Kosovos status som land är omdiskuterad. Landet är erkänt av majoriteten av länderna i FN, dock inte av Serbien. Serbien ser fortfarande Kosovo som en del av sitt land. 2008 förklarade Kosovos parlament landet som självständigt från Serbien. NATO har en stor militärbas i landet och EU-flaggor vajar utanför några av husen i staden.
Det tar minde än en halvtimme att ta sig från Skopje till Kosovos södra gräns. Vi hade bokat en utflykt dit igår via hotellet. Kvinnan i receptionen undrade vad vi skulle i Kosovo och göra. Själv hade hon aldrig varit där, men visst kunde hon väl fixa ihop en utflykt till oss. Killen som hämtade upp oss utanför hotellet hade kört rundan förut. Det är tydligen en hel del amerikaner som vill dit. Kosovo har som tack för hjälpen i kriget rest en staty av Bill Clinton i huvudstaden Pristina. En del av amerikanerna kan ju även ha deltagit i stridigheterna på ett eller annat sätt. Inte heller vår chaufför hade riktigt någon förmåga att sälja in resmålet, men nu ska vi hur som helst dit.
Downtown Pristina.
Det blev en del snack i bilen om Kosovo, Pristina och kriget. Andrej som rattade den svarta Mercan var född i södra Kosovo. Han var ingen regelrätt guide, men vi blev klokare och klokare ju närmre huvudstaden vi kom.
Parken.
Pristina är smockat med diplomatbilar och expats. Stadskärnans promenadstråk kantas av restauranger och cafféer i nordeuropeisk och amerikansk stil. Även klädstilen följer samma trend. En bit från stadens kärna blir husen lite mer slitna, men i stadens utkant växer nya bostadshus upp som svampar ur jorden. Urbaniseringen i Kosovo går med rasande fart. Allt fler människor söker sig hit från andra delar av landet, som för övrigt är mindre än Skåne.
Gracanica.
Efter lunch på en restaurang i centrum och lite spring i en av parkerna i närheten for vi tillbaka mot Skopje. Det blev ett stopp på vägen vid det serbisk-ortodoxta klostret Gracanica. Den omgivande byn bebos av serber och är en av flera serbiska enklaver i landet. Klostret anses värt att bevara och är upptaget på Unescos världsarvslista. När vi var där så utgjorde vi mer än havlva besöksmängden. Det stod inga bussar utanför och i souvenirbutiken var det väldigt lugnt. Vaktmästaren klippte gräsmattan runt klosterkyrkan och platsen var väldigt fridfull.
Resan tillbaka till Skopje och gränsövergången gick smärtfritt och vi blev avstjälpta utanför hotellet lagom till kvällsmaten.