Staden som ligger på en ö som bara går att nå när havet dragit sig undan vid ebb är som hämtat från en saga. Siluetten av Mont Saint Michelle är välkänd och ön med sin pampiga kyrka på toppen är med på UNESCOs världsarvslista. Ön ligger någon kilometer från fastlandet vid floden Quesnons mynning. Vi tog bussen hit från Saint Malo klockan nio på förmiddagen och var framme vid turistinformationen på fastlandet en timme senare. Härifrån kan man åka shuttle-buss ut till stadens port, men vi valde att gå.
På väg ut till ön.
Huvudstråket från porten upp till klostert kantas av matställen och souvenirbutiker. Så gott som all bebyggelse ligger på den sidan av ön som vetter mot land. Man kan sticka av från huvudgatan och gå längs stadsmuren, alternativt in mellan husen och på branta trappor upp mot öns topp.
Sixten på gångbron.
Vi tog den breda vägen med ny-grillade paninin i händerna. Det är varmare idag än tidigare dagar så vi tog en paus i skuggan av några träd på torget utanför klostret innan vi gick in.
Uppe i klostret.
Klostret är ganska avskärmat från husen nedanför och verkar vara byggt för att kunna försvara sig själv. Till en början var det ett mindre kloster, men det har byggts ut i omgångar och känns nästan som en av städerna i Sagan om ringen. Inne på klostret går man en snitslad bana genom munkarnas matsalar, sen stora kyrkan, kryptorna som stöttar upp konstruktionen, små kapell och trädgårdar. Till slut hamnar man vid en snurrgrind som leder en ut på stadsmuren på öns norra sida.
Utsikt över flodmynningen.
Vi tog en rejäl fika på ett av ställena på vägen ner till stadsporten. Sen bar det av hem till Saint-Malo med buss. Det har blivit rejält varmt här nu, men vårt hus var svalt när vi kom hem. Till middag blev det Thai-hämtmat. Innan packningen inför resan imorgon så blev det ett sista bad för denna resan. Imorgon lämnar vi Frankrike för den här gången.