad från oss. Bokningen hade vi fixat inne i på ett turistkontor i stan. Dessa och andra bokningar sker till största delen med blanketter och kuponger som fylls i, kommunikation via internet är som bekant inget alternativ. Sedan rings det förmodligen runt på gammalt hederligt sätt för att organisera skjutsar och guider till turistutflykterna.
Vi åkte med bland annat franska och slovakiska jämlikar i en minibuss ut ur stan och upp i bergen. Guiden var väldigt informativ och intresserad av att förklara hur saker och ting fungerade i landet. Det som gick att förklara i alla fall, Kuba är ett annorlunda land i många avseenden.
Sommarfloden.
Efter en knapp timmes resa så stannade vi i en liten bergsby. Invid korsningen där vi parkerat låg en statlig affär. Här kan byinvånarna handla basvaror till subventionerade priser med ett slags motbokssystem, men ransonerna är snålt tilltagna. Man får komplettera på den fria marknaden eller odla själv om det ska räcka.
På Kuba har alla rätt till fri skola, fri sjukvård och ett jobb. Jobben kan man få via landets motsvarighet till vår arbetsförmedling. Om det inte finns jobb som har efterfrågats så skapas det ett jobb. Till exempel så ser man ofta människor som jobbar med att för hand hålla rent och snyggt runt landets vägar, och det kan ju tänkas att dessa arbetsuppgifter kommits på av en kreativ arbetsförmedlare.
Flodbad.
När vi var framme på el Nicho så var det rundvandring upp och ner längs floden för att se alla dess språng. Det är sommar och torrperiod, så det var ganska lagom sprutt på vattenfallen. Det var en vacker runda med rangliga träbroar och bitvis branta trappor. Sen var det bara att välja badplats. Vi började i den översta poolen med mest plats. Här var vi inte ensamma. Andra doppet tog vi i en lungn och lite djupare del där det gick att hoppa utför ett litet vattenfall, vilket vi till en början var de enda som vågade. Vattnet höll cirka tjugo grader och var väldigt svalkande. Det blev lunch och snack med andra turister runt bordet innan vi for tillbaka till Cienfuegos.
Barnen stannade på casat när vi vuxna drog ner på stan för att fixa bussbiljetter till Trinidad. Det var en liten kö till försäljningsdisken. När vi var framme så skrevs vi upp i expiditens anteckningsbok under rubrik med resmål, datum och tid. Vi kunde inte få en biljett idag dock, utan vi skulle komma tillbaka i övermorgon för att betala och få dem utskrivna. Jaha, annorlunda var ordet.