Blog
Cirkeln är sluten
Vi reste via Hamburg på vägen ner, och nu ska vi tillbaka dit. Resan innebär två tågbyten eftersom det var ont om plats på tågen idag.
Ett av bytena gjordes i Strasbourg.
Efter lite förseningar så klev vi av på Hamburgs huvudbangård. Det blev hostel-boende men med eget rum. Till kvällsmat blev det yoghurt och bullar.
Efter en god natts sömn lunkade vi ner till stationen igen. Resan genom Danmark tillbaka till Sverige gick fint, och vi hade klarat av ytterligare en tågluff utan större fadäser.
Hemlängtan
Sista heldagen i Paris skulle bli en lugn dag utan måsten. Ari hadde tipsat om ett område längs en av en av kanalerna där man kunde strosa och ta det lugnt. Vi tog fasta på hans förslag och vid elvasnåret var vi där. Här finns gott om plats för barnen att springa och så kallade Paris Beaches, där man kunde sitta i strandstolar på en konstgjord sandstrand. Enda problemet var att man inte kunde svalka sig i vattnet.
Bassan de la Vilette.
Det blev lunch och lekplatser tills vi kom till en stor byggnad som inrymmer ett tekniskt museum. Här runtom fanns karuseller, linbanor och rutschkanor som underhöll i flera timmar. Vi var väldigt nöjda när vi gick hem för att packa. Med oss hade vi dessutom biljetter till Hamburg. Eftersom det är semestertider så är det svårt att få plats på tågen. Det blir tre tågbyten imorgon och ganska tidig uppgång. Men det får vi ta.
Linbana.
Eiffeltornet
Ja, Eiffeltornet kommer man väl inte undan om man är i Paris. Nu är det turistsäsong, så biljetterna till att komma upp i tornet är slut för ett par veckor framöver. Vi får helt enkelt nöja oss med att titta på underverket från utsidan.
Vi sov en bit in på förmiddagen innan vi steg upp. Det har varit lite för många sena kvällar den senaste tiden, men när vi fått i oss lite baguette så drog vi ut på äventyr. Eifeltornet ligger väster om centrala Paris och har varit del av en världsutställning. Nästan dubbelt så högt som Turning Torso reser den sig över staden, och har väldigt lite konkurrens av andra höga byggnader. Det stod en hel del bussar parkerade framför tornet när vi kom traskandes från tunnelbanestationen.
Familjen framför Eifels mästerverk.
Det är lätt att förundras över skapelsen. Pampigast är den nog dock på lite avstånd när man ser den sticka upp över takåsarna.
Vi lunchade på ett litet brasseri på en av sidogatorna och stack sedan vidare till nästa attraktion. Sixten hade på något sätt fått nys om att det finns katakomber under Paris, och dem ville han se. I smyg hade vi bokat biljetter, för även här är turisttrycket påtagligt. Vi slapp de långa köerna eftersom vi bokat plats till klockan tre.
Sixten i katakomberna.
Katakomberna är tunnlar som ligger i storleksordningen tjugo meter under Paris gator. De skapades när man stöttade upp de underjordiska stenbrott som tidvis rasade in och orsakade slukhål. Sten till bland annat Louvren och Notre Dame bröts nämligen här, och man tänkte vid den tiden inte på att det kunde bli risk för ras. Efter en mödosam inventering under 1700-talet började man stötta upp och fylla igen.
Malin och Ari.
I en del av katakomberna har man efter det börjat lagra kvarlevorna efter ett par miljoner parisare. Eftersom staden växte fort på 1700-talet så blev det trångt på kyrkogårdarna. Man beslöt sig därför för att göra katakomberna till en kyrkogård, men det tog många decennier innan man grävt upp och fraktat ner skeletten efter alla de döda. Att hålla koll på vem som var vem var det inte tal om, utan alla kvarlevor ligger staplade på varandra i detta de dödas rike. Vi gick en rundvandring här nere i cirka en timme innan vi återvände till de levande.
Le grand train.
Malins kursare Ari bor i Paris med sin familj. Han hade föreslagit att vi skulle träffas på ett ställe nära vår lägenhet som heter Le grand train. Det är gamla underhållslokaler för tåg som för tillfället används som samlingsplats med matställen, stadsodling och gamla lok. En lite tokig blandning, men den funkar. Vi mötte upp untanför ingången och gick en runda på området. Kvällen var ljummen och behaglig, och Aris dotter fann snart Sixten och Astrid i lek.
Fussballmatch mellan Sixten och Gaia.
Det blev lite mat och dryck och en hel del prat medan barnen lekte runt. Mestadels var det ett fussballspel som roade dem. Här var engagemanget stort, och vuxna och andra barn anslöt och spelade med. Närmre midnatt rullade vi hem längs Paris gator när barnen klättrade på det som gick att klättra på och jagade varandra genom kvarteren tillbaka till lägenheten.
Louvren
Ja, det finns ju ganska många måsten för förstagångsbesökare i Paris. Det är bara Malin som varit här tidigare. Notre Dame stod först på dagens att göra-lista, coh dit tar vi oss med tunnelbana. Frukost fixade Malin från Carrefour med bland annat de obligatoriska baguetterna.
Astrid och Sixten framför Notre Dames karaktäristiska fönster.
Köerna till Notre Dame var inte längre än fem minuter, så vi var snabbt inne. Här var det mycket striktare former än i la Sagrada Familia. Katedralen är som en större variant av Lunds domkyrka. Bygget började på 1100-talet och blev klart på 1300-talet, vilket skvallrar lite om hur stor byggnaden faktiskt är. Den är en blandning av stilar som var populära under de år som den byggdes. Både Sixten och Astrid fick titta sig mätta innan vi lämnade bygget.
Notre Dame.
Helena hade tipsat oss om ett område som ligger ett par kvarter från Notre Dame. Lonely Planet hade tips om en runda man kunde gå för att se området. Vi gav oss ut på slingan, men efter några hundra meter orkade inte Astrid mer. Andreas gick och satte sig med henne på en parkbänk medan de andra gick rundan. Bänken stod i en park som omgavs av väldigt fina hus, place de Vosges. Här bor de allra rikaste parisarna, och man kan bara hålla med om att omgivningarna onekligen är trevliga. Astrid somnade och sov en halvtimme innan äventyret fortsatte.
Place de Vosges.
Sedan var tanken att vi skulle ta ett dopp i ett av stadens friluftsbad. Efter trängsel och byten i tunnelbanan så gick vi en bit för att komma till badet. Temperaturen i Paris var uppåt 30 grader, så ett bad skulle ha suttit fint om inte anläggningen hade varit stängd på grund av tekniska problem. Besvikelsen var påtaglig, men det är ju bara att gilla läget. Vi tog en hamburgare på ett av haken invid Seine, sittandes i strandstolar. Livet kunde varit sämre.
Mona Lisa.
På onsdagar har Louvren öppet till kvart i tio på kvällen. Enligt rykten så ska det inte vara så långa köer då, vilket vi kan bekräfta. När vi kom dit gick vi raka vägen fram till en biljettautomat, och sedan in bland utstälningarna. Först och främst tickade vi av Mona Lisa från listan. Barnen sa att de tyckte tavlan var fin, men i ärlighetens namn…
Louvren går man knappast igenom på en dag, det är ett enormt komplex. Här finns samlingar av konst och historiska föremål från hela världen. Vi traskade igenom avdelningarna med grekiska och romerska statyer innan vi kom till den egyptiska avdelningen. Hieroglyfer och sarkofager som är nästan 4000 år gamla är fascinerande att se.
Astrid och Sixten i glaspyramiden.
Barnen höll god min hela vägen tillbaka till lägenheten.
Paris
Sixten och Astrid hade känt sig snuvade på Paris sedan förra tågluffen. Det går nämligen ett nattåg från Venedig till Paris som vi skulle kunna ha tagit då men inte gjorde. Nu ska det dock bli av.
Klockan ringde 05:00 och då var det bara att bita ihop. Vi fick i oss en lätt frukost och 06:00 plockade taxin upp oss utanför porten. Allt funkade fint och vi var framme lagom till att checkindiskarna öppnade. Tisdagar är tydligen den dag som man reser minst på, och idag var det tisdag. Det var ganska lugnt på flygplatsen. Flyget bytte gate ett par gånger och blev en halvtimme försenat vid start, men det kan man stå ut med om man som vi inte har någon tid att passa. Två och en halv timme senare landade vi på Paris Orly.
I trappen utanför lägenheten.
Det går fint att ta tunnelbana in till staden. Orly ligger söder om Paris och vi skulle bo i norra, så det tog en stund innan vi tog oss upp ur underjorden. Vår lägenhet ligger nära tågstationen Gare du Nord och vår värd mötte upp utanför porten. Vi hade bokat via Airbnb. Det var fem trappor utan hiss som gällde, men lägenheten var rejäl och hemtrevlig.
Creperiet.
Efter att ha dumpat bagaget lämnade vi lägenheten för att utforska närområdet. Sacre Coeur ligger i Montmartre på promenadavstånd från oss. Efter fem tio minuter var vi där. Vi var ganska trötta och hungriga när vi ramlade in på ett creperi några kvarter från den kända kyrkan. Barnen valde sötvarianten och vi vuxna tog de mer matiga.
Brasseriet där Amelie från Montmartre jobbade.
Det blev lite sightseeing i Montmartre innan vi tog tunnelbanan tillbaka till lägenheten och kröp till kojs.
Åter i Lissabon
Det blev ju lite knas med planeringen. Eftersom vi inte ska ta nattåget i natt så har vi fått skaffa nytt boende. Det blev en lägenhet precis invid Gare do Oriente med utsikt över floden. Vi kom hit på eftermiddagen med tåget från Coimbra.
Ett littet ess i rockärmen från de vuxnas sida var att det ligger ett akvarium några hundra meter från stationen. Efter en sen lunch gick vi dit. Det var väldigt fint med uppbygds miljöer från både nordliga och sydliga breddgrader. Mitt i akvariebyggnaden fanns ett stort akvarium med hajar, rockor, mantor, barracudor med mera. Det var en väl avvägd runda som man förväntades gå, och alla var både glada och nöjda när vi drog oss mot utgången.
Akvariet i Lissabon.
Vid världsutställningen 1998 i Lissabon så byggde man bland annat en linbana som går längs floden en bra bit upp i luften. Man kan kliva på den på strandpromenaden utanför akvariet, vilket vi efter en kort överläggning gjorde. Upp och iväg for vi ut över strandpromenaden. Resan var över på några minuter och vi klev ut en och en halv kilometer längre bort. Nu behövde barnen röra på sig och föreslog att vi vuxna skulle jaga dem - det var vi dock inte så sugna på i värmen.
Utsikt från linbanan.
En tävling blev lösningen. Barnen sprang tillbaka till den första linbanestationen och vi vuxna tog linbanan. Vi kom fram nästan samtidigt, men barnen var först. Välrastade och trötta ledde vi dem hem till lägenheten och stoppade dem i säng. Imorgon flyger vi till Paris.
Barnen ligger steget före.
Coimbra
Vår enda hela dag i Coimbra var ganska väl utstakad. Fram till lunch så skulle vi kolla in de gamla delarna av staden, och på eftermiddagen var det hotellets pool som gällde. Det var utlovat närmare 40 grader som högst under dagen.
Vi bor på ett lite större affärshotell. Såhär i semestertider kan man få ett rum för en ganska rimlig peng, och frukosten består av en ordentlig buffé. Vi är inte ensamma här, men man kan inte klaga på att det är trångt.
Branta gator och gränder.
Den knappa kilometern in till de gamla delarna av staden gick vi. Jämfört med igår eftermiddag så var det svalt i skuggan. Stadens centrum ligger på en kulle som har sin fot nere vid floden. Högst upp ligger nu några pampiga universitetsbyggnader och en botanisk trädgård. Gatorna som leder upp hit följer terrängen och är bitvis ganska branta. Vi gick ett halvt varv runt kullen innan vi var uppe. På ett par ställen kan man se lämningar från tiden då morerna härskade här.
Gamla staden.
Vi tog en fika på ett café med utsikt över de nedre delarna av staden och floden, och när vi sen kom vidare till universitetsområdet så hördes musik. Det var en grupp studenter som spelade och dansade för glatta livet. Det var en sådan spelglädje att vi köpte med oss deras senaste platta.
Spelglädje.
Universitetsbyggnaden täcker tre sidor av ett torg där den fjärde vätter söderut mot floden. Klockan började närma sig lunch och vi strosade ner för de ringlande gränderna. Eftersom det är så brant så är det sällan raka vägen som gäller. Man får kringelikroka sig fram för att ta sig dit man ska. En karta är till stor hjälp om man inte är både mätt och äventyrslysten samtidigt.
Universitetet i Coimbra.
Lonely planet hade rekommenderat ett par matställen i området, men de var alla stängda. På helgerna äter man tydligen lunch hemma. Inte så långt från stationen hittade vi dock ett hak som kunde mätta oss. Vi körde den lokala menyn och beställde getgryta till Astrid, bläckfisk till Sixten och sardiner till oss vuxna. Allt slank ner.
Innan vi gick hem så slank vi in på stationen igen. Vi har sedan ett tag tillbaka beslutat oss för att skippa norra Spannien den här resan. Värmen tar ut sin rätt, och efter nattåget till San Sebastian så tänkte vi ta ett snabbtåg till Paris. Det blir då ett dygns resa, men större delen av tiden har vi egen kupé med sovplatser. Nu fattas bara platsbiljetter till TGV-tåget.
Utsikt över staden.
Luckan för internationella biljetter hade nu öppet. Mannen som betjänade oss hade lustigt nog lunchat på samma ställe som vi en stund tidigare. När vi redogjort för vårt ärende så började han knappa på datorn. Det tog en stund innan han meddelade att det inte verkar fungera, oklart varför. Inget av tågen den dagen kunde han fixa biljetter till. Eftersom vi redan ordnat boende i Paris så var detta lite av en showstopper. Vi ringde hem till Big Travel där vi köpt våra andra biljetter. Man svarade på kontoret i Lund där de fick också fick upp ett felmeddelande nar de försökte boka plats.
Stationen i Coimbra.
Rådet var att åka till San Sebastian på vinst och förlust och försöka fixa biljetter vidare därifrån. Vi har inte haft problem med att boka biljetter tidigare även om vi inte alltid fått plats på just den avgång som vi önskat. Vi antog att tågen var fulla och att vi fick tänka ut en plan B.
Vi drog oss hem till den svalkande poolen och började fundera. Tågplaneringsappen lät meddela att det förvisso fanns tåg där man inte behövde platsreservationer som kunde ta oss till Paris, men då fick vi vara beredda på att åka en bra bit på natten utan garanti om att få komma med. En sittplats skulle vi hur som helst inte kunna räkna med. Vi fick helt enkelt dra i tofsen och kolla in andra färdmedel. Istället för tåg fick det bli flyg från Lissabon till Paris. Inte precis vad vi planerat, men vi löste problemet - allting ordnar sig, men inte alltid på det sätt som man tänkt.
Efter en ordentlig pooleftermiddag gick ut på stan och åt. Packade inför imorgon och gick och lade oss.
Resedag till Coimbra
Så var det dags att lämna Cascais. Här har varit riktigt mysigt, och vi får passa på att tacka Pauline för resetipset. Baden har varit svala, men det har behövts i värmen.
Kosan styr vi nu mot Coimbra som är landets äldsta universitetsstad och tidigare huvudstad. Man tar tåget i drygt en timme norrut från Lissabon för att komma dit. Vi tog som ett par gånger tidigare lokaltåget in till Lissabon. Tåget från Cascais stannar inte på samma station som tågen till resten av landet, så vi fick gå från Alcantara-Mar till Alcantara-Terra för att ta lokaltåget vidare till Gare do Oriente. Alcantara-Terra var dock stängd eftersom det är helg, så vi fick leta upp en buss för att komma rätt. Den visade sig gå från Alcantara-Mar. Det gjorde inga underverk för moralen, men vi kom fram till Gare do Oriente till slut.
Gare do Oriente.
Det andra bakslaget var att tåget som vi ville ta var fullt. Man kan inte boka platsbiljetter med interrailkort i särskilt många länder. E-biljetter är inte heller något som de europeiska tågbolagen infört, det är fysiska biljetter som gäller. Mycket hade blivit enklare om man kunnat fixa de här grejerna framför en dator istället, men det kan man som sagt inte. Platser fick vi till slut på ett tåg som skulle gå två timmar senare.
Klockan slog lunch och vi delade på lite nudel-wook. I stationens källare hade man slått upp en skivmarknad som på 80-talet skulle kunna mäta sig med vilken skivaffär som helst. Här fanns både vinylskivor och CD-skivor i långa rader. För fullständighetens skull så fanns det dessutom kassettband och t-shirts. Vi gav nog stället lite mer tid än det förtjänade, men det var länge sedan man stod och bläddrade bland Dire Straits- och Mike Oldfield-skivor.
Rad efter rad med LP-skivor.
Tåget till Coimbra var ett som stannade på ganska många ställen, så det tog strax under två timmar att komma fram. I Coimbra gick vi in på stationen och försökte boka biljetter vidare till Paris. Det satt tre äldre män i luckorna som alla skakade på huvudet när vi frågade om de pratade engelska. Vi visade tågnamn och datum för TGV-tåget som vi ville boka, men då skakade de bara ännu med på sina huvuden och sa "not possible”. Man undrar varför, och det fick vi till en början inget svar på. Då dök det upp en man till som kunde lite engelska. Han meddelade att systemet inte funkade idag, ni kan prova igen imorgon om ni vill.
Lite nedslagna gick vi ut från stationen och beslöt oss för att ta en taxi till hotellet - nu var vi ganska trötta. Taxichauffören var dock på gott humör och pekade runt på lite ”bra att veta”-saker under resans gång. Han levererade oss med bravur dit vi skulle.
Trötta barn i Coimbra.
Efter incheckningen drog Andreas ner till stadens andra station för att förhöra sig om de där biljetterna igen. Här fick han samma svar - "not possible". Efter en stund framkom det att luckan bredvid, där man kan köpa internationella biljetter, var stängd och öppnar inte förrän imorgon kvart i elva. Nähä, då går vi väl hem igen.
Resetrötta som vi var så passade vi på att utnyttja hotellets restaurang till middagen. Imorgon ska vi upp tidigt och kolla in staden.
Sintra
Att vi inte fick missa Sintra hade vi fått höra från flera håll. Sintra är en by omgiven av slott och borgar. Den ligger mindre än en timmes resa från Lissabon och 300 meter över havet. Historiskt sett är det ett tillhåll för Portugals kungahus och societet. Unesco har utropat området till världsarv.
Vid ingången till Pena-slottet.
Från Cascais tar man lättast buss hit, vilket vi också gjorde. Bussen avgår från busstationen som ligger ett stenkast från stationen. Linje 403 tar lite längre tid än 417, men eftersom 417 precis hade gått så tog vi det långsammare alternativet.
Det var en snirklig väg som chauffören tog genom små byar, upp och ner för kullarna. Vi stannade till för att plocka upp resenärer vid Europas västra utpost, kap Roca. Här står en ståtlig fyr ute vid kanten av de höga klipporna. Efter en timmes resa anlände vi till Sintra. Här var tyvärr inte sådär härligt svalt som det brukar vara när man kommer upp några hundra meter, det var runt 35 grader i skuggan.
Mikes cabriolet.
Eftersom vi valt att åka hit mitt i semesterrusningen så var vi inte ensamma här. Tanken är att man från busstationen ska ta sig runt med en lokalbuss och hoppa av på de olika sevärdheterna som ligger utspridda runt staden. Köerna till bussen var så långa att vi antog ett erbjudande från en man på stationen om en privat rundtur med guidning. Priset var överkomligt, och vi hoppade in i hans rödmålade Ford RT cabriolet. Här var det skålade säten och trångt där bak, men iväg kom vi med ett huj.
Han körde runt oss i området och stannade till för att prata om de olika byggnaderna bland kullarna. Här finns allt från Moriska borgar till kloster och slott. Man kan omöjligt se allt på en dag, så vi bestämde oss för att titta närmare på två av ställena.
Pena-slottet.
Det första var Pena-palatset. Här har från början legat ett kloster som sedan byggts om till slott för en av Portugals kungar. Det ligger alldeldes invid områdets högsta punkt, och utsikten är svårslagen. Man ser Lissabon och en bra bit norrut längs Portugals kust. Vi spatserade runt här i dryga timmen och hämtades sedan upp av Mike för transport till nästa sevärdhet.
Gecko på en av Cascais fasader.
Värmen hade dock sugit musten ur skaran, och vi beslöt oss för att dra oss tillbaka till Sintras station och åka hem till Cascais igen. Det blev lite glass och fika på stationen innan vi hoppade på bussen. Dagen avsutades med bad och sushi samt en kvällspromenad för de vuxna.
Backigt och varmt
Efter en god natts sömn åt vi frukost i lugn och ro innan vi gav oss av inåt Lissabon igen. Vi var ganska sent iväg, så det hade hunnit bli varmt innan vi tagit oss ner till stationen. Det blev espresso till de vuxna innan tåget gick, och en påse körsbär höll humöret uppe på tåget.
Två espresso på stationen i Cascais.
Väl inne i Lissabon så gick vi en runda som en av Malins portugisiska arbetskamrater rekommenderat. Efter en lunch med tupplur för Astrid så knallade vi in i stadens hjärta. Här avverkades Lissabons motsvarighet till café Lundagård med klassiska portugisiska bakverk och kallbryggt kaffe.
Confeitaria Nacional i Lissabon.
En gammal stålhiss binder samman två delar av den kuperade staden. Som en avslutning på visiten tog vi oss upp med den till en trevlig utsiktsplats, för att sedan strosa ner till floden igen och hoppa på tåget till Cascais.
Utsikt från hissen.
Bad i Atlanten.
Det blev ett dopp i den kalla Atlanten innan vi drog oss tillbaka.
Lissabon
Det var varmt i sovvagnen, lite orimligt varmt eftersom det var svalt ute när vi steg av tåget. Vi hade stigit av på stationen Lissabon Oriente som ritats av Santiago Calatrava, samme man som ritat Turning Torso. Klockan var halv åtta, och vi köpte frukost på ett kaffehak mitt i strömmen av jobbpendlare.
Vi skulle nu vidare till badorten Cascais som ligger utanför Lissabon en halv timmes tågresa längs kusten. Hit kommer man med pendeltåg. Tåglinjen följer kusten nästan så långt västerut man kan komma i Portugal. Sista stationen är Cascais.
Lägenheten som vi skulle bo i hyrs ut av en agentur med kontor mitt i staden. Kontoret var väl gömt i en gränd bakom en restaurang. En trappa upp tar de emot. Klockan elva klampade vi in och fick reda på att lägenheten skulle vara redo för oss en timme senare. Vi var redan sugna på lunch eftersom frukosten var både tidig och lite mager.
Vi plockade fram Lonely Planet och fick tips om en vegetarisk restaurang i närheten. Bara några kvarter bort drev en holländsk kvinna en typisk Lonely Planet-restaurang. Ett mysigt ställe där man vet hur backpackers vill ha det. Ett ställe där man gärna hänger - soft musik, mjuka kuddar, god mat och laid back. Flera av de anställda hade anknytning till Sverige, och nordiska artighetsfraser utbyttes.
Efter att ha fyllt på reserverna fick vi nycklarna till lägenheten. Vi var alla ganska trötta, så det blev en siesta innan vi drog ner till stranden. Vattnet var som väntat iskallt, men barnen och Malin lät sig inte hindras. Andreas avvek och gick för att fylla på kylskåpet från ett snabbköp bakom stationen.
På eftermiddagen tog vi tåget in till Lissabon och båten över floden Tejo för att träffa Malins gamla kursare Sofia. Sofia är från Portugal och läste på miljöinstitutet samtidigt som Malin. Hon ville visa oss de gamla industrilokalerna längs flodens södra strand och vyn över de gamla delarna av Lissabon. Vi gick en promenad längs floden fram till en gammal angöringsplats där båtar från upptäcksresartiden brukade bunkra upp. Det finns inte så mycket kvar, men det är en kittlande tanke att man härifrån gav sig ut på vinst eller förlust för att kartlägga världen.
Kvällen avslutades på en restaurang i området men fisk på menyn. Sardiner är en specialitet, och vi lät oss väl smaka.
Madrid
Vi skulle bara stanna en natt i Madrid, så den här dagen var det läge att se sig om i staden. De vuxna stack ut och köpte bröd till frukost när klockan ringt. Det var svalt ute jämfört med igår, strax över tjugo grader.
De gamla kvarteren.
Förmiddagarna är svala och behagliga, så vi checkade ut från lägenheten, låste in vårt bagage och tog tunnelbanan in till centrum. Sol är ett torg som ligger mitt i staden, en bra plats att kliva av tunnelbanetåget på. Vi traskade bort till Plaza Mayor som är ett helt kringbyggt torg till vilket man kommer in genom stora portar. Det fanns gallerier längs torgets kanter med affärer, banker, hantverkare och restauranger. Här känner man igen arkitekturen från kolonialstäder i Sydamerika och Centralamerika.
Det skrivs vykort på ett café i Madrid.
Vi korsade torget i sakta mak och passerade på utvägen världens älsta restaurang (men vid närmare eftertanke tror vi att vi träffade på den redan på förra årets tågluff, fast i Wien...), vidare genom de gamla kvarteren till en inomhusmarknad. Staden är lugnare än Barcelona med mycket färre turister och mer vardagskänsla.
Kungliga palatset.
På vägen tillbaka till hotellet tänkte vi gå in på Prado-muséet, men de långa köerna avskräckte oss. Det blev en tur i den botaniska trädgården istället, knappt någon kö alls. En av höjdpunkterna var en bonsaiutställning, men även ökenhuset intresserade barnen.
Botaniska trädgården.
Innan vi drog in till stationen och nattåget tog vi ett dopp i lägenhetshotellets pool. Strax innan klockan tio rullade tåget ut från Madrid och vi vidare mot Portugal.
Snabbtåg genom Spanien
Ja, nu hade vi ju inte fått tag i biljetter till Madrid, så Andreas drog iväg tidigt till stationen med en del av packningen för att fixa. Det föll gott ut, och vi fick plats på ett tåg som skulle gå strax innan klockan ett. Malin och barnen slöt upp efter att ha ätit frukost hemma och plockat ihop det sista av packningen.
Det blev häng på stationen med lite Magic the Gathering. Tjugo minuter innan tåget skulle gå så plockade vi ihop och gick via toaletterna till spåret. I Madrid ska man tydligen gå igenom en säkerhetskontroll för att komma på snabbtågen, och det hade vi inte tagit med i tidsplanen. Dessutom skulle Interrial-korten fyllas i innan vi fick komma ner till spåren. Vi kom på tåget med mindre än två minuters marginal...
Astrid tar en siesta genom det varma Spannien.
När vi åkt en halvtimme visade tågets termometer på 42 grader utomhus. Vi visste att det skulle bli varmt i Madrid, men det här var ju lite väl varmt. Efter den knappt tre timmar långa resan klev vi av i huvudstaden. Här var det varmt så det räckte, 41 grader i skuggan. Solen sken från en klar himmel när vi kånkade våra väskor till hotellet några hundra meter från stationen. Vi bor två kilometer från stadens absoluta centrum, Sol, och ganska nära stadens kända konstmuseer.
Det blev ett dopp i polen innan vi kände oss redo att möta värmen igen. Vi hade fått tips om ett restaurangstråk ett par hundra meter från dår vi bodde, och efter en del suckande över värmen så trillade vi in på ett hak på en pittoresk bakgata. Personalen pratade inte ett ord engelska, så Malin körde på med sin skolspanska. Allt flöt på och maten stod på bordet i ett huj.
Mätta och belåtna drog vi oss tillbaka till lägenheten via en jourbutik. Det blir skivad ananas och yoghurt till frukost.
La Sagrada Famiia
Vi var uppe i tid idag också, så vi var vid La Sagrada Familia strax efter att de öppnat. Det visade sig dock inte vara hela hemligheten bakom att komma in. Bijlettförsäljningen var stängd på söndagar fram till klockan tre. Man borde alltså ha fixat inträdet innan man kom dit. Lite uppgivet satte vi oss ner utanför underverket och började googla. Malin hittade en hemsida som sålde biljetter och lyckades boka inträde till klockan kvart över tio. Snyggt!
Utanför den hundraåriga byggarbetsplatsen.
Det blev glass till barnen och lite lek på lekplatsen utanför innan vi gick in i kyrkan. Byggnaden är enorm - 170 meter hög och otroligt vacker. Pelarna som bär upp byggnaden är formade som trädstammar som delar sig i grenar när de närmar sig taket. Taket ska likna trädkronor och fönstren ljus som silar ner genom dem. Sidofönstren är målade i regnbågens alla färger och väggarna är krökta som vågor på vatten.
En av bänkarna utmed väggarna.
Under själva huvudsalen ligger kryptan där det hölls en gudstjänst när vi var där. Kryptan är i sig stor som en större svensk kyrka. Vi vandrade runt och beundrade miraklet under en timmes tid innan vi var mätta. Lunchen köpte vi med oss hem från ett litet fik på vägen.
Pelare och tak inne i stora salen.
Det var varmt idag också. Hela familjen slappade en stund när solen stod som högst innan vi drog till playan. Det var gott om folk på tunnelbanan ut dit, och vi var inte ensamma på stranden heller. Sixten och Astrid var i vattnet ett par timmar innan vi trötta gav oss av hemåt igen.
Strandhäng.
Maten lagades i lägenheten och intogs på vår takterass, imorgon drar vi vidare till Madrid.
Casa Batlló
Vi hade bestämt oss för att besöka ett av Gaudís mästerverk idag, ju tidigare på dagen desto bättre. Frukost hade vi handlat hem dagen innan från en jourbutik, och på menyn stod det mackor, yoghurt och ägg.
Casa Batlló.
Casa Batlló ligger tvärs över gatan, och det var mindere än fem minuters kö för att komma in. Gaudí byggde om ett befintligt hus åt en rik familj från trakten, och verkar ha fått helt fria händer. Resultatet är en sagobyggnad med inspiration från naturens organiska former och färger. På rundvandringen har man med sig en tablet/platta där man kan se hur det kunde ha sett ut när man bodde i huset och vad Gaudí skulle kunna ha inspirerats av. Både barn och vuxna sade wow mer än en gång.
Utanför en av lägenheterna i Casa Batlló.
Efter en bra stund i huset så drog vi ner till la Rambla - stadens shoppingmecka. Målet var att gå på marknaden La Boqueria för att se på kommersen och att hitta lite käk. Här var fullt med folk, så vi fick nöja oss med en smakportion från charkuteristen. Lonely Planet ledde oss bort från marknaden och in på de smala gatorna, och det blev paella och pasta på en liten krog några kvarter bort.
Barrio Gótico
Efter ett kort stopp hemma så delades sällskapet upp. Malin och barnen drog till en av stadsstränderna för att svalka sig medan Andreas tog tunnelbanan till tågstationen för att fixa platsbiljetter till på måndag. Medelhavet levererade, men tågstationen var en besvikelse. Biljettluckorna var öppna, men man kunde inte köpa biljetter till på måndag. Varför? Ja, precis, just de bijlettluckorna som sålde biljetter till en annan dag var stängda. Det är ju helg. Kom tillbaka på måndag. I den här luckan kan du bara köpa biljetter till tåg som går idag. Det var bara att lufsa hem igen.
På kvällen gick vi till tapasstället på hörnet. Barnen tyckte det var ett kul upplägg, och vi beställde in ett gäng rätter som vi delade på. Det blev glass och crema catalana till efterrätt. Imorgon ska vi försöka komma upp tidigt för att titta på La sagrada familia.
Barcelona
Igår när vi var förbi stationen i Lyon för att boka platsbiljetter till Barcelona så sprack planen. Det var fullt på tåget från spanska gränsen till Barcelona. Mannen i biljettluckan knappade på sin dator och suckade, skakade på huvudet och meddelade att vår resdag skulle bli lite längre än vi trott. För att få ihop resan så fick vi stå ut med ett fem timmars stopp i Perpignan.
TGV - det franska snabbtåget.
Vi kollade upp Perpignan i Lonely Planet - fanns inte med. Lite googlande på kvällen gjorde oss lite klokare, men inte mer än så. Det kanske finns ett friluftsbad som vi kan hänga på. Staden är tydligen känd för att ha varit resedensstad för Mallorca och har några gamla palats som man kan turista på.
Stationen i Perpignan
Vi kom upp och iväg till stationen via tunnelbanan i rusningstid. Första trippen skulle ta oss från Lyon till Montpellier. Landskapet var till en början bördigt, för att senare övergå till kargt medelhavslandskap. Ett kort byte senare satt vi på tåget till Perpignan, dit vi kom tidigt på eftermiddagen. Vi frågade runt på hotell och i biljettluckan efter bad, men utan att få napp. Kvicksilvret hade stigit ett par grader över 30-strecket när vi beslöt oss för att grabba tag i packningen och traska den dryga kilometern in till centrum.
Down town Perpignan.
Torftigt nog så hamnade vi på ett hamburgerhak nere i centrum, men det var vad vi förmådde denna högsommardag i södra Frankrike. Tillbaka till stationen tog vi oss ett par timmar senare med lokalbuss för att sedan hoppa på det spanska snabbtåget till Barcelona. Pyrenéerna tornar upp sig och tåget passerar ett par tunnlar innan vi rullar in på slutstationen Barcelona.
Utsikt från takterassen.
Efter att ha yrat runt på stationen en stund så hittade vi till slut rätt tunnelbana in till centrum. Vid porten till huset där vi skulle bo möttes vi upp av en tjej som visade oss lägenheten. Vi bor mitt i smeten med ett av Gaudís hus på andra sidan gatan. I morgon gör vi stan. Godnatt.
Lyon
Så var det dags för en heldag i Lyon. Vårt hotell ligger mellan floderna Rhône och Saône centralt i staden. Efter frukost på hotellet så korsade vi Saône och tog bergbanan upp till de romerska lämningarna. Här kan man vandra runt i gamla amfiteatrar och imponeras av romarnas glädje för stora byggnader. Just i dagarna hålls en musikfestival i staden, och den gamla skådeplatsen kommer åter till nytta.
Bergbanan.
Amfiteatern.
Det var inte så många andra här eftersom vi hade lyckats komma upp ganska tidigt i morse. Hoppas vi kan fortsätta med det under resan eftersom de svala förmidagstimmarna är mycket bättre lämpade för utflykter än de varma eftermiddagarna.
När vi var nöjda med romersk historia svängde vi förbi en kyrka som också låg uppe på höjden innan vi tog bergbanan ner igen. I gamla staden finns gångar genom husen mellan gatorna, så kallade trabouler. De sägs ha använts för att transportera siden genom staden när man ville undvika regn. Det är inte helt uppenbart var en traboule börjar eftersom portarna till dem inte skiljer sig från andra portar. Vi hade lite ledning av en medhavd karta och lyckades trilla in i en av gångarna. Här var det bitvis ganska mörkt, bitvis upplyst av små ljusgårdar.
Sixten på väg in i en traboule.
Efter lunch så blev det lite plask i en fontän på torget utanför hotellet. De varmaste timmarna spenderade vi i ett av hotelles gemensamhetsutrymmen, där Magic-kortleken plackades fram igen. Vi hann även fixa platsbiljetter vidare till Barcelona samt boende i Madrid innan vi stack ut på stan för att käka kvällsmat. Barnen lyxade till det med dessert.
Bakom desserten skymtar Sixten.
Schweiz
Vi vaknade när tåget var på väg över gränsen mellan Tyskland och Schweiz. Bullarna och yoghurten som vi köpt i Hamburg fick bli vår frukost när vi hade städat undan sängarna, och tågets lilla kiosk bidrog med varsin kopp kaffe till de vuxna.
Strax efter åtta på morgonen rullade tåget in i Zürich. Vi gick inom resecentrat och bokade biljetter vidare till Genève samt till jourbutiken och bunkrade upp lite färdkost till tåget. Stoppet i Zürich skulle bara vara cirka en timme långt, och från Zürich till Lyon tar det drygt fyra timmar, där Genève ligger drygt halvvägs.
Här skrivs biljetter med utsikt över Schweiz.
Tåget till Genève var nästan fullt, så det var tur att vi hade bokat platser på förhand. Vagnen vi åkte i var en dubbeldäckare, och vi satt bekvämt runt ett bord en trappa upp. Barnen började bli trötta efter så långt resande, men lite lekar, böcker och iPads togs till för att hålla humöret uppe. Landskapet var växlande men inte lika bergigt som i södra Schweiz.
Vi hade ett tre timmars stopp i Genève för att kunna sträcka på benen och att äta lunch. Vi hann med vad vi hade tänkt oss, och vi lät oss väl smaka av glass nere i stan.
Utsikt över Geneve-sjön.
På tåget till Lyon insåg vi att en av semifinalerna i fotbolls-EM skulle spelas på vårt resmål samma dag som vi skulle komma dit. Vi beredde oss på att trängas med walesare och portugiser, men det skulle visa sig vara överkomligt.
Det var mycket folk på stationen i Lyon. I vänthallarna patrullerade militärer med automatvapen och lite varstans drog klungor med walesiska supportrar i röda tröjor fram. Vi hittade efter en stunds letande tunnelbanan till vårt hotell, och efter att vi köpt biljetter så tog vi trapporna ner till spåren. Ett par stationer och ett byte senare så var vi framme på vårt hotell. På torget utanför så hade man smällt upp en ”Fan Zone” för alla fotbollsintresserade. Som tur var så hade vi inte ett rum utmed torget.
Promenadstråk längs la Saône.
Vi tvättade av oss resedammet och gav oss ut på stan för att äta. Restaurangen som vi fått rekommenderad låg i stadens gamla delar på ett mysigt torg utan biltrafik. Barnen åt med god aptit, och vi spatserade nöjda hem längs floden och somnade på några sekunder.
Ut på äventyr
Astrids dagiskompisar lekte på lekplatsen utanför oss när det var dags att ge oss iväg. Hon fick krama fröknarna farväl innan vi tog bussen in till Triangeln med var sin ryggsäck på ryggen.
Kvällen innan hade vi haft den senvanliga förhandlingen om vad som skulle packas med på resan, och några t-shirts, småleksaker och apoteksgrejer plockades ur för att väskorna skulle gå att stänga. På nästa resa får Astrid börja bära en del av sina grejor. Denna gången tar hon hand om en tom ryggsäck.
Första etappen av resan kommer att ta oss till Lyon i södra Frankrike via Danmark, Tyskland och Schweiz. Tyskland kommer vi inte se mycket av eftersom vi snarkar oss igenom etappen Hamburg-Zürich i egna sängar.
Vi kom över till Köpenhamn som vi skulle och hoppade på tåget till Hamburg 13:37 på spår sju. Efter en stunds resande började man känna igen sin barndoms semesterresor till Danmark med regn på rutorna. Vi susade förbi Roskilde, Naestved och Vordingborg innan vi kom till färjeläget i Rödby.
Hamburgs huvudbangård.
I Hamburg tog vi en kvällsmacka och spelade lite Magic the Gathering på stationens food court. Nattåget rullade in på spår fjorton vid halv nio-snåret och efter det obligatoriska hitta plats-kaoset så mutade vi in vår sovkupé. En timme senare kröp vi till kojs och somnade.
Magic the Gathering-spel