En halv mil österut från Saint Malo ligger en lite mindre ort som heter Cancale. Cancale är känt för sina ostronodlingar och kallas ibland för Britagnes ostronhuvudstad. Även hit tar man sig med lokalbuss från Saint Malo.
Nere i hamnen i Cancale.
Vi steg av bussen på slutstationen vid kyrkan och gick en tio minuters promenad ner till hamnen. Här ligger restauranger med havets frukter som specialité vägg i vägg. När vi kom så höll havet på att dra sig tillbaka och de små båtarna i bukten började få kontakt med den sandiga bottnen.
Provsmakning av ostron.
Klockan hade slagit lunch för en stund sedan, så vi satte oss på en av haken. Det är soligt och somrigt i luften med en svag svalkande bris i skuggan. Tempot är ganska lugnt och det är ganska mycket äldre människor som lunkar runt på promenaden framför restaurangen. Innan huvudrätten som provade Malin och Sixten ortens nyskördade ostron.
Ostron i olika storlekar.
Vanligtvis tar fransmännen inte semester förrän efter sin nationaldag som infaller om en vecka från nu.
Ett dopp i havet.
Efter lunchen gick vi norrut till andra sidan piren för att ta ett dopp. Under tiden som vi satt på klipporna sjönk havet undan ännu mer och ostronodlingarna som för några timmar sedan låg på flera meters djup kom nu upp i det torra. Nu blev det dags att skörda och se om sina odlingar och ett par traktorer körde ut på den torrlagda bottnen med specialbyggda amfibiesläp i aluminium.
Ostronförsäljning med odlingarna i bakgrunden.
Efter en kaffe uppe vid kyrkan hoppade vi på bussen tillbaka till Saint Malo. På kvällen blev det hemmalagat med bland annat franska ostar. Precis som tidigare kvällar så blev det ett dopp i havet.