Vatikanen är ju något helt unikt - ett land i en stad. Här är påven statschef över världens minsta land, stort som Pildamsparken i Malmö. Förutom bostäder till de knappt 1000 invånarna så tas ytan upp av ett antal muséer, Petersplatsen, den gigantiska Peterskyrkan och relativt stora parkytor.
Vi hade förbokat inträdet till museiområdet, och det var vi glada för när vi gled förbi den flera hundra meter långa kön som på förmiddagen ringlade sig längs Vatikanens statsmur. Överlag lämnar logistiken och informationen vid stadens stora sevärdheter en del övrigt att önska, vilket dock den privata sektorn har täckt upp för. Man blir lotsad fram av personer med mer eller mindre officiella id-brickor runt halsen. Lite källkritik är aldrig fel när man kommer i slang med någon av dessa.
Religösa konstverk.
Museikomplexet är uppdelat i lite olika teman. Först i barnens skattjaktsrund var en byggnad med religiösa målningar. Den engelska rösten berättade om verken ur ett barnvänligt perspektiv. Efter att det var avklarat traskade vi vidare till den egyptiska avdelningen med mumier och hieroglyfer. En av påvarna på 1800-talet hade fått för sig att bilda Vatikanen i egyptologi och skrapat ihop en imponerande samling föremål. Under romartiden fanns det ett utbyte mellan Rom och Egypten. I Rom tillbads egyptiska gudar vilket till exempel gav upphov till konstverk som klassiska romerska marmorstatyer av män i egyptiska kläder.
Romersk konst.
Sist på rundan kom vi till det Sixtinska kapellet med målningar från golv till tak av Michelangelo. Kapellet är en del av Peterskyrkan och vakter var noga med att påpeka att man skulle vara tysta. De var så angelägna om att man skulle vara tysta att de ironiskt nog installerat ett högtalarsystem där de ropade ut just detta. Fotografering var förbjuden här inne, men man kunde köpa fotografier i den lilla souvenirbutiken strax utanför. When in Rome, do as the Romans tell you to.
Kartrummet.
Rundvandringen tog på krafterna. Vi åt lunch i Vatikanens matsal, vilket låter mycket mer glamouröst än vad det är. Den ligger i källarplan och liknar en skolmatsal. Barnen tog pasta och vi vuxna en sallad.
Vi var ganska mätta på intryck när vi lämande Vatikanen och styrde kosan mot ett glasshak som Lonely Planet rekommenderat. De fanns inte där guideboken angett, men vi fick tips om vart de flyttat av de som huserade här nu. Så glass blev det även idag.
Petersplatsen.
Innan vi drog oss hemåt så tittade vi till Petersplatsen. Hit kommer man nämligen inte om man går in via atikanens museum. Det är ett stort runt torg framför Peterskyrkan. Om man ville komma in i Peterskyrkan idag så fick man lov att stå i kö ganska länge, så det skippade vi den här gången.