Det blev tidigare uppgång än vanligt, och barnen fick puttas igång vänligt men bestämt. Efter frukost bar det av i taxi till bussbolagets kontor. Det verkar inte finnas någon gemensam busstation i staden, utan de olika bolagen har mutat in varsitt litet område nära sitt kontor. Sapaco Tours som vi skulle åka med hade dock en liten egen uppställningsplats som vi blev visade till av personalen på kontoret. Vi lastade in bagaget och hoppade upp på bussen.
Det visade sig snart att vi hamnat bakom ett ungt svenskt par från Göteborg. De skulle också ta en tur till Kambodja, men sen åka vidare till Thailand. Astrid och Sixten försjönk i sina ljudsagor och hade inga problem med att sitta av tiden. Saigon verkade aldrig ta slut. Vi åkte längs en av landets huvudvägar, men det var ganska knaggligt och definitivt inte en motorväg.
Efter två timmar kom vi till gränsen. Alla på bussen lämnade från sig sina pass när de gick på bussen, och betalde för visum till Kambodja. Det var lång kö för att få lämna Vietnam, och vår bussvärd stod och svettades vid tulltjänstemannens lucka. Efter en kvart började passen delas ut igen, och vi traskade vidare till passkontrollen (jodå, en tjänsteman stämplar och en annan kontrollerar).
Då var vi ute ur Vietnam, och nu skulle vi in i Kambodja. Vi hoppade upp på bussen och åkte ett hundratal meter genom ingenmansland och hopade av vid nästa kontrollstation. Här gick det lite fortare, så vi var igenom på tio minuter. Stora klistermärken och några stämplar senare så var allt klart. Bussen for över gränsen, men stannade strax för lunch. Det blev nudelsoppa till hela familjen.
När vi körde vidare genom Kambodja så glesades bebyggelsen ut. Landskapet var platt med mestadels risodlingar. Husen såg aningen annorlunda ut jämfört med Vietnam, och det handlades inte med riktigt samma saker i butikerna. Resten av resan flöt på bra, och vi korsade Mekongfloden med en liten bilfärja en timme innan vi kom fram till Phnom Penh.
Alla var trötta när vi kom fram till hotellet. Sista biten från bussbolagets kontor till hotellet blev det tuk tuk, vilket både Sixten och Astrid uppskattade.