Blog
Utflykt till Salina
Liparis närmsta grannar är öarna Vulcano och Salina. Vulcano var enligt den romerska mytologin guden Vulcanos hemvist. På avstånd ser man hur det ryker från de gula svavelfälten på öns sluttningar. Salina har fått sitt namn från det italienska namnet på salt. Här har det utvunnits salt från havet genom indunstning i stora dammar långt innan modern tid.
Dagens turbåt.
Idag skulle vi åka på båtutflykt runt vår egen ö samt Salina. Vi hoppade på turbåten klockan tio tillsammans med ett tjugotal medresenärer. Den svalkande fläkt som vi saknat på land infann sig direkt när vi tuffat ut från hamnen. Vi stannade redan efter en kvart på sjön för ett dopp på öns norra sida. Här var strandklipporna mycket ljusare än på andra delar av ön, och botten likaså. Det är en speciell frihetskänsla att hoppa i det turkosa vattnet från en båt och känna den svindlande känslan av att ha botten en bra bit under sig.
Saltdamm på Salina.
Efter doppet styrde kaptenen båten över till Salina och en av dess hamnar. Vi gick i land en kopp kaffe och en glass. Det är en bit över trettio grader och caféets hund låg och flämtade i skuggan. Inte heller här kommer man särskilt långt med sin engelska, så det får bli lite italienska ord blandade med gester för att få som man vill. När man gick av båten skrev matrosen upp klockslaget som vi skulle vara tillbaka till på en lapp som han visade upp när vi gick i land.
Salina från havet.
Det blev ett helt varv runt Salina tillsammans med en lunchpaus i land innan vi åkte tillbaka till Lipari. Allt som allt tre badstopp samt stopp för att beundra lite olika vulkaniska formationer längs kusten. Guidningen som kaptenen stod för via båtens högtalarsystem var på italienska, så den hade vi begränsat utbyte av.
Väl i land var det dags att packa inför morgondagens resa norrut. Astrid ville ta farväl av Lipari med en sista natt på byn, så det blev en pizza längs huvudgatan innan vi trillade i säng.
Snorkling på hemmastranden
Vi har valt att boka boende för halva resan innan vi lämnade Sverige. Nu sitter vi på en ö med lite hackig uppkoppling och letar runt efter lägenheter i norra Italien. Planen var från början att vi skulle spendera några dagar i Florens, men där ska det enligt väderprognosen bli nästan fyrtio grader. Därför siktade vi in oss på la Spezia som ligger vid kusten strax norr om Pisa istället. Efter en del svärande gick bokningen igenom och vi kunde gå vidare med dagen. Vi vuxna tog en tur på stan och bokade en utflykt för imorgon.
Från våra balkonger ser man ner till havet. I slutet av den slingriga gatan ner till havet ligger en smal stenstrandsremsa med några båtar förtöjda i bojar utanför. Längs öns kust är det mest klippor, så vår strand är ganska populär. Den är lång nog för att alla ska få plats och det är inte mindre än trevligt avstånd mellan badgästerna idag.
Astrid i det stora blå.
Vi gick ner hit på eftermiddagen med mask och snorkel. Just nu är det väldigt skönt att sätta sig i skuggan efter ett dopp i havet. Temperaturen är runt trettio grader i luften, och vattnet är så varmt att man kan ligga i hur länge som helst. Sixten var i plurret först och efter en stund kom Astrid ner från hotellet. Det snorklades runt en bra stund. Sixten hittade en muräna under en av stenarna och en hel del småfisk höll till i klippskrevorna i strandens utkant.
Aktivitetsdag
Igår tog vi det väldigt lugnt. Idag bler det lite aktiviteter. Sixten och Andreas har bokat in sig på dykning. Malin och Astrid ska dra på stan innan solen når zenit.
Dykcentret ligger nere i hamnen alldeles vid kajen. Man behöver bara rulla ner sina grejor 20 meter för att lasta dem på båten. I butiken monterade vi ihop dykpaketen under ägarens överinseende. På båten var det förutom kaptenen även en divemaster som hjälpte till med det praktiska. Vår guide dök i torrdräkt, och med på dyket var ytterligare en dykare.
Sixten innan dyket.
Förhoppningen var att vi skulle få se Barracudas. Man hade sett ett par stycken när man dök här för några dagar sedan, men man skulle tydligen ha lite tur för att se dem.
Och tur hade vi faktiskt. Bara några minuter in på dyket simmade vi förbi ett en grupp lite mindre Barracudas. De ser ut som silvriga gäddor med svarta streck på sidorna. I övrigt var det mest mindre fiskar och lite blötdjur. När vi var på väg tillbaka till båten kom ytterligare en grupp Barracudor i lite större storlek.
Barracudor på avstånd.
Vattnet var varmt och skönt vid ytan, men lite svalare på djupet. Under båtfärden tillbaka till hamnen var vår dykguide märkbart nöjd med dyket. Den sista dykaren var från Tyskland. Hon hade en längre vistelse på ön och hade dykt en hel del med dykcentret.
Astrid och Malin gav sig ut på jakt efter nya badkläder till Astrid. Det finns en hel del butiker på gatorna ner mot hamnen, och det blev inköpt en röd bikini i passande storlek. Även lite smycken för att minas Lipari kommer att packas ner i packningen.
Det är väldigt varmt i Italien nu. Luften står stilla och termometern visar flera grader över trettio. Eftermiddagen tillbringade vi i skuggan på vår balkong och i poolen. För att hålla blodsockret uppe blev det vattenmelon och Canoli till kaffet.
En slappdag
Ingen resdag och inga aktiviteter inplanerade. Innan frukost gick vi vuxna bort till dykcentret och bokade in oss på dykning till dagen efter. En vuxen kommer att dyka med Sixten och den andra går och tittar i butiker med Astrid. Den planen är vi nöjda med.
Lipari.
Frukosten på hotellet är mycket dulce och lite rustika, men det är ganska typiskt för södra Europa. Barnen halkade in i matsalen en halvtimme innan stängning, men de fick nog ändå i sig så att de blev nöjda.
Sen häckade vi mestadels runt poolen under dagen. Vi har två sammanhängande rum på hotellet varav ett med pentry där vi kan fixa lite enklare måltider. Dagens lunch blev pastasallad och piroger från ett litet ställe nere på huvudstråket.
Slapp dag vid poolen.
Staden har mestadels smala gränder i ett ganska oregelbundet gatunät. Den är kuperad, och som fond har den öns gröna bergssluttning. Det finns två hamnar, där den ena tar emot den komersiella färjetrafiken och den andra är för privatbåtar och turistutflykter. Fem minuters promenad tar oss från hotellet ner till centrum där det finns restauranger, butiker, mataffärer och researrangörer.
Lipari
Lipari är huvudön i de Eoliska vulkan-öarna strax norr om Sicilien. Andra öar i ögruppen är de namnkunniga Vulcano och Stromboli, där Stromboli har regelbundna utbrott. Det går regelbunden färjetrafik mellan Sicilien och öarna, och det verkar vara ett populärt resmål för Italienare. För så mycket annat än italienska pratas det inte här.
Från Palermo tog vi en flygbåt ut till ön som var sista stoppet på linjen. Vi kom i land på seneftermiddagen och blev hämtade med minibuss av hotellet. Kvinnan i receptionen bad om ursäkt för sin knaggliga engelska och checkade in oss på rummet. Det har varit många resdagar så här långt, men nu ska vi stanna fem nätter på Lipari.
Lipari.
Det blev middag i den mysiga byn efter ett dopp i hotellpoolen.
Palermo
Det blir en heldag i Palermo innan vi drar vidare. Vi vuxna stack ut på stan innan barnen vaknat - de har lite sömn att ta igen efter den långa resan hit.
Lonely planet guidade oss ner till stadens centrum och några historiska sevärdheter. Palermo är nog precis som vi förväntat oss. En ganska ruffig och sliten stad, men med massor av charm. Stadens centrum består till stor del av äldre hus med små smidda balkonger och solluckor i trä. Bilgatorna genom centrum är ganska smala och sidogatorna ibland inte mer än smala gränder. Från var och varannan balkong hänger tvätt på tork, och inte sällan har man klämt in krukväxter i varierande storlek. Runt den absoluta stadskärnan ligger flera kyrkor och andra religiösa byggnader.
En smågata nära centrum.
Vi satte oss på ett café för att planera för transport de närmaste dagarna. Förmodligen blir det båt till Lipari direkt från Palermo imorgon och sen båt direkt därifrån till Messina.
Florist på en av huvudgatorna.
Astrid var utlovad bad idag och den närmaste stranden ligger dryga kilometern från där vi bor. Efter att frågat en gatuförsäljare om hjälp, men trots det inte fått klart för oss hur och var man får tag i spårvagnsbiljetter, hoppade vi på spårvagnen på gatan utanför och åkte en handfull hållplatser. Stranden ligger sedan hundra meters gångväg från spåret.
De fyra hörnen i centrala Palermo.
Stranden var ingen höjdare, men å andra sidan var trängseln obefintlig. Likaså servicen. Inga försäljare eller solstolar att hyra. Havet svalkade och de badande lämnade stället med en trivsam kroppstemperatur.
I väntan på maten.
Kvällens restaurang hade mestadels fisk på menyn. Ingen i personalen talade engelska, och det blev därför lite missförstånd med beställningen. Vi vet ju att man i Italien får serverat maträtterna efterhand som man äter. Nu fick vi först in sallad, bröd, sardiner och potatis, som vi satt och knaprade på en bra stund. Ett begravningståg med levande ljus och afrikansk musik hann gå förbi på gatan där vi satt innan ägaren kom fram och berättade att han missförstått vår beställning. Efter en stund kom Astrids pasta och en portion fisk. Vi delade på vad som serverades och lunkade sedan nöjda hem genom gränderna för att packa.
Sicilien
Större delen av dagen spenderades på tåg. Nattåget från Milano tar oss utan byte ända till Palermo. Vi fick en enkel frukost på tåget, men i övrigt så fick vi förlita oss på att vi tagit med tillräckligt med mat för hela resan. Det blev pastasallad som vi tillagat i vandrarhemmets kök i förrgår med ägg, skinka och ost. På tåget finns ingen restaurangvagn trots att hela resan tar nästan ett dygn.
Vi kom till Mesinasundet strax efter lunch. Där styckades det långa tåget upp i lagom stora delar för att kunna baxas på en tågfärja. Överfarten tar 20 minuter, varefter vagnarna pusslas ihop till två set - ett till norra Sicilien och ett till södra.
Vårt tåg på färjan över Messinasundet.
Den sista biten av resan gick för vår del längs öns norra kust och varade i drygt tre timmar. Palermo är ändstationen. Staden hälsade oss varmt välkomna med en lufttemperatur på dryga trettio grader.
Tågstationen i Palermo.
Efter att ha installerat oss i vår lägenhet några kvarter från stationen gav vi oss ut för att hitta ett ställe för kvällsmat. Vi kände på oss att vi kommit rätt när vi steg in på en trattoria ett kvarter från vårt boende. Personalen var trevlig och maten god. Nu är vi verkligen i Italien.
Yttersta syd
Så var det dags att testa vår uthållighet när det gäller långa tågresor. I ett sträck är tanken att vi ska ta oss från södra Tyskland till Palermo. Vi fick inte riktigt tag i de biljetter som vi hade hoppats på, så det kommer att bli fler och kortare byten. Framför allt så har vi inte så lång tid på oss i Milano där vi ska hinna med ett nattåg.
Med en bra bok på tåget mellan Würzburg och Stuttgart.
Allting började bra med ett tåg från Würzburg till Stuttgart. Det var morgonrusning på stationen när vi hoppade på lokaltåget. Efter bytet i Stuttgart bar det vidare mot Zürich via det kuperade södra Bayern och Schwarzwald, dit vi också kom i tid. Vi hittade en liten park nära stationen och åt vår medhavda lunch. Det är inte så många av dagens tåg som har servering, så vi har kokat pasta och packat med tillsammans med oliver och annat plock.
I en restaurangvagn på väg genom Schweiz.
Sen gick resan vidare genom ett vackert Schweiz med utsikt över alptoppar och sjöar, och vi var framme i Milano i god tid för att bunkra upp med dricka och snacks inför nattåget till Palermo. Då hade vi nästan ytterligare ett dygn kvar att resa.
Resenärer på stationen i Milano.
Sovkupéerna var av äldre snitt. En konduktör visade oss tillrätta och sängarna var redan bäddade när vi slängde in våra väskor. När det mörknade nådde tåget den Italienska västkusten vid Genua och vi somnade förmidligen innan vi hunnit till Pisa.
Würzburg
Vi hade valt att bo på ett hostel i Würzburg. Det är lite rustikare rum där man själv får bädda sina sängar. Två våningar ner från vårt rum där receptionen ligger finns även ett kök och gemensamhetsytor. En av de anställdas hund lufsar runt bland frukostgästerna på takterrassen. I en nisch i matsalen står ett fussballspel och i receptionen är det tapetserat med vykort och utländska sedlar. I bokbytarhyllan finns böcker på lite olika språk och väggarna i korridoren är målade som blomsterängar. Det är lite som en blandning mellan hotell och studentkorridor.
Hostlets reception.
Würzburg är känt för sina historiska byggnader och sin vinproduktion. På kullarna runt staden ligger vinodlingar med långa rader av vinstockar. Staden har ett biskopsresidens i väldigt pampigt format. Sedan några decennier tillbaks är det upptaget på Unescos världsarvslista. Hit tog vi oss efter frukosten.
Würzburgs biskopsresidens.
Trädgården är väldigt pampig och vittnar om rikedom och välfärd från 1700-talet. Residentet är enormt och inhyser idag bland annat delar av universitetet och kyrklig administration. Rummen runt huvudentrén är väldigt pampiga med takmålningar och skulpturer värdiga de kyrkliga finrummen och öppna för allmänheten.
Gamla bron in till staden.
Efter en lunch med schnitzel och fläskstek gick vi via den gamla stadsbron hem mot vandrarhemmet. Vädret är perfekt med 25 grader i skuggan, så det blev glass och iskaffe på en kaffebar innan vi kom hem igen.
På kvällen packades för en lång tågresa med flera tågbyten. Om planen går i lås så är vi i Palermo i övermorgon.
Ut på luff
Dagens etappmål är Würzburg i södra Tyskland. Staden är känd för sin arkitektur och vinproduktionen i regionen.
Springa mellan spåren i Hamburg.
Emma skjutsade oss till Triangelstationen där vi först inte fick plats på Öresundståget till Köpenhamn. Vi hade lite marginaler, så nästa tåg funkade lika bra för oss. Tåget vidare till Hamburg blev försenat i flera omgångar och vi kom till Hamburg mer än en timme försenade. Utanför Hamburgs huvudstation hade någon gått ut på spåren, så all trafik stod still under en stund tills banspringarna samlats in. Vi missade vårt tåg vidare mot Würzburg och tack vare avstängningen blev vi nu sammanlagt två timmar försenade.
Vi ramlade av tåget en timme innan midnatt. Barnen var hungriga eftersom vi inte kunnat äta något ordentligt i tågets restaurangvagn. Saker och ting verkar gå på lite lösa boliner nu när Europa rampar upp efter pandemin. Menyn på tåget brukar innehålla mustiga soppor, pasta och schnitzlar, men nu hade de bara ett par kalla wraps som inte riktigt föll någon i smaken.
Framme i Würzburg.
Vandrarhemmet låg bara strax över gatan från stationen och vi tog oss in med hjälp av en QR-kod som öppnade låda där nyckelkortet till dörrarna var utlagda till oss senisar.
Fönstret till rummet stod på vid gavel för att svalka oss när vi somnade.