Halvvägs mellan Vinales och Havanna ligger las Terazzas. Det är ett en självförsörjande eko-by som grundades i samband med återplantering av landets skogar i slutet på 60-talet. Idag är det ett Unesco Biosphere-reservat, och här odlas ekologiskt långt innan ekologiskt blev ett ord i Sverige.
Vår värdfamilj i Vinales.
Hotell Moka, där vi ska bo, ligger inne på reservatet och byggdes under första halvan av 90-talet för att locka utländska turister till Kuba. Det verkar ju ha fungerat. Till skillnad från hotellet vi snyltade pool hos igår så verkar här vara hyfsad kommers.
Stopp för att tanka.
Det är lite bökigt att ta bussen hit, så det fick bli egen skjuts igen. Med ett stopp för att tanka tog resan två timmar, varav halva tiden längs Autopistan. Det är fascinerande att se hur cyklar och hästskjutsar kan samsas med bilar och bussar som kör i svensk motorvägshastighet. Plötsligt kan det dyka upp en traktor från ett angränsande åkerstycke eller några skolbarn som ska över till skolan på andra sidan vägen.
Hotel Moka.
Vi trillade in i foajén strax efter lunch. Receptionisten var en man i pensionsfärdig ålder. Han var noggrannheten själv och skulle närmast kunna liknas vid sengångarna i Zootropolis. Passen skulle kopieras och blanketter skulle fyllas i, det kan ta hur lång tid som helst.
Det blev en sen lunch, och eftermiddagen spenderade vi vid hotellets pool. Trädgården är rejält tilltagen och välhållen. Trädgårdsmästaren gick och ansade det gröna med en machete när vi simmade längder och drack lemonad.
El Romero.
Till kvällen drog vi oss ner till byn för att besöka en av byns restauranger. Det var vegetariskt på menyn med råvaror från odlingar i området. Allas tallrikar var tomma när vi tog trapporna tillbaka till hotellet.