Bananer är en av världens viktigaste grödor. Att vi skulle få veta så mycket om denna frukt visste vi inte när vi vaknade.
När vi kom till hotellet igår så var poolen stängd eftersom det skulle vara jazzkväll. Astrid var mycket besviken över detta, så så fort hon slog upp sina blå så hoppade hon i baddräkten. Det fick bli frukost först, men sen badade båda barnen loss. De vuxna satt och planerade aktiviteter för de kommande dagarna, inklusive vårt korta stopp i New York.
En kyrkogård i Le Marigot.
Martinique är som sagt en del av Frankrike, ett så kallat overseas territory. Även ön norr om Dominica, Guadeloupe har en sådan status. Man kan tydligt se de franska influenserna, och ön är i princip en tropisk version av den franska rivieran. Det går kor och betar på de gräsbevuxna sluttningarna, en stor del av ön är uppodlad och när man är ute och kör så passerar man då och då ett Carrefour. I mataffärerna får man lätt tag på franska ostar, baguetter och en flaska vin. Franska bilar är överrepresenterade och om man beställer en kaffe så får man en espresso.
Bananmuseet.
Men här finns även bananer och sockerrör. Bitvis dominerar bananodlingarna landskapen, men även sockerrören tar en hel del plats. Den överlägset största delen av sockerrören används för tillverkning av rom.
Bananplanta.
Efter att ha lunchat i en liten by på atlantsidans norra del så körde vi lite inåt landet. Här ligger La Musée de la Banane, ett litet trevligt ställe med en informativ utställning om bananens historia. Man kan även gå en runda i trädgården och titta på ett stort antal olika banansorter. Det finns uppskattningsvis 150 sorters söta bananer och ungefär lika många som kan användas i matlagning. Totalt lär det finnas 1000 olika varianter av bananer, men alla är alltså inte lämpade till att ätas. Besöket avslutades med en fika med bland annat banansmoothies. På vägen hem stannade vi till på ett Carrefour och köpte lite kvällsmat. Jepp, det blev franska ostar, baguette, oliver och lufttorkad skinka.