Att åka ut på en ny resa känns som när man tvekar för att åka en karusell. Man känner lite ånger men samtidigt så tror man att det ska bli kul. På morgonen så kom familjen Ricci över och sade hejdå innan taxin till stationen kom och vi skulle få ett sista hejdå. Nu kanske jag får det att låta som något dåligt, det där med ett sista hejdå men det känns ganska så befriande om man tänker efter.
När vi hade kommit över Öresundsbron så fick jag och Astrid veta att vi hade en timme på stationen i Köpenhamn innan tåget till Hamburg gick, så vi tog vars en baguette och satte oss och väntade. När tåget väl gick så hördes det skrikande barn från andraa vagnen men jag lyckades sätta på en podd och lyssnade på den medans jag halvsov. Efter drygt två timmar så åkte vi på Rødby-Puttgardenfärjan och tuffade över på lite mindre än en timme, som vanligt. Hela den här dagen verkade vara ett återskapande från förra tågluffens timmar i Hamburg utom slutet men det kommer vi snart till. Vi gick bl.a förbi den restaurangen där jag blev magsjuk (den heter Ciao Bella) och gick in i ett köpcentrum där vi också var förra gången. Astrid var på jakt efter RUNDA solglasögon och hon var väldigt bestämd med att hitta de just exakt idag, i Hamburg. Det slutade med att vi köpte ett par 5€ plastglasögon från Flying tiger till henne.
Vi åt sedan kvällsmat och kollade på fotboll Panama mot Belgien. Belgien vann mot Panama med 3-0 och det var faktiskt ganska så många som kom och tittade på matchen. Efter det så hoppade vi på nattåget till Wien och somnade.
