Vi är ganska långt västerut i Frankrike. Här är kulturen och det lokala språket kopplat till det Keltiska på andra sidan kanalen. Atmosfären här har varit mysig och avslappnad, precis som vi hade föreställt oss en nordfransk badort. Men nu ska vi fara vidare.
För att ta sig tillbaka västerut är man i praktiken tvungen att passera Paris. Från Saint Malo går det TGV-tåg till Paris och därifrån kan man komma vidare till Belgien med ytterligare ett TGV. Paris har ingen centralstation och vi är tvungna att byta från Gare Mont Pernass till Gare Nord för att komma vidare. Sen blir det två mindre tågstreckor från Lille i Frankrike till Brügge i Belgien.
Klockan ringde innan fem på morgonen eftersom tåget skulle gå strax innan sex. Det var fortfarande mörkt och gatlamporna var släckta när vi låste ytterdörren och lade nycklarna under dörrmattan. Gatorna var tomma och villorna i våra kvarter hade lördagssovmorgon. På stationen hade inte ens jourbutiken öppet, men tåget som vi skulle med stod på perrongen som det skulle. Det var bara enstaka platser som var upptagna när tåget lämnade Saint Malo.
Det blev en lugn och vilsam resa till Paris. Det var hyfsat hektiskt i tunnelbanan mellan stationerna, men inte trångt. På Gare Nord hade vi planerat in en timmes tidsmarginal för att inte missa nästa tåg, så här plockade vi fram matsäcken sittandes på stengolvet invid en rulltrappa nere vid ingången till tunnelbanan. Kaffet fick vi från tobaksaffären några meter därifrån.
TGV-tågen är fullbokade idag enligt upplysningar på stationen. Biljetter till dessa tåg har rykte om sig att ta slut. Vi har inte alltid kunnat ta de avgångar som vi velat, men ändå fått platser med några dagars framförhållning. Nu far vi i drygt 300 km/h mot Lille i det allra östligaste Frankrike.
Lille hann vi inte se så mycket av, men Sixten och Astrid slank ner till centrum för att fixa lite souvenirer från en fransk favoritbutik. Sista biten till Brügge tog vi lite mindre tåg. Det har dragit in en värmebölja över norra Belgien idag, så det var 35 grader i skuggan när vi checkade in på hotellet.
Hela familjen var trött efter en tidig morgon och en lång resdag. Astrid har ont i fötterna och svårt att gå längre sträckor, så hon tog en paus på rummet när vi andra kollade in stan. För att bocka av en av måstena i Brügge så blev det förs en våffla nere i hotellets uteservering.
Staden är orimligt idyllisk. Vi hittade ett boende mitt i de gamla delarna av staden med allt vad det innebär. Hotellet ligger precis vid en av de pitoreska kanalbroarna och på gatan utanför myllrar det nästan av turister. Man hör en hel del japanska och amerikansk engelska.
Till middag blev det en Belgisk gryta och mulle fritt, men därefter tog energin slut i Astrid. Vi andra gick bort till ett av torgen som de här dagarna var platsen för en liten musikfestival i stadens regi. En Ramsteinkopia underhöll massorna när vi kom dit, men efter några låtar lunkade vi tillbaka till hotellet. Det blev inget nattsuddande, i alla fall inte i föräldrarnas rum.