Detta var vår enda heldag i Managua, och vi hade tittat ut lite saker att se i guideboken. Managua drabbades av en stor jordbävning 1972 som förstörde stora delar av staden. Vi hade bestämt oss för att besöka den gamla katedralen som stått öde sedan dess.
Efter frukost sprang vi på en taxichaufför utanför hotellet och efter en kort pratstund hade vi bokat in en liten rundtur med ytterligare några sevärdheter. När vi berättade att Astrid fyllde år idag blev det nicagaruansk sångstund, och chauffören nynnade på denna under stora delar av rundturen. Första stoppet var Carlos Fonsecas minnesplats med information om revolutionen. De var kusligt att se bilderna från inbördeskriget, och Sixten hade en hel del frågor som vi försökte svara på.
Minnesplats för Carlos Fonseca.
I Managua har man hittat 6000 år gamla fotspår i ett lerlager några meter under dagens marknivå. Runt spåren ligger idag ett litet museum där man kan se dem. Det var också en intressant känsla, det var som om någon just gått förbi fastän det var så länge sedan.
Sen var det då den gamla katedralens tur. Den har stått igenbommad sedan jordbävningen och är en riktig spökbyggnad. Klockan i klocktornet visar fortfarande klockslaget när katastrofen inträffade. Hela gamla stadskärnan ligger vid Lago de Nicaragua som är en stor sjö, men eftersom den får ta emot hela Managuas avlopp har den sedan länge varit starkt förorenad. Man kan varken bada här eller äta fisken härifrån.
Gamla katedralen i Managua.
Vi tog födelsedagsfikan på samma köpcentrum som vi var på igår, och innan vi for hem igen bunkrade vi upp med godis och bananer inför imorgon. Det blev packande och tidig sänggång.
Astrid fyller tre.
Malins spanska verkar ha tagit ett språng i och med allt praktiserande. Hon reder ut de allra flesta situationer och det är sällan hon behöver be någon upprepa sig.