Det är alltid interssant att återvända till en stad för att få ett andra intryck. Havanna ligger 12 mil från Poca Boca, alltså Andreas namn på orten Boca de Camarioca, och den sträckan skulle vi avverka tillsammans med någon släkting till vårt värdpar. Han har nämligen både tid, bil och bensin.
Malin och Alberto.
Vi drog ut på avfärden till lunchtid för att slippa jaga lunch direkt när vi kom till Havanna. Det skulle egentligen bli hamburgade nere vid landsvägen, men Alberto föreslog att vi skulle satsa på pan con lechon. Strax väster om Matanzas ungefär halvvägs till Havanna så ligger det ett antal småställen där man kan stanna och äta just det. Pan con lechon är en grillad macka med en rejäl skiva griskött i, och eftersom Alberto brukar komma med bra råd så tog vi detta till oss.
Vi stuvade in vårt bagage i den gamla ryska raketen och tuffade iväg. Efter en timme så låg Matanzas bakom oss, och chauffören saktade in för att hitta ett matställe. Här finns ett kluster med pan con lechon-ställen som ligger i folks hem. Längs vägen står det skyltar, och på verandorna sker serveringen. Efter att ha fått köra förbi ett par ställen som hade slut på mat så fick vi napp. Här hade mor och dotter satt upp ett bord utanför ytterdörren och langade ut mat till fyra hungriga svenskar. Det kändes lite som amerikanska södern där vi satt på verandan och tittade på bilarna som for förbi.
Pan con Lechon längs landsvägen.
Väl i Havanna kände vi snart igen oss. Vi for förbi stadskärnan och vidare västerut mot en lite mer välbärgad stadsdel. Det frågades flera gånger om vägen, men mannen vid ratten verkade väldigt vilsen. Alexis hade ringt vårt boende och ritat ett kryss på vår havannakarta, men det var tydligt att han som körde inte kunde läsa en karta. Till slut blandade vi oss i navigeringen och guidade oss till vår slutdestination.
Flera personener som vi konfronterat med kartor har ryggat tillbaka och börjat peka istället. Att kunna läsa en karta är tydligen inte en självklarhet här på Kuba. Mannen som körde oss var i våra föräldrars ålder och har förmodligen en ganska begränsad skolgång.
Utsikt från vår balkong.
Casat var inrymt i ett gammalt vackert sekelskifteshus. Entrén är en trappa upp med stora sällskapsytor. Rummen är på tredje våningen, och vårt hade utsikt över gatan med en liten balkong. Att hyra ut rum på det här sättet började på nittiotalet, och anledningen var att locka hit turister. Man hade ända sedan revolutionen 1959 haft väldigt goda relationer med Sovjetunionen och östblocket. När berlinmuren föll började saker och ting försämras på Kuba, de så kallade svåra åren. Navelsträngen till Sovjet klipptes nästan helt och man fick snart brist på både mat och materiel. Folket svalt och för att få in kapital till landet så började man tillåta denna form av privat företagande.