Det är inte mer än tre timmars tågresa från Poznan till Berlin, och vi hade gott om tid att komma iväg. Kupén fick vi dela med Zlatans bror - han är noga med sina naglar och bär en prydlig stråhatt med fjädrar i. De ses sällan tillsammans, så han får vanligtvis resa ostört. Han önskade oss en trevlig dag när vi skildes åt på perrongen på centralstationen i Berlin.
Innan vi lämnade stationen drog vi i oss lunch och bokade biljetter till Köpenhamn. Tanten i biljettkassan fnös och himlade med ögonen när hon hörde vart vi ville åka. Det är fullt på alla tåg, sa hon. Till slut fick vi plats på ett sent tåg samma dag som vi ville åka, men då får vi åtta timmar att slå ihjäl i Hamburg och hemkomst till Malmö efter midnatt. Vi hade inte så mycket att välja på.
Badträdet.
Sedan skulle vi möta upp med Helena, Pauline och de andra. De har hyrt en lägenhet av en bekants bekant här i stan. Idag var det badväder, så de hade dragit till en badsjö som ligger på vägen till Potsdam. Vi dumpade vårt bagage i lägenheten och susade dit.
Man kan svinga sig i en lian som hänger ut över vattnet. Efter att fått instruktioner av de andra barnen, Walter, Ellen och Nora, så var Sixten och Astrid inte sena med att prova. Det svingades en bra stund innan vi tog S-Bahn tillbaka in mot staden.
Hemma hos.
Vi handlade till middag och åt tillsammas hemma hos Pauline och Helena. Innan vi skildes åt rastades barnen på en lekplats i närheten. Det blev en lång dag, och vi somnade gott i våra sängar.