Det blev en trevlig förmiddag på Caye Caulker. Vi vuxna hade resfeber och vaknade tidigt. Sixten fick frukost på Amor y Café på Front Street som han önskat några dagar. Det är ett populärt ställe så vi har inte fått bord där de gånger vi provat. Det blev goda mackor till barnen och fruktsallad till oss vuxna.
Astrid undersöker en Eremitkräfta.
Efter ett dopp i poolen fick vi skjuts ner till båten av hotellet. Båten var sen, så vi började bli lite nervösa. Det blev dock inte mer än en kvarts försening, så vi hade inga problem med att komma till flygplatsen i tid.
Belize Citys flygplats är liten med endast en handfull internationella flyg om dagen. Säkerhetskontroll och incheckning gick fort, men planet kom inte iväg riktigt i tid. Vi visste att vi hade två och en halv timme på oss att gå igenom tull och immigration i Miami, så vi blev lite nervösa igen.
Väl i Miami tog det ett tag innan planet kom fram till gaten. Ett trasigt plan behövde bogseras bort först så vi blev ytterligare lite sena. På väg genom flygplatsen blev vi av med Astrids snuttis och fick gå tillbaks och leta. Den hittades av en medpassagerare och vi drog vidare till immigrationspolisen.
Här var det långa köer och sur personal. Det tog sin lilla tid att komma igenom, och borta är all förtur för familjer med små barn. "There is only one line here" fick några andra resenärer veta.
Nu skulle vi hämta upp vårt bagage igen och gå genom tull och ytterligare en säkerhetskontroll. En kontrollant tyckte att vår väska såg misstänkt ut och den blev extra kollad. Nu gällde det att skynda sig till gaten, det var bara tjugo minuter till planet skulle lyfta, och vi skulle med tåget till andra änden av terminalen. Sixten var riktigt orolig och fick ta av sandalerna och springa med oss vuxna. Vi kom sist på planet och satte oss svettiga ner på våra platser.
Vi hade inte hunnit med att skaffa något att äta inför flighten, men på biljetterna stod det att man kunde köpa mat på planet. Efter att drickavagnen passerat alla passagerare frågade vi om de skulle komma med något mer. Det visade sig att de bara hade kakor och nötter, så det blev en ganska torftig kvällsvard.
Nu sitter vi på 10.000 meters höjd och uppdaterar hemsidan. Det är ju i alla fall nått. Och förhoppningsvis finns det mackor att köpa i Denver.