Så var det dags att lämna Dominica, ett litet land i södra Karibien. Här bor strax under 80 000 personer på en yta stor som halva Öland. Vi har verkiligen gillat landet, och det känns lite vemodigt att åka härifrån. Men så får det bli.
Vi kom med på färjan till Martinique som planerat. Här är det passkontroll, avreseskatt och tull eftersom vi ska byta land. På båten var det ganska glest mellan raderna, och överfarten var avklarad på två timmar.
Båten till Martinique.
Nu har vi kommit till europeiska unionen, och vi seglade lätt in med våra svenska pass. Martinique är en del av Frankrike, och det märks. Här bor en halv miljon människor och Fort de France är en stad med fler invånare än hela Dominica. Det går flerfiliga motorvägar genom ön, och kontrasten till vårt förra resmål kunde inte varit större. Och de flesta pratar bara franska.
Biblioteket i Fort au France.
Vår plan var att käka lunch och hitta en hyrbil. Hyrbil var inte det lättaste att fixa eftersom de flesta biluthyrare bara finns på flygplatsen. Det finns några kontor i stan, men alla var igenbommade. Det slutade med att en kille i turistinformationen ringde en kompis som jobbade på Holiday Cars. Hon skulle kunna fixa ett åk vid halv sex ute vid en av kryssningsbåtarnas terminal, och så blev det. Taxichauffören som körde oss dit var skeptisk, men allt ordnade sig till slut.
Motorväg på Martinique.
En stund efter mörkrets inbrott så rullade vi in på hotellets parkering. Det var Jazzkväll vid poolen idag, vilket verkar vara en populär tillställning.