Nu har vi sovit vår sista natt i Makedonien för den här gången. Av någon anledning var det just här som vi stannade flest dagar, kanske för att det är längst hemifrån. Landet har ingen kust och drar uppenbarligen det kortaste strået när det gäller turism. Ett mindre turistigt land har ju också sin charm och om inte annat så är prisnivån lägre.
Temperaturen i staden har krupit ett par grader över 30-strecket. Eftersom tåget norrut inte går förrän tjugo över tio ikväll så har vi ett antal timmar att slå ihjäl utan att ha tillgång till ett hotellrum. Vi hade kollat upp förnöjelser i staden och ett vattenland kändes för dagen passande. Vi packade våra väskor och drog dit efter lunch.
Vattenlandet i Skopje.
Här var det välbesökt, men vi fick tag i två solsängar under parasoll. Barnen for runt bland vattenattraktionerna hela eftermiddagen och var trötta nog för insomning när vi installerade oss i vår sovkupé.
Stationen i Skopje.
I väntan på gränskontroll.
Efter en timmes resande passerade vi in i Serbien med tillhörande stränga gränsvakter. Det var ett ganska platt landskap som solen gick ner över när vi drog täckena över huvudet och somnade gott.