Längs kusten norr om La Spezia ligger fem idylliska byar kallade Cinque Terra - de fem länderna. Innanför byarna ligger branta sluttningar med odlingar och utanför är kustlinjen klippig och stenig. Gatorna är smala och bitvis branta med gångar och trappor mellan husen. Området anses så speciellt att det är upptaget på Unescos världsarvslista.
Vi gick upp tidigt på morgonen för att ta oss hit, eftersom vi visste att det var ett populärt turistmål. Från La Spezia gör man det lättast för sig genom att ta tåget. Längs Italiens västkust går tåget långa sträckor alldeles invid havet, så även här. Det bergiga landskapet runt byarna kräver dock en hel del tunnlar och broar för att få ihop en järnvägssträckning. Efter en snabb frukost traskade vi ner till stationen och hoppade på tåget norrut.
Vernazza.
Byarna ligger bara några minuters tågresa från varandra. Vi valde att först hoppa av vid Vernazza, den fjärde byn om man kommer söderifrån. Solen stod fortfarande lågt när vi promenerade ner mot hamnen. Här hade kommersen inte kommit igång riktigt än. Innanför de inre pirarna finns en liten småbåtshamn och en strandremsa där vi tog ett dopp. Innanför kajen ligger stadens torg med café och uteservering. Det kändes självklart att vi skulle ta en andra frukost här och njuta av atmosfären.
På en trappa i byn.
Vi lunkade runt lite bland gränderna innan vi hoppade på tåget igen. Stationen ligger på en stålbro som spänner över huvudgatan. Hela byn känns som hämtad från ett modelljärnvägslandskap. Allt är väldigt kompakt med gröna odlingslandskap i bakgrunden, smala gränder mellan vackra små hus och en järnväg som genom mörka tunnlar och korta plattformar binder samman de pittoreska samhällena.
Manarola.
Nästa stopp blev Manarola. Den byn känns inte riktigt lika inklämd. Strandlinjen utanför är lite brantare och inte lika tillgänglig som i Vernazza. Här fanns trots det bra badställen med badstegar och klippor som lockade till hopp ner i det blå. Vi stannade och badade en bra stund innan vi gick upp längs stigarna på en av vikens sidor med utsikt över hamnen. Det blev lite shopping innan vi återigen hoppade på tåget.
Riomaggiore.
Det sista stoppet var Riomaggiore, en by inte helt olik de två tidigare. Här var huvudmålet att hitta ett lunchställe, vilket vi också gjorde. Ett litet hak några trappor upp från hamntorget fick servera oss lite pizza och pasta. Ägaren var väldigt snackig även om engelskan var knagglig. Lokalen var liten och vi fick tränga in oss på ett litet bord i en passage strax utanför ingången till restaurangen.
Det kändes lagom att åka tillbaka till la Spezia halvvägs på eftermiddagen. Imorgon ska vi åka vidare norrut.