Det blev som sagt flyg till Saigon. Det finns ett tiotal avgångar varje dag från Danang, som är Hoi Ans större grannstad. Vi valde en avgång vid lunchtid för att komma fram när det fortfarande var ljust.
Vi blev skjutsade till Danang av en kille från resebyrån. Flygplatsen var liten och trevlig, och vi tog en tidig lunch efter att vi checkat in bagaget. Efter säkerhetskontrollen tittade vi på stämplarna i barnens pass och försökte lista ut var de kom ifrån.
Flygningen varade en timma, och när vi klev av planet kom vi ut till den 30-gradiga värmen. Vi samlade oss och fick tag i en taxi efter att hämtat ut bagaget. Astrid somnade liggandes i baksätet. Att använda säkerhetsbälten verkar tillhöra undantagen.
Saigon var hektisk som Hanoi, men modernare och med mer västerländska inslag. Här är inte så trångt och hoptryckt, utan breda trottoarer och en del parker. Stadsplanen kändes europeisk till skillnad från Hanois labyrinter.
Vårt boende låg nere vid floden som flyter genom staden. Vi fick rum på 15:e våningen i ett modernt hotell. Man hör en hel del europeiska språk i lobbyn, även svenska. Det verkar som om vi bor i stadens klassiska centrum, med både höga hotell och lägre byggnader.
Middagen blev hamburgare på en liten restaurang några kvarter bort.