Pompeji ligger strax utanför Neapel. Staden hade uppskattningsvis 20000 invånare när den år 79 efter Kristus begravdes i aska från ett vulkanutbrott från Vesuvius. Vesuvius har väldigt sällan utbrott vilket förklarar varför man sexhundra år tidigare anlade en stad här trots att det bara var tio kilometer till berget.
Vi tog snabbtåg från Rom till Neapel strax efter klockan nio på förmiddagen. På strax över en timme tar man sig de 26 milen från stad till stad. Sedan är det lokaltåg som gäller, och det var en lite långsammare historia. Vi var inte ensamma att vilja ta oss från Neapels centralstation till utgrävningarna, så det blev som att åka tunnelbana i rusningstrafik.
Pompeji.
Pompeji är stort till ytan. Strax innanför ingången ligger stadens centrum med tempel och torg. Här flockades besökarna, men om man bara tog sig några kvarter bort så fick man vara mer för sig själv. Vissa hus var väldigt väl bevarade med väggmålningar och målade fasader. Sixten ville se den stora amfiteatern som ligger i den andra änden av stan och på vägen dit passerade vi bland annat en badinrättning och en lite mindre teater.
Den mindre av Pompejis teatrar.
Den stor amfiteatern ligger i stadens utkant, vilket sägs bero på att man inte ville störa resten av staden när man showade här. På vägen tillbaka passerade vi en av platserna där man gjort gipsavgjutningar av några av de människor som dog i katastrofen. Just på denna plats blev en hel familj överraskad av eldstormen som uppkom i samband med utbrottet. Ett fruktansvärt ögonblick fruset i tiden.
Fontana di Trevi.
Vi tog oss tillbaka till Rom igen och tio över sex så trampade vi ner på perrongen på Roms Centralstation Termini. På vägen hem till vår del av staden stannade vi till vid Fontana di Trevi och Spanska trappan. Platserna myllrar av folk fastän det är måndag kväll. Rom verkar vara den eviga turiststaden.