Sedan barnsben har man ju fått bertättat för sig om det lutande tornet i Pisa. Tornet är ett klocktorn tillhörande Pisas domkyrka och ska ha tagit 199 år att bygga. Bygget stod dock still under en längre tid eftersom tornet redan då börjat stå snett. Pisa är en universitetsstad i samma storleksordning som Lund och anses ha varit lika historiskt betydelsefull på västkusten som Venedig på östkusten, och stadens mest kända person borde bara Gallileo Gallilei.
Sixten i Pisas gränder.
Efter en rejäl tågförsening mellan la Spezia och Pisa steg vi av tåget i ett varmt Pisa. Pisa har trots sin begränsade storlek en egen flygplats i stadens utkant. Vi bestämde oss för att gå från stationen till domkyrkan för att se lite mer av staden. Man passerar först centrum söder om floden med lite modernare bebyggelse. Det var färre människor i rörelse längs gågatan än vi trott att det skulle vara. Norr om floden blev gatorna smalare och gatnätet mer oregelbundet. Vi passerade flera pampiga byggnader och torg innan vi kom ut på den öppna ytan med domkyrkan och dess kringbyggnader.
Klocktornet i Pisa.
Man har anlagt gräsmattor med stenlagda gångstråk runt sevärdheterna. Det berömda tornet står i utkanten av komplexet och kan ses på några kvarters avstånd när man kommer till fots. Det tas inget inträde till området, men som man vill komma upp i tornet kostar det en slant.
La Spezia by night.
Vi kom hit en stund efter lunch och gick runt och beundrade de välhållna byggnaderna tills vi kände oss mätta. Vi var långt ifrån ensamma här, men eftersom området är stort så var det ingen trängsel. På vägen tillbaka blev det lite souvenirer och glass innan tåget tog oss tillbaka till la Spezia. När solen gått ner gick vi vuxan en tur ner mot hamnen för att se hur staden ser ut. Vår värdinna har skrivit ihop ett litet kompendie med kurriosa om staden, och det hade vi med oss som guide.