Ischia ligger i den norra delen av Neapelbukten och Capri i den södra. Några familjer från Johanneslust skulle vara på Ischia den kommande veckan, så vi hade kommit överens om att träffas där. Det fanns rum kvar på hotellet så vi bokade in oss där i tre nätter.
Båtfärden ut till ön höll på att gå i stöpet. Vi hade biljetter till Caremars färja ut till ön, men beroende på vilken avgångstid man väljer så går de från olika platser i hamnen. Vi tog oss naturligtvis till den felaktiga. Med en kvart tillgodo kastade vi oss i en taxi för att komma rätt. Ingen taxi dock utan a pruta lite, hur brått man än har. Chaffisen visste i alla fall vart han skulle köra, så vi kom fram med några minuters marginal för att trycka ut våra biljetter och springa ut till färjan.
Hamnen på Ischia.
Här hittade vi även de andra familjerna och lugnet lade sig. När vi kom ut i bukten tornade Neapelbuktens skyline upp sig och det fläktade skönt ute på däck. Andra och sista stoppet på linjen är Ischia. Man kan ta sig till hotellet med lokalbuss, men efter en stunds förhandlande med de lokala taxichaufförerna trycktes det in sjutton passagerare i två minibussar, och färden gick vidare i äkta italientempo på de slingrande vägarna över den kuperade ön.
Sista biten till hotellet har ingen väg. Bagaget får bäras ner till stranden och en båt från hotellet transporterar det den sista biten längs kusten.
Sammanfattningsvis så fick nog ingen av familjerna de rum som de hade bokat, men alla fick någonstans att sova till slut. Det bokades bord på en restaurang på gångavstånd utmed stranden. Trots att strömmen kom och gick under tiden som maten tillagades så fick alla vad de beställt och vi lunkade alla hemåt mätta och nöjda när solen gått ner över ön.