FRANKRIKE

Vi hade bestämt oss för att riva av sträckan Amsterdam till Malmö på en dag. Så här långt brukar vi inte åka på en resdag, men eftersom vi kommer hem så får det funka i alla fall. Det är fem tågsträckor som ska avverkas och sannolikheten att det ska strula någonstans är hög.

Astrid med packning och matsäck.

Vi kom iväg från Amsterdam på utsatt tid, men vid bytet i Duisburg så var tåget vidare till Hamburg 35 minuter försenat. Vi hade planerat in en timmes stopp med middag i Hamburg, men det kommer vi nog inte att hinna med. Därför blev det tidig lunch på plats istället.

Tåget mot Hamburg kom iväg 40 minuter efter utsatt tid och blev ännu mer försenat på vägen. Väl framme i Hamburg hade vi bara lite drygt fem minuter på oss att hitta Köpenhamnståget.

På väg hem över bron.

Enligt informationsskärmarna på stationen skulle tåget gå som planerat, men det slutade med en försenad avgång på en kvart i kombination med spårbyte. Det tar sex timmar att resa med tåg från Hamburg till Köpenhamn och tågen är ganska tråkiga. I Köpenhamn var vi en halvtimme efter schemat och hemma i Malmö strax innan två på natten. Det blev sovmorgon dagen efter.

Så var det resdag igen. Det är ett hektiskt reseschema de här dagarna. Vi har inte fått tag i platsbiljetter till de snabba tågen eftersom vi varit för sent ute, så det får bli de vanliga inter city-tågen. På dessa behöver man oftast inte platsreservation.

Folk på väg.

Vi tog oss på några timmar från Brügge via Bryssel till Amsterdam. Det är varmt ute idag och resandet var ganska drygt. Men fram kom vi i alla fall en bit in på eftermiddagen.

Hus vid en av slussarna.

Här har vi bokat två rum på ett vandrarhem. Stället ligger bakom ett coffe-shop några minuters promenad från stadens syndiga kvarter. Vandrarhem passar oss ofta bra eftersom man det finns en hel del bekvämligheter som inte finns på hotell. Här kan man laga sin egen mat, kolla på Netflix på en projektorduk och tvätta upp sina smutsiga kläder. Lite som att bo på korridor.

Köket på vårt hostel.

Kvällsmaten handlade vi i en av kvarterets mataffärer. Innan vi lade oss för kvällen blev det en promenad ner till red light district. I våra kvarter är det lugnt även på kvällarna, men nere i glädjekvarteren myllrar det med folk. Temat är sex och droger, men här finns även en hel del trevliga restauranger och barer. Området tillhör de äldsta delarna av staden och väldigt idylliska och pitoreska.

Vi är ganska långt västerut i Frankrike. Här är kulturen och det lokala språket kopplat till det Keltiska på andra sidan kanalen. Atmosfären här har varit mysig och avslappnad, precis som vi hade föreställt oss en nordfransk badort. Men nu ska vi fara vidare.

För att ta sig tillbaka västerut är man i praktiken tvungen att passera Paris. Från Saint Malo går det TGV-tåg till Paris och därifrån kan man komma vidare till Belgien med ytterligare ett TGV. Paris har ingen centralstation och vi är tvungna att byta från Gare Mont Pernass till Gare Nord för att komma vidare. Sen blir det två mindre tågstreckor från Lille i Frankrike till Brügge i Belgien.

På väg mot Paris.

Klockan ringde innan fem på morgonen eftersom tåget skulle gå strax innan sex. Det var fortfarande mörkt och gatlamporna var släckta när vi låste ytterdörren och lade nycklarna under dörrmattan. Gatorna var tomma och villorna i våra kvarter hade lördagssovmorgon. På stationen hade inte ens jourbutiken öppet, men tåget som vi skulle med stod på perrongen som det skulle. Det var bara enstaka platser som var upptagna när tåget lämnade Saint Malo.

Det blev en lugn och vilsam resa till Paris. Det var hyfsat hektiskt i tunnelbanan mellan stationerna, men inte trångt. På Gare Nord hade vi planerat in en timmes tidsmarginal för att inte missa nästa tåg, så här plockade vi fram matsäcken sittandes på stengolvet invid en rulltrappa nere vid ingången till tunnelbanan. Kaffet fick vi från tobaksaffären några meter därifrån.

Mont Pernasse

TGV-tågen är fullbokade idag enligt upplysningar på stationen. Biljetter till dessa tåg har rykte om sig att ta slut. Vi har inte alltid kunnat ta de avgångar som vi velat, men ändå fått platser med några dagars framförhållning. Nu far vi i drygt 300 km/h mot Lille i det allra östligaste Frankrike.

Gare de Nord.

Lille hann vi inte se så mycket av, men Sixten och Astrid slank ner till centrum för att fixa lite souvenirer från en fransk favoritbutik. Sista biten till Brügge tog vi lite mindre tåg. Det har dragit in en värmebölja över norra Belgien idag, så det var 35 grader i skuggan när vi checkade in på hotellet.

Hela familjen var trött efter en tidig morgon och en lång resdag. Astrid har ont i fötterna och svårt att gå längre sträckor, så hon tog en paus på rummet när vi andra kollade in stan. För att bocka av en av måstena i Brügge så blev det förs en våffla nere i hotellets uteservering.

Belgisk våffla.

Staden är orimligt idyllisk. Vi hittade ett boende mitt i de gamla delarna av staden med allt vad det innebär. Hotellet ligger precis vid en av de pitoreska kanalbroarna och på gatan utanför myllrar det nästan av turister. Man hör en hel del japanska och amerikansk engelska.

Till middag blev det en Belgisk gryta och mulle fritt, men därefter tog energin slut i Astrid. Vi andra gick bort till ett av torgen som de här dagarna var platsen för en liten musikfestival i stadens regi. En Ramsteinkopia underhöll massorna när vi kom dit, men efter några låtar lunkade vi tillbaka till hotellet. Det blev inget nattsuddande, i alla fall inte i föräldrarnas rum.

En halv mil österut från Saint Malo ligger en lite mindre ort som heter Cancale. Cancale är känt för sina ostronodlingar och kallas ibland för Britagnes ostronhuvudstad. Även hit tar man sig med lokalbuss från Saint Malo.

Nere i hamnen i Cancale.

Vi steg av bussen på slutstationen vid kyrkan och gick en tio minuters promenad ner till hamnen. Här ligger restauranger med havets frukter som specialité vägg i vägg. När vi kom så höll havet på att dra sig tillbaka och de små båtarna i bukten började få kontakt med den sandiga bottnen.

Provsmakning av ostron.

Klockan hade slagit lunch för en stund sedan, så vi satte oss på en av haken. Det är soligt och somrigt i luften med en svag svalkande bris i skuggan. Tempot är ganska lugnt och det är ganska mycket äldre människor som lunkar runt på promenaden framför restaurangen. Innan huvudrätten som provade Malin och Sixten ortens nyskördade ostron.

Ostron i olika storlekar. 

Vanligtvis tar fransmännen inte semester förrän efter sin nationaldag som infaller om en vecka från nu.

Ett dopp i havet.

Efter lunchen gick vi norrut till andra sidan piren för att ta ett dopp. Under tiden som vi satt på klipporna sjönk havet undan ännu mer och ostronodlingarna som för några timmar sedan låg på flera meters djup kom nu upp i det torra. Nu blev det dags att skörda och se om sina odlingar och ett par traktorer körde ut på den torrlagda bottnen med specialbyggda amfibiesläp i aluminium.

Ostronförsäljning med odlingarna i bakgrunden.

Efter en kaffe uppe vid kyrkan hoppade vi på bussen tillbaka till Saint Malo. På kvällen blev det hemmalagat med bland annat franska ostar. Precis som tidigare kvällar så blev det ett dopp i havet.

I Frankrike köpen man sitt bröd på Boulangerier. De har öppet från tidigt på morgonen och har som alldra minst både croissanter och baguetter. Vi vuxna tog en morgonpromenad längs havet och köpte bröd från en väldigt liten och söt boulangeria med oss hem på vägen tillbaka.

Lågvatten i Saint Malo.

Att tågluffa i Europa under högsäsong kan var ganska utmanande. Med ett par espresso som bränsle så bokade vi upp hemresan från Saint Malo till Malmö. Alla sträckar behöver inte bokas, men snabbtågen i många länder kräver att man har en egen plats att sitta på. Man kan ofta komma fram med långsammare lokaltåg, men det tar ibland flera gånger så lång tid. Från Saint Malo går de franska TGV-tågen till Paris. Från Paris går de vidare mot Belgien, men inte från samma station som de kom in på från Saint Malo. TGV-tågen bokar man plats på via en belgisk sida och alla snabbtåg mellan Holland och Tyskland är fullbokade. Det blir en mix av lokaltåg och snabbtåg när vi ska ta oss härifrån till Malmö med två övernattningar i Brugge och två i Amsterdam. Om vi skulle vilja åka så fort som möjligt hem så hade det räckt att stanna över i Amsterdam, men vi vill gärna se Brugge också. Sammanlagt blir det cirka 15 tågsträckor som vi kommer att avverka de här tre resdagarna.

Musslor och Pommes Frittes.

Efter frukosten gick vi in mot staden. Havet hade dragit sig undan nästan så mycket som det kunde och vi traskade ut på en enorma torrlagd strand som igår kväll var havsbotten. Här spatserade vi runt en stund och beundrade stadens sjösida på avstånd. När vi kom bort mot den gamla staden gick vi tillbaka uppför trapporna till strandpromenaden.

Klädaffär med rötter i Saint Malo.

Strandpromenaden slutar vid torget framför en av portarna i den tjocka stadsmuren. Innanför murarna är gatunätet oregelbundet. Det är ett myller av turister, matställen och butiker längs de stenbelagda stråken. Vi hamnade efter en stunds promenerande på en fransk restaurang med musslor och crepes på menyn.

Vågbrytare.

Regnet hängde i luften när det stod shopping på schemat. Efter en stunds turistande i de idylliska kvarteren lunkade vi hemåt igen. Barnen uppe på promenaden och vi vuxna på stranden. Eftermiddagen var rejält regnig och vi satt inne i det torra och planerade aktiviteter för resten av vistelsen här i Frankrike.

Det är inte så långt till stränderna där landstigningen på D-dagen ägde rum. Om man följer floden Orne från Caen ut till kusten så kommer man till den delen av kusten som hade kodnamnet Sword. Den ligger längst österut av de fem stränderna som användes den dagen.

Sovmorgon i lägenheten.

Man tar lokalbuss ut hit från Caen. På bussen finns planscher med en badande fransyska med en stor flytleksak och randig baddräkt. Eftersom det är söndag så var vi inte ensamma på bussen när vi kom iväg en bit in på förmiddagen.

Strandpromenaden i Ouistreham.

Vi var framme i Ouistreham när solen stod som högst på himmeln. På parkeringsplatsen invid busshållplatsen var det marknad och matfösräljning. Man packade precis ihop sina grejor efter att ha sålt bland annat paella och grillad kyckling till hungriga besökare.

Sword beach.

Det är stor skillnad mellan ebb och flod här på den långgrunda stranden. Vi gick hundra meter ut på den grovsandiga stranden för att komma till vattenbrynet. Här hade en del besökare satt upp små tält för att skyla sig mot vinden som idag blåser från land. Ingen av oss kom i vattnet, men vi stannade kvar tills vi blev hungriga nog för att traska tillbaka till bebyggelsen.

När solen var framme var det väldigt behagligt att sitta i lä och äta lunch. Stämningen nere vid havet gjorde att det kändes helt rätt att välja fish and chips, så det gjorde vi.

Bunkermuséet.

Det finns en välbevarad bunker mitt i villabebyggelsen ett kvarter in från stranden. Den byggdes av tyskarna som ett steg i att fortsätta sin invasion från Frankrike till England och är en av många längs kusten. Idag är den ett museum med inventarier från tiden då den var i bruk. Astrid satt kvar vid strandserveringen när vi andra gick för att kolla in skapelsen.

Kuriosa från andra världskriget.

Man går in i bunkern en trappa ner från markplan via entrén och souvenir-shoppen. De olika våningsplanen är inte så stora, men hela byggnaden är sex våningar hög med en utkiksplattform på taket. Vi kikade runt på utställningarna i knappt en timme och fiskade därefter upp Astris på vägen tillbaka till bussen.

Utsikt över havet.

Eftersom det är söndag så stänger mataffärer tidigare. Vi vuxna fick oss en extra promenad till och från en jouröppen matbutik borta vid stadens travbana. Vi köpte med oss pasta från Carrefour, och det föll hela familjen i smaken när middagen väl serverades. Imorgon drar vi vidare till Saint Malo.