Det blev tre nätter i Havanna den här gången. Vi har bara hunnit se de allra mest centrala delarna av staden som vi delat med tre miljoner andra människor.
Det är inte helt enkelt att få grepp på hur saker och ting fungerar. Här finns inga 7-Eleven, inte ens något i närheten. I princip allt handlas över disk och är statligt kontrollerat. Bara souvenirbutikerna är i privat regi, och här dignar hyllorna. För att få tag på något annat än gröna kepsar och kubanska registreringsskyltar så måste man veta var man ska gå. Att bara få tag i en flaska vatten kan vara en utmaning. Dessutom är en del av matvarorna ransonerade.
Efter en sista frukost som vår hushållerska Elba hade lagat till oss bar det iväg västerut. Vi hade anlitat samma kille som hämtade oss på flygplatsen att köra oss till Viñales i sin ganska slitna amerikanare. Elba kramade om barnen och vinkade av oss vid tiotiden. Efter en stunds åkande var vi ute på Autopistan - den kubanska motorvägen. Här får alla fordonsslag samsas; bilar, cyklar och hästekipage. Det var ganska skumpigt när barnen lyssnade sig genom en ljudbok.
En av smågatorna med dalens omgivande kullar i bakgrunden.
Vidderna var glest befolkade med omväxlande vild natur och mindre odlingar. Efter en dryg timmes resande undrade chauffören om vi ville ta en paus och köpa något att dricka. Vid vägkanten låg det en besinstation med toalett och försäljning. Inriktningen var mot utlänska förbrukningsvaror. KitKat och Rexona var två exempel på varumärken, men utbudet var inte mycket mer omfattande. Vi delade på lite inhemsk läsk för att bättra på vätskebalansen.
Efter ytterligare en stund i bilen blev landskapet mer kuperat. Det är landets västliga bergskedja Sierra del Rosario som tornar upp sig. Efter ytterligare en stunds resande så svängde vi av motorvägen och in på lite smalare vägar upp bland kullarna. Sista biten in mot Viñales bar nedåt, och vår chaufför började fråga runt efter vårt Casa Particular, som visade sig ligga två kvarter från huvudgatan.
Casa Cary har två rum till uthyrning. Vårt ligger på husets baksida med egen dusch och toalett. Precis utanför dörren serveras frukost och kvällsmat på familjens uteplats. Måltiderna tillagas i köket som också är utomhus under ett tak av korrugerad plåt. Värdparet har vuxna barn som var och hälsade på idag eftersom mannen i huset fyller år. Ett par små barnbarn har hunnit komma till världen, så det var ganska livligt i det lilla huset.
Villa Cary.
När vi installerat oss så drog vi vuxna ner på stan för att orientera oss. Det är en ganska liten by med en utpräglad huvudgata. Här ligger ett gäng restauranger, några utflyktsarrangörer och en kyrka. Vart och vartannat hus har rum till uthyrning, och många av dem har en disponible-skylt hängandes under casats namn. Det är stort fokus på turismen här. Det finns dock inga hotell i stan, man får helt enkelt kvarta hemma hos någon kuban.
Barnen satt hemma på husets baksida och pysslade med ditten och datten. När vi vuxna kom hem efter turen på stan så hade en av husets söner dragit med dem i ett kortspel. Sixten hade någorlunda insikt i spelidén, men Astrid hängde mest med för sällskapets skull. Det är en väldigt barnkär kultur, de små blir både kramade, klappade och pussade med jämna mellanrum.
Kortspel under apelsinträdet.
Eftermiddagen övergick till kväll och Cary fixade en ordentlig middag åt oss. Det var en trött skara som bänkade sig framför Rädda Willy efter kvällsvarden. Alla höll sig inte vakna till eftertexterna.