Viñales har framförallt naturupplevelser att bjuda på. Turister kommer för att se de pampiga kullarna runt dalen och dess grottor. Klättring, ridning och cykling sysselsätter också en hel del. Idag hade vi bestämt oss för att se lite av underjorden, närmare bestämt Cueva Santo Tomas.
Läxdags.
Cary hade fixat med en taxi som hämtade upp oss klockan tio. Sixten hann med lite matteläxa innan vi kom iväg, och Astrid läste lite ur en av böckerna som hon har på iPad:en. Sixten ligger väl i fas med skolarbetet.
Det var en liten ryskbyggd taxi av märket Lada som stod och väntade på oss vid avtalat klockslag för att ta oss de knappa två milen upp mellan kullarna till grottan. Det var ingen större kommers när vi kom dit - vi var de enda besökarna till 10:45-rundturen. Besökscentrat ligger vid foten av en av de branta kullarna. Här har en gång i tiden varit en lite högre liggande platå som underminerats av vatten och rasat ihop. Kullarna stod emot vattnet, medan landet runt omkring kolapsade och bildade dalgången.
Viñales kullar.
Grottans ingång ligger cirka hundra meter upp på kullen, och det var bara att börja klättra. Barnen pinnade på bra efter guiden och vi vuxna var dem hack i häl. Väl uppe så skulle höjdskillnaderna vara ganska små. Här hade vi vacker utsikt över en av dalgångarna med ett litet jordbrukssamhälle med skola och små åkerlappar.
På väg upp till ingången.
Rundan vi skulle gå i grottan var enligt skyltningen vid entrén drygt två kilometer lång. Det var fram och tillbaka som gällde, och vi var utrustade med hjälm och pannlampa för att tackla elementen. Här fanns ingen annan belysning och det var bitvis lågt i tak. Man skymtade nästan hela tiden dagsljus som silade in genom sprickor i berget. Guiden berättade både biologi, geologi och historia om grottan. Den ska till exempel enligt historien ha upptäckts av en av Fidel Castros polare.
I gåsmarsch efter guiden.
På vägen tillbaka fick vi skjuts av samma taxi som körde oss till ut. Det var cumbia i högtalarna och ett skönt skumpande från den ojämna vägen. Det gick inte att ta miste på att den ryska Ladan bitvis gungade i takt med musiken i de branta backarna ner mot Viñales.
Botaniska trädgården.
Efter lunchen så tittade vi in på ortens botaniska trädgård. Det är två kvinnor som grundade den i början på 1900-talet. Nu verkar den drivas med hjälp av donationer från besökarna, kanske ett sätt att komma runt förbuden mot privat drivna rörelser. Som vanligt ingick en guide som entusiastiskt pratade om träd och buskar. Kakao, gummi, citrus och en hel del annat fanns att beskåda. På tal om kakao så avslutades dagens utflykter med choklad-, jordgubbs- och vaniljglass på ett hak utmed bygatan. I kväll äter vi hemma på casat.