Vi har haft ett par underbara dagar på öarna untanför Sicilien, men nu är det dags att dra norrut. En av hotellets anställda skjutsade oss och vår packning i god tid för att hinna med flygbåten till Messina på den sicilianska sidan av Messinasundet.
Flygbåten till Messina tar drygt en timme. I hamnen är trafiken hektisk och båtarna i området stävar fram i snigelfart. Det fanns ingen båtlinje mellan öarna och fastlandssidan av sundet, så vi fick hoppa i land för att genast hoppa på en ny båt på samma kaj, för att komma till fastlandet.
Tillbaka på fastlandet.
Sedan var det dags för dagens språkutmaning. En engagerad kvinna i tågstationens biljettlucka skulle boka platsbiljetter till tåget norrut. Hon kunde inte ett ord engelska och tåget skulle gå tio minuter efter att vi kommit fram till biljettluckan. Både hon och vi torkade svetten ur pannan när biljetterna skrivits ut och vi kunde ta oss till perrong sju där tåget mot Milano skulle avgå.
Vi kom med tåget och biljettformalian flöt på som den skulle när konduktören kom förbi våra platser. Nytt för denna resan är att vi har digitala interrailkort i form av en app på telefonerna. Det är fler saker att tänka i appen än med pappersvarianten så Malin, med alla interrailkort på sin telefon, har stundtals huvudbry när telefonen inte vill som hon vill.
På tåget mot Salerno.
Vi hoppade av tåget i ett soligt Salerno för att ta ett lokaltåg till Neapel. Under stoppet hann vi ta en fika på gågatan alldeles nära stationen. Lokaltåget vidare till Neapel gick sedan inåt land innanför Vesuvius för att sedan rulla in på Neapels lite krångliga centralstation. Här finns ett antal lokaltågsoperatörer och ett tunnelbanesystem. Efter att ha frågat runt en stund klev vi på tunnelbanan med varsin biljett i handen för att tre statiomner senare komma upp i närheten av hamnen.
Ett virrvarr av rulltrappor ner i underjorden.
Efter att ha kånkat vårt bagage i en kvart kom vi till vårt boende. Området var lite nergånget och porten in till trapphuset var ganska diskret. Två trappor upp hittade vi en skylt med namnet på vårt boende. Koden in funkade och våra passerkort låg framlagda på disken innanför dörren.
Personalen på restaurangen i gränden.
Det blev napolipansk pizza i gränden intill vårt boende till kvällsmat. På kvällen satt vi uppe för att invänta antagningsbeskedet till gymnasiet för att få reda på om Sixten skulle komma in på sitt förstahandsval. Det gjorde han!