I bukten utanför hotellet går det regelbundet båttaxi med fasta priser för att ta sig västerut till den lilla byn Sant’Angelo eller österut till den bredare stranden i Maronti. Redan kvällen innan hade det sonderats intresse för att efter frukost gå till Sant’Angelo landvägen och att ta sig upp på den kuperade udden utanför stan, vilket några i gruppen nappade på.
Sant’Angelo på avstånd.
Medan det hurtiga gänget tog landvägen åkte de andra taxibåt till byn. Det är ordentligt varmt på ön just nu, och nätterna är inget undantag. Hotellet har ingen luftkonditionering, så fönster och dörrar står på vid gavel för att luften på rummen inte ska stå helt stilla. Solen står högt på himlen och den mörka sanden är för het för att gå på. Hurtgänget gick bet på att komma ut på berget på udden och styrde kosan inåt land istället för att till sist hamna i en liten by med vacker utsikt över de södra delarna av Ischia.
Sol och bad.
Så gott som alla strålade samman i Sant’Angelo till lunch. Byn är mysig med ett torg nere vid stranden och smala gränder med trappor mellan husen. Man har till och med en liten sandstrand med solsängar, parasoll och badvakter. Samhället verkar leva upp under sommarhalvåret för att sedan sova sig igenom vintern. Ute i bukten ligger det flera dussin båtar för ankare under dagarna, förmodligen hemmahörande på fastlandet.
På väg till middag längs strandpromenaden.
Eftermiddagen var även den varm och badvänlig. Tempot var lojt och det badades, solades och spelades kort ända fram till den gemensamma middagen.