Så var det dags att upptäcka den tredje och sista huvudstaden i Baltikum. Vilnius ligger nästan så långt man kan komma från havet i Litauen och är omgivet kullar nära gränsen till Vitryssland. Här är turisttrycket inte lika högt som i Riga och Tallinn. Invånarna får ha staden lite mer för sig själva. Inga inkastare i medeltidskläder eller plingande minitåg på gatorna. Husen är av varierande ålder. Moderna fasader är grannar med äldre, på gott och ont. Staden är brokigare till utseendet än Riga och Tallinn, och här känns det mer som om det pågår en vardag.
Universitetet.
Det regnade rejält när vi vaknade. Vi hade bestämt oss för att äta frukost på stan, så det var bara att gräva fram regnkläderna ur packningen. Vår lägenhet ligger ganska centralt, så det var inte så svårt att hitta ett ställe att slå sig ner på.
Rundvandringar i städer har ju varit en återkommande gren på resan, och det gäller att hitta någon twist på temat för att få med båda barnen. Vilnius har ett universitet. Inne bland dess byggnader finns ett antal små innergårdar som man går mellan genom passager eller gångar. Här sprang vi runt en god stund och barnen hade fått varsin folder med bilder på saker som de skulle leta upp bland gårdar och byggnader. Enkelt och kul.
Slappande barn.
Det blev lunch på en restaurang som vår värd tipsat om; en litauisk smaktallrik för hela familjen. På eftermiddagen slappade barnen i lägenheten och vi vuxna gick delar av en rundvandring som Lonely Planet har i sin guidebok. Imorgon drar vi vidare till Polen.