Martinique har varit en fransk ö under många år. Hit har en del konstnärer sökt sig i jakten på det lite exotiska, men ändå franska. På vårt hotell låg det lite böcker om konstnärer med koppling till ön, och vi blev inspirerade till att åka på en liten konstrunda.
På nätet hittade vi ett tips om ett galleri i Sainte-Luce, på öns södra kust. Barnen var lite skeptiska men gick till slut med på planerna. Det packades lite badkläder också eftersom det även idag var badväder.
Sainte-Luce.
En halvtimme senare var vi i Sainte-Luce. Inga samhällen är vidare stora här på ön, med undantag av Fort de France. Vi snurrade runt i byns centrum ett tag och hittade sen en parkeringsplats strax utanför. Det är söndag och ganska lugnt i trafiken. Galleriet hittade vi längs huvudgatan, men på jalusiet stor det att de hade stängt. Klockan fyra skulle de dock öppna igen.
Segelbåtarna vid Sainte-Luce.
Det fick bli ett dopp i havet istället, vilket man kan göra från en smal strand strax väster om byn. Här var det seglarskola med en för oss nordbor lite annorlunda båttyp. Båten var öppen och långsmal med ett rektangulärt segel. Några av båtarna bogserades av okänd anledning in till stranden som vi badade från, och det var tidvis en hel del liv och rörelse.
Stranden var mysig med lite skuggande träd. När badsuget var mättat gick vi in till stan och galleriet igen, men det hade inte öppnat. Inte heller turistinformationen hade öppet idag, så vi fick fara tillbaka till vårt boende igen.
Innan vi kröp till kojs hann vi kortsluta rummets mikrovågsugn och fick således äta halvljummen pastagratäng. Den får väl anses vara resans kullinariska lågvattenmärke.