Det skulle bli en lång dags tågresa med två byten från la Spezia till Innsbruck. Punktligheten när det gäller tåg är inte bättre här än någon annanstans, så det finns alltid en oro över att bli strandad på vägen och inte komma fram dit man skulle. Vi hade planerat för lite längre stopp i Milano och och Verona för att ta höjd för eventuella förseningar.
Vi kom hur som helst iväg enligt plan. Den första biten går genom Cinque Terres byar längs havet. Landskapet med byar, hav, järnvägar och vinodlingar är som hämtat från ett överambitiöst modelljärnvägsbygge. Tågspåren går över huvudet på dem som går i gångtunneln med den lilla restaurangen som har utsikt ner över vattnet med de gulliga båtarna.
Malin och Sixten med packning framför ett italienskt snabbtåg.
Havsutsikt varvas med tunnlar innan tåget efter Genua styr kosan inåt landet mot Milano. Här blir landskapet efter ett tag alldeles platt, och stora spannmålsodlingar breder ut sig. Kontrasten med det lite ruffigare södra Italien är påtaglig.
Milanos snart hundraåriga station är extremt pampig. Det yttre påminner om Brandenburger Tor, men fortsätter med enorma väntsalar och aningen överarbetade takdekorationer. Vårt stopp här varade i knappa timmen, så det blev bara en kopp kaffe innan vi hoppade på tåget till Verona.
Stationen i Milano.
Veronas station var mer genomsnittlig. Här slängde vi i oss lite snabbmat för att orka de sista tre timmarnas resa upp i bergen.
Upp mot Alperna.
Tågresan från Verona till Innsbruck är väldigt vacker. Det platta landskapet övergår snart till kullar med vinodling, och efter ett tag ser man att det även odlas äpplen. Tunnlar och raviner tar oss sen upp bland granar och vita bergstoppar. Vi kom fram till Innsbruck vid floden Inn en kvart efter utsatt tid. Vår värdinna tog emot oss i sin lägenhet i universitetsområdet strax efter nio på kvällen.