Vi är ju trots allt lite nyfikna på Matanzas, Kubas Aten. Det skulle finnas några grottor i närheten av staden som också skulle kunna vara kul att se. Vi pratade med vår värdinna och försökte förstå hur man tar sig in till Matanzas kollektivt. Det fanns tydligen lite olika alternativ, men trots en lång stunds tålmodigt förklarande från Alexis sida så var det inte helt klart hur vi skulle gå tillväga. Man skulle i alla fall inte behöva vänta mer än tjugo minuter på att komma iväg.
När vi gick på gatan ner mot landsvägen såg vi en skraltig buss släppa av några passagerare. Vi hann inte fram i tid för att hoppa på, så vi ställde oss under ett träd och väntade. Stämningen i familjen var inte på topp, och barnen ville hellre vara med varandra än med oss. Föräldrarnas frustration över att inte ha situationen helt under kontroll smittar lätt av sig på barnen. Vi frågade ett par andra väntande om råd, men blev inte klokare. När byns skraltigaste Lada stannade och frågade om vi ville ha skjuts till stan så nappade vi.
På vägen till Matanzas svängde vår chaufför plötsligt in på en mack och hoppade ur bilen. Efter bara några sekunder så började det ryka in i bilen från motorutrymmet, så vi öppnade dörrarna för att vädra ut och underlätta en eventuell evakuering. En minut senare var mannen vid ratten tillbaka med en skiftnyckel. Det skruvades lite på något i motorn och vi var på väg igen. Tydligen hade han nyligen bytt koppling, och den skulle slitas in för att funka som den skulle.
Downtown Matanzas.
Vi blev avsläppta på Plaza Libertad som avtalat. Det första vi gjorde var att försöka koppla upp oss mot internet för att kolla eventuella ändringar i flygtider, ladda upp hemsida och kolla mailen. Det funkade sådär, så för att trösta oss så gick vi in på ett hotell som ligger vid torget och beställde dricka. Här fanns det finfint wifi, och vi fick gjort våra digitala ärenden samtidigt som barnen njöt av den finaste lemonaden på resan färgad i blått längst upp. De vuxnas café con leche var inte dum den heller.
Apoteksmuseet.
Sen blev det svårt igen. Astrid var för trött för att turista idag, så hon och Andreas satte sig på en bänk i parken. Efter en stund somnade hon. Malin och Sixten gjorde staden medan Astrid hämtade nya krafter. De hann med ett av stadens stora turistmagneter, nämligen det farmaceutiska museet. Kuba är förmodligen världens mest museumstäta land.
Schackklubben i Matanzas.
Vi tog en taxi tillbaka till Boca de Camarioca. På torget dit vi kom med taxi så gick det runt en man som erbjöd taxitjänster vilket är ganska vanligt på torg, busstationer och stränder. De förmedlar bara tjänsten och skär emellan lite på priset till chauffören. Den taxin som vi kom iväg med var lite upprörd över detta faktum och tyckte att vi skulle kommit direkt till honom. Han beklagade sig hela vägen ut ur Matanzas.
När han inte fick medlidande från oss så försökte han kränga lite cigarrer istället, dock utan att lyckas. De sista kilometrarna beklagade han sig över att barnen pratade i baksätet och låtsasgäspade för att de var så himla sövande att lyssna på. Det var en ganska komisk situation, och skådespelarna från det gamla riktiga Aten vänder sig nog i sina gravar.