Krakow är Polens näst största stad. De gamla delarna av staden är med på Unescos världsarvslista, och i stadens närhet finns flera sevärdheter. Ett är Auschwitz-Birkenau och ett annat saltgruvan i Wieliczka. Vi pratade om att besöka båda när vi planerade rutten, men kom fram till att barnen inte är gamla nog att besöka ett koncentrationsläger. Vi gick förbi en fotoutstälning i en av stadens parker där påvens besök i lägret skildrades, och då förklarade vi lite om vad som hänt. Att komma dit och se hemskheterna är absolut något vi känner att man bör göra, men det får vänta några år.
Till saltgruvorna tog vi oss med taxi, det tar cirka en kvart att ta sig dit på det sättet. Vi hade försökt att boka biljetter ner till underjorden via nätet, men man måste göra det minst tre dagar innan besöket. Så vi fick vackert ställa oss i kö utanför biljettkontoret.
Gruvmekanik.
Rundvandringen började med trätrappor ner genom ett nästan hundra meter djupt schakt. Det var som ett trångt trapphus och känslan av underjord var påtaglig. Hela familjen knatade på och efter nästan fyrahundra trappsteg var vi nere. Det är ett populärt turistmål och ganska trånga passager, så rundan gick i maklig takt.
Berget här nere är nästan rent salt. På platsen har det i förhistorisk tid funnits en sjö som torkat ut och lämnat efter sig ett imponerande lager salt. Sedan har det bildats berg ovanpå och pressat ihop saltet till sten. I modern tid får man ta till dynamit och bergborr för att bryta det. Det är mörkgrått till färgen på grund av föroreningar.
Salt.
Längs rundan fanns det utställningar om hur livet i gruvan tedde sig under de mest produktiva åren. Nu utvinner man bara små mängder genom att pumpa upp det salta grundvattnet och dunsta fram saltet.
En av de stora salarna.
Stämningen påminner om scenerna i sagan om ringens Moria. Berget är mörkt och här och var har man karvat ut statyer ur det relativt mjuka berget. Här finns bland annat ett kapell med detaljrika utsmyckningar. Fukt är dock ett problem eftersom det löser upp saltet, så andedräkten från besökarna tär på konstverken. Träkonstruktionerna konserveras däremot av saltet och håller i princip hur länge som helst. Det blev lunch i underjorden innan vi kom upp i ljuset igen.
Runt stora torget.
Eftermiddagen tillbringade vi inne i staden. Det blev fika och promenad i den vackra staden. De centrala delarna utgörs av pampiga gamla hus och det centrala torget är ett av de största vi varit på. Här är det raka gator i räta vinklar, vilket det inte är i de mer snirkliga judiska kvarteren där vi bor. Man kan åka öppen häst och vagn som stadstur, men det hoppade vi över.