Snorkla med hajar

Så var det dags att utforska havet. Sixten har pratat om att snorkla med hajar ända sedan vi lämnade Kastrup, och fastän vi utlovat det har vi också tvekat. Vi visste att det fanns utflykter, men inte om de var lämpliga för sjuåringar. Idag skulle vi ta med även en treåring på snorklingsutflykt från en båt. Både på hotellet och hos arrangören hade man sagt att det skulle gå fint även med små barn, så vi tog dem på orden.

Vi var som så många gånger förr den enda barnfamiljen. Tre av oss hade i alla fall snorklat förr och Astrid är ju inte direkt vattenrädd. På första stoppet skulle det vara 1.5 meter djupt, och vi skulle inte använda fenor. Det skulle röra upp sanden för mycket. Båtturen tog tio minuter och väl framme pekade guiden ner i vattnet alldeles invid båten. Där simmade mörka skuggor in under båten och vi fick snabbt på oss mask och snorkel. Det var minst fem rejäla sköterskehajar och tjugo stingrockor. Sixten var först färdig men tvekade lite när han skulle hoppa i. Han fick gå i med Malin, snart följda av Andreas och Astrid.

imagen_activities2.png

Sköterskehaj, från dykcentrets hemsida.

Hajarna och rockorna höll sig runt båten och kom så nära att man kunde röra vid dem. De största hajarna var uppåt två meter långa och rockorna inte mycket mindre. På lite avstånd kunde man se Barracudor med sina vassa tänder. Det blev en dryg halvtimmes snorklande innan hajar och rockor började ge sig av och vi kom upp i båten igen. Sixtens önskan var nu uppfylld.

Andra dyket var på djupare vatten, alldeles invid en kanal som går genom revet. Här snorklade hela familjen runt i ett kuperat korallandskap med Harry, en av guiderna. Astrid satt på Andreas rygg och doppade ner huvudet under vattenytan för att se. Efter en stunds snorklande tröttnade hon, och Andreas simmade tillbaka med henne. Malin och Sixten simmade vidare med Harry och fick se en hel del roligheter innan de också kom tillbaka upp.

Tredje dyket var bara 50 meter från revet och ganska grunt. Det blev inte så långt eftersom Sixten var trött i benen. Astrid var kvar och sov på båten tillsammans med Malin. Väl tillbaks på bryggan var vi salta, hungriga men nöjda. Vi lunkade tillbaka till hotellet och åt en sen lunch.

© Familjen Åberg 2012